Foruminlägg av John Anderberg

Har sedan augusti förra året (8 månader) haft ont i mina hälar. Detta utlöstes av en sommar med ett par billiga converse köpta på en outlet, samt byte av joggingskor. (Detta är i alla fall min teori). Hade känningar över sommaren, det klassiska morgon-onda som gick över under dagen. Detta upphörde helt någon gång mitt i sommaren. Men efter en festival i augusti, gjorde det fruktansvärt ont att gå på hälarna. Springa var uteslutet.

Notera att det från början har gjort ont mitt under hälarna. Smärtan är diffus, och jag upplever att den ibland känns på mindre ställen, som små stickande punkter eller streck av smärta, och ibland är smärtan utbredd över hela hälbenet. Ibland känns det som att jag står direkt på hälbenet (känns hårt). Det kan även kännas varmt och kittlande ibland, under och efter belastning. Jag har svårt att palpera ett tydligt ställe där det gör mer ont. Antingen känns inget, eller så känns hela hälen öm. Känns inget vid PF's infästning, och dra upp tårna mot knät utan känningar.

Jag bytte till ett par bättre vardagsskor med bättre dämpning. Men hälarna gav sig inte. Så tillslut fick jag tid hos en läkare, som tog blodprover, och gjorde slätröntgen. Inga fynd, ingen borrelia, ingen RA. Så rådet var åter: vila så går det över. Jag vilade, började använda ett par sandaler inomhus också. Testade olika skor. Fick tid hos en allmänläkare till julen. Han diagnostiserade mig med okända överbelastningsskador. Som "skulle läka, men det kommer ta tid" - och remitterade mig till en ortopedtekniker, som i februari detta året göt inlägg till mig. Gick med dom i fyra veckor. Blev inte bättre, började snarare få känningar ut i hålfoten på ena foten.

Lyckades tjata till mig en mr, som visar nada. Fick därav en remiss till sjukgymnast, som ordinerat excentriska tåhäv. Kört dessa i fem veckor nu. Morgonsmärtan har försvunnit. Men belastar jag hälarna barfota i en minut, kommer känningarna igen.

Jag har frågat varje läkare och varje sjukgymnast specifikt om just hälkuddarna, men ingen tycker att de ser dåliga/spruckna ut, och att jag är för ung för att ha sådana besvär (23 år).

Är det någon som har någon gissning på vad det kan vara? Är det någon som varit med om något liknande? Behöver all hjälp jag kan få. :,(

Tack för alla svar hörni! Det hjälper mycket i denna förvirring!

Johan: Jo, men då tycker jag att de fem personer inom vården borde ha kunnat se detta. Men det kan ju också vara som Magnus säger, att hälkudden kan bli "skadad" utan att nödvändigtvis vara "urtrampad". Men jag kommer kontinuerligt uppdatera denna tråden med hur det går. Finns alldeles för många trådmakare som aldrig följer upp!

Tage: Ja, det är kanske för mycket begärt att man kan förvänta sig en tydlig förbättring efter bara fem veckor. Tar förmodligen längre tid att bygga upp styrka i fötterna.

Magnus: Ja det är sannerligen underligt att det finns en sådan oklarhet kring mjukdelar. Men jag antar att läkarnas brist på klarhet beträffande sådana skador har att göra med just bristen på fakta. Jag tror helt enkelt att många inte vågar uttala sig om sådant som de inte vet. Sen, finns det ju också diagnoser som egentligen inte är diagnoser. Såsom PFSS, IBS etc etc. Allt faller under den ökända stapeln UNS: Utan Närmre Specifikation. Det var därför jag kände att jag ville nå ut till er här, för att se om någon känt samma "smärtbild" som jag, och hur de blivit av med det. Inför UNS får vi helt enkelt hjälpa varandra.

Beträffande gelkuddar tycker jag inte om dom, det känns som om dom trycker mer på skadan... Talar väl iofs för att det inte är hälkudden det också.

Henrik: Var inne och kikade på den, samt på din egna tråd. Hur känns det idag? Är kulan under hälen borta? Och du verkar ju också har fortsatt springa under läketiden!

Hans: Ja, det sa sjukgymnasten också, utan att nödvändigtvis ge mig en säker diagnos. Han spekulerade ala "ja men det kan ju kännas där också". var väl därför han ordinera just tåhävningar. Kollade igenom dina tips där. Har provat allt utom strassburgen. Borde ge den ett försök. Men kändes din PF, liksom min, mera under hälen?

Ingrid: all right, ska lägga till crabwalken i träningsprogrammet. Och vadmassage. Det är nästan en heltidssyssla det här med att läka hälar..

Hallå!

Ok! En liten uppdatering!

Jag har fortsatt ihärdigt med fotstärkande övningar. Körde en hel del crabwalk, men tror att jag möjligen gjorde dom på för hårt underlag, då jag fick känningar i stortån. Bytte ut detta till att knipa ihop handdukar med tårna.

Köpte två stycken strassburg-strumpor. Och visst märkte jag samma effekt som Hans beskrev ovan. Morgonsmärtan försvann. Kvar var endast den där hårda känslan. Körde strassburgstrumpan 10 dagar i streck, men märkte sedan att jag nog måste ta det lite försiktigt med den där strumpan, då jag fick känningar längre fram i foten. Det började hugga till mellan främre kuddarna, bakom tårna, på vänster fot, när jag böjde tårna uppåt. Försvann dock när jag pausade från strumpan ett tag. I övrig har tennisbollen blivit min polare. Med rätt mängd massage upplever jag verkligen att den lilla bollen gör skillnad. Jag kan faktiskt känna hur jag masserar något buckligt i hälen. Om detta är ärrvävnad eller muskelknutar, det har jag ingen aning om. Men den gör skillnad. Den hårda känslan försvinner ett tag efter att jag använt bollen.

Jag har blivit mycket bättre än när jag gjorde inlägget i april. Generellt verkar det som att jag snabbare når resultat om jag inte är Superförsiktig med hälarna. Att jag inte avlastar dom hela tiden, utan går med vanliga sulor ibland. Och framförallt tennisbollen. Jag känner mig väldigt hoppfull. Har övat lite helfotslöpning på gräsmattan, och jag hoppas innerligt att jag kan bli såpas smärtfri att jag kan börja återuppta löpningen under sommaren.

Hur går det för dig Johan?