Foruminlägg av Jonas B

< < < 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 > > >
#1
•
21 augusti 2013 kl 16:43
Gilla
Detta blir mitt första lopp och jag har därmed hamnat i den sista startgruppen (grupp H). Siktar på under 2 timmar. Någon som tror att det kan blir bli problem att hålla 5:40-fart i början från det allra sista ledet? Man har ju hört rövarhistorier om hur (illa) det är i Göteborg men jag har fått för mig att det inte skall vara problem i Stockholm Halvmarathon. Korrekt?

Måste jag springa saktare i början kommer målsättningen att bli ett problem.
#2
•
21 augusti 2013 kl 22:28
Gilla
Björn, tack för informationen. Bra att vara mentalt förberedd så att det inte blir för stressigt! Helt klart intressant att se dina km-tider.
#3
•
22 augusti 2013 kl 14:15
Gilla
Började springa förra året i mycket lugn takt (1-2 gång i veckan) och efter ett vinteruppehåll så satsade jag på 2-3 gånger i veckan. Denna ringa mängd blev för mycket och sakta men säkert ökade problemen med benhinnorna.

Jag gjorde följande i mitten av juni vilket löste problemen.
- Ingen löpning alls på två veckor.
- Nya skor
- Alltid minst två dagars vila efter löpning, oftast 3-4 dagars vila.

Förra veckan tänkte jag igen att nu skall det väl gå att springa lite mer och gick upp till att springa varannan dag (också lite längre än vanligt) och det ledde omedelbart till små känningar.

Man får inse att som nybörjare tar det tid. Känns också som att den individuella sårbarheten är mycket olika. Känner relativt otränade personer som direkt dragit igång 3 gånger i veckan utan problem.


#4
•
28 augusti 2013 kl 13:03
Gilla
Tränar inför Stockholm halvmarathon med måltid på (blygsamma) 2 timmar med inspiration av Ulf Fribergs program här på jogg.se. Samtliga intervallpass innehåller ett moment av koordiationslöpning, typ "Koordinationslopp 3x100m. Gå lugnt tillbaka"

Ser även att Anders Szalkai rekommenderar det i artikeln http://www.marathon.se/aktuellt/szalkais-tr%C3%A4ningsr%C3%A5d-inf%C3%B6r-tjejmilen

För egen del har jag struntat i det momentet eftersom jag tycker det känns lite fånigt att köra dylik träning. Kanske Jante som spökar men det känns som att det blir lite "vem tror du att du är"-varning...

Ser att koordinationsloppen är inlagda i alla Fribergs program, även för de snabba tiderna. Känns inte riktigt som en nybörjargrej fast å andra sidan är det kanske då man egentligen har bäst nytta av att fokusera på teknik.Hur gör ni andra? Brukar ni köra dylik träning vid intervallpassen. Ger det något? Hur bra var ni när ni eventuellt började med det?
#5
•
29 augusti 2013 kl 10:47
1 Gilla
Bra synpunkter. Skall nog smyga in några stegringar. Men jag kommer nog inte psykiskt klara av att köra typ 60 meter och gå tillbaka. Skulle vara alltför orolig att någon såg mig och log i mjugg.
#6
•
1 september 2013 kl 16:22
2 Gilla
Har genom åren gjort flera försök att börja springa men varje gång har det stupat på knäproblem och har dragit slutsatsen att mina knän är för dåliga för att kunna hålla på med löpning. Förra sommaren började jag igen men istället för att som tidigare köra 2-3 gånger per vecka lyssnade jag på mina knän och då blev det max 1-2 gånger i veckan. I maj var det inte längre knäna som begränsade (utan behinnorna).

I augusti sprang jag över 10 mil utan det minsta knäproblem vilket jag för ett år sen trodde var helt omöjligt. Nu funderar jag på mara 2015.
#7
•
2 september 2013 kl 16:23
Gilla
Fast de bästa klubbarna består ju också av löpare som på ett eller annat sätt är ihopköpta. För det var väl länge sen A-lagen i de bästa föreningarna bestod av personer som är uppväxta på samma ort? Nej, för att bli en bra klubb behöver man också pengar i ryggen.

Sådan är i princip alla större sporter nu förtiden. Tycker skillnaden mellan att köpa ihop ett lag för en enskild tävling eller för en hel säsong är ganska liten. Bara att gilla läget.

#8
•
4 september 2013 kl 12:54
Gilla
Per, har råkat ut för exakt samma sak som du med skillnaden att jag hann med sista planerade långpasset på lördag morgon innan jag på eftermiddagen däckade med halsont och feber.

Stör naturligtvis planeringen men för egen del tänker jag ta det helt lugnt tills det halsonda är borta. Tror träning gör mer skada än nytta innan man är frisk och helt säkert fördröjer det tillfrisknandet. Att inte vara 100 nästa lördag kommer ju garanterat att störa mer än ett missat pass.
#9
•
5 september 2013 kl 15:11
Gilla
Har relativt nyligen börjat med intervaller och som jag förstått det är idealet en flack sträcka utan vare sig uppförsbacke eller nedförsbacke. Nu har jag inte lyckas hitta en lämplig tusing som är helt flack men kör i en loop som är 1 km där halva loopen är lätt uppför och andra halvan är lätt nedför. Enligt runkeeper är skillnaden mellan högsta och lägsta punkt 11m, dvs en stigning på ca 2m per 100m löpning.

Har hitintills kört så att jag börjar med uppförsdelen och avsutar med nedförsdelen vilket innebär att pulsen går upp första 500m för att sen, trots ökande fart i nedförsdelen, hålla sig rätt konstant (på en hög nivå) på andra 500m. Gör jag rätt som kör på detta sättet eller bör jag börja nedför så att blir ännu mer ansträngande på slutet? Andra alternativ är ju att starta loopen mitt i uppförsdelen eller mitt i nedförsdelen?

Hur skall jag tänka och hur gör ni andra? 1000m helt flackt går inte att hitta i min skog.
#10
•
8 september 2013 kl 18:55
Gilla
Smhi har 19 grader och strålande sol på lördag. Hade hoppats på lite svalare väder.
#11
•
15 september 2013 kl 15:01
1 Gilla
Kände mig lite småhängig och tvekade ett tag om jag skulle starta men kände till slut att jag var tillräckligt frisk. Gjorde tabben att tro att målet på 2 timmar skulle hålla. Höll medvetet igen första 5 och höll därmed exakt 5:41 tempo vilket var enligt plan. Vid 9 började känna mig rätt trött och insåg att sista milen kommer att bli lång. Sprang i princip jämt med 2-timmarsfarthållarna till 11 men sen började jag sakta men säkert tappa och inser att 2-timmarsmålet är bara att glömma. På Södermälarstrand började det gå riktigt riktigt trögt och jag inser att jag kommer att behöva gå i uppförsbackarna på söder. När jag kollar pulsdata ser jag att jag hade 180+ i puls från 6 till 16 km vilket så klart får konsekvenser! 177 i snitt över hela loppet. En kort gåsträcka vid stigningen efter västerbron och en längre i Tanto. Vid 19 går löpningen ungefär lika långsam som gången så sista biten uppför st-Paulsgatan blir det återigen till att gå. Lite nya krafter nedför Götgatsbacken och ner på Skeppsbron men nu värker benen rejält så fort går det inte... Nåväl, i mål tar jag mig på 2:08:42. Nu har jag i alla fall klarat av min första halvmara. För ett år sen kändes det omöjligt att springa 1 mil. Kul!
#12
•
15 september 2013 kl 22:07
Gilla
Padde
Gjorde mitt första lopp igår och känner igen mig till 100%. Har i och för sig varit sjuk senaste två veckorna vilkrt kanske är förklaringen men i mitt fall kan jag konstatera att jag hade klart väsentligt högre puls vid samma hastighet på tävling än på träning. Snittade på 177 vilket blev katastrof sista 5 km och kom in på 2.08 trots samma ambition som du. Tror jag spännde mig mer och ägnade också mer kraft och energi åt vägval. Dessutom ser jag att pulsen alltid gick upp vid vätskekontrollerna, pga trängseln och stressen.
#13
•
16 september 2013 kl 08:30
Gilla
Har exakt samma erfarenheter som Jamen. Jag kontrollerar alltid att kontakterna sitter rätt och så får man vänta typ 3-5 minuter (vilket i och för sig kan kännas irriterande) men då är det aldrig några problem.

Något som dock inte funkar alls är att föra över passen direkt till runkeeper via runkeepers Garmin-interface. Alla km-tider utom den sista får för snabba tider och den sista km-tiden blir då jättelångsam. Kör man omvägen via en gpx-fil funkar det dock men då får man ju inte med sig pulsdatat. Kanske dags att byta till jogg?

#14
•
16 september 2013 kl 09:18
Gilla
Jag har vid ett antal gånger börjat löpträna och varje gång slutat efter ett par månader pga knäproblem. Har då sprungit 3 ggr i veckan.

Förra sommaren började jag igen, fast då med ett helt nytt upplägg. Sprang 6-7 km per gång och så vilade jag 4-5 dagar. Lyssnade noga på knäna och sprang aldrig om jag hade minsta känning. Har sen ökat sakta men säkert och nu springer jag 3 ggr i veckan, totalt 3 mil utan knäproblem.

Alltså, spring aldrig om du har minsta känning i knät för då går det sakta men säkert utför.
#15
•
16 september 2013 kl 09:43
Gilla
Jag förstår precis vad du menar och jag kanske skall nyansera mig. Under första halvåret hade jag alltid svaga känningar när jag sprang men jag gav mig aldrig ut om jag kände något i samband med gång. Lätt knäkänning i samband med löpning var oundviklig men kände jag att det var sämre än förra passet tog jag en ännu längre vila än innan (ibland 7-8 dagar). Trots den ringa mängden så förbättrades min kondition dubbelt så snabbt som knäna (från en låg nivå) så det krävdes disciplin för att vila. I mitt fall typ 2 månader med ca 1 pass i veckan sen 3 månader med 1,5 pass i veckan (varav några upp till en mil). Vila under vintern och från mars 1,5 till 2 pass i veckan. Från mitten av juni 2-3 pass i veckan.

Fram till för ett drygt år sen hade jag dragit slutsatsen att löpning är helt omöjigt för mig pga knän men i förrgår sprang jag halvmaran och har idag inte minsta känning i knäna.
#16
•
30 september 2013 kl 11:03
3 Gilla
Kul med talanger men oavsett om man är bra på löpning, schack eller knyppling tycker jag att man skall behandlas lika beträffande om man får stanna eller inte.
#17
•
4 oktober 2013 kl 08:15
Gilla
Titti, ser att du är från Tyresö. Jag springer milen på Friskisloppet där imorgon. Du med? Ingen idé att ta rygg på mig dock för sub45....
#18
•
4 oktober 2013 kl 08:39
Gilla
För ett år sen hade jag aldrig sprungit en mil i sträck (nybörjare). Detta är ett av mina första lopp.
Titti, en liten fråga. Jag noterar att på kartbilden (http://www.tyreso.friskissvettis.se/friskisloppet/startklasser-banor) står det
Löpning 6/10 km (10,3)

Jag har tolkat det som att banan kanske inte är 10 km utan 10,3. Då är det ju svårt att persa på milen men jag kanske tolkar fel? Hur var det förra året?
#19
•
4 oktober 2013 kl 09:21
Gilla
Kul att jag kunde hjälpa dig att persa framför datorn!
#20
•
4 oktober 2013 kl 12:26
Gilla
Stefan
Håller med om att det är en tokig distans. Tävlingen anges på nästan alla ställen som 10km men läser man det finstilta på en kartskiss är det tydligen 10,3. Förmodligen någon utpräglad motionslöpare som inte tycker tider är så viktiga som gjorde banan första gången (för ett år sen) och sen har man inte riktigt fått till det.

Men jag (och jag tror många med mig) tycker det är irriterande att man inte får till en exakt mil.
< < < 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 > > >