17 november 2017 kl 18:57
Redigerad 17 november 2017 kl 18:57
Hur tänker ni kring farten på era långpass? De flesta verkar springa hela sina långpass inför hel- eller halvmaran i, eller ofta till och med långsammare, än sitt vanliga distanstempo. Många tycks med jämna mellanrum lägga in distinkta fartökningar på några kilometer under långpassets andra halva, men relativt få verkar köra hela passet i en fart avsevärt snabbare än den vanliga distansfarten.
Det finns dock de som förespråkar att långpasset bör genomföras i en relativt hög intensitet, bland andra "konditionskonnässören" Erik Wickström som menar att en motionär har allt att vinna på att köra hårda långpass. Han menar att det nuvarande paradigmet, att springa lugnt på distans- och långpass, är applicerbart på elitlöpare – som behöver vara återhämtade till sina kvalitetspass men samtidigt behålla en hög veckovolym – men knappast hos oss motionärer.
Vad tror ni? Själv gillar jag att springa klart snabbare än min normala distansfart på långpassen, och tänker att så länge jag kan återhämta mig till kvalitetspassen och kan hålla mig borta från skador borde det inte vara negativt att springa åtminstone vissa långpass ganska fort.
