Inte ljuga!

– Jag har bara sovit fyra timmar i natt, jag är helt slut.
– Det var inte jag som åt upp alla ostbågarna , det var nog hundarna. De kanske ställde sig ovanpå varandra för att nå upp till skåpet?
– Jag älskar de gamla ryska klassikerna. Särskilt Dostojevskij. Jag har nog läst Brott och straff femtio gånger vid det här laget. På originalspråk så klart, annars får det vara.

Ibland överdriver man en anings när man pratar. Om man tänker efter riktigt noga skulle en del kanske kalla det för att ljuga. Men det finns vissa saker som man INTE ljuger om. Om man är utbildad läkare. Om hjulen sitter fast ordentligt på bilen som man just står och säljer, eller andra viktiga saker; sin miltid till exempel.

När man äntligen har kommit igång så pass bra med sin löpning att man klarar av att springa en hel mil utan att svimma, passerar man samtidigt automatiskt en viss sorts gräns: Nu börjar man kolla tiden. Sin exakta tid på milen efter varje lopp. Från att ha skuttat runt fri och glad i löparspåret blir det plötsligt så oerhört viktigt med sekunder.

När jag träffar nya människor som säger att de gillar att springa, vill jag alltid på en gång fråga vad de gör på milen, men det är liksom ömtåligt. Ens miltid är lite privat. Det är som att direkt fråga någon hur mycket en person tjänar eller vad han väger. Man måste lära känna varandra lite först. Man ska sitta och prata om olika lopp och fråga helt utförligt hur det är att jobba på socialtjänstbyrån och om han har några barn och vad de heter, jasså är Petronella ett släktnamn? Och vad gillar du att göra på fritiden och sen, efter ett tag, kan man kanske ställa frågan: förresten, vad persar du på milen då?

Och på denna fråga måste man svara sanning. På sekunden exakt. Det här att man lägger till eller drar ifrån antalet faktiska sovtimmar eller hur mycket man väger är ju helt förståeligt och mänskligt. Men att ljuga om sin MILTID! Det är ju som att spotta på alla som kämpar dag ut och dag in i spöregnet i sina blöta löparskor, det är som att fuska när man spelar schack mot sitt barn! SÅNT GÖR MAN BARA INTE!

Nu måste jag tyvärr erkänna en sak. Jag har ljugit. Om min miltid. I snart ett halvår. Jag blev intervjuad i Varvet för flera månader sedan, det är den tidning som Göteborgsvarvet ger ut inför loppet, och då råkade jag liksom säga min systers bästa tid på milen. Istället för min egen som är mycket sämre.

Psykologproffsen kallar sånt här ljug för självkänslereglerande lögner. Just när man säger den snabba springtiden känner man sig lite vassare och bättre. Men ganska snart efteråt känner man sig dum och det kan det vara svårt att ringa upp en journalist eller någon som man bara träffat en gång på en fest och säga: Eeh.. jo, det där med min perstid på milen, eeh… jag drog ifrån några sekunder. Och när jag gick på i ullstrumporna, varför drog jag inte till med en riktigt superbra tid? Då skulle ju folk bli impade på riktigt och kanske skulle vilja ha löptips eller bjuda mig på drinkar? Som om 43 sekunders ljug inte alls är lika farligt som sju minuters.

Min syrra Beas miltid är 52:25. Det står svart på vitt i tidningen Varvet att 52:25 är exakt vad jag persar på milen. Ganska snart efter Varvetintervjun blev jag intervjuad i en annan tidning och då var jag ju tvungen att hålla fast vid min miltid från den första intervjun. Så efter varje gång jag har sprungit ett lopp och slagit min egna hemliga miltid har jag inte kunnat jubla: Hurra! Jag har persat! för jag var ju inte i närheten av Beas tid, min officiella ljugtid. Men nu jävlar! Nu har jag faktiskt persat, på riktigt, inte bara min egna sanna miltid utan nu har jag också knäckt Beas 52:25. Jag slog mitt ljug med en sekund när jag sprang Hässelbyloppet! Nu är min heliga miltid 52:24 prick! Och detta är helt sant!
Vänliga hälsningar Martina Haag, (32 år, 62 kilo, har sovit en kvart i natt).

Joo, vi var väl jämnsnabba... På ett ungefär...

 

Ps. Bea hälsar att hennes nya persningstid på milen är 51:45. Ds.

Psps. Vad persar ni? Och inget ljug nu! Pussar M

pspsps följ mig på twitter jag heter @maranhaag

12 kommentarer till inlägget

Maria Johnson
1980 • Solberga
#1
5 september 2012 - 13:26
Så härlig läsning!!! Mitt pers i nutid är 56.40.
Josefine
1986 • Ulricehamn
#2
5 september 2012 - 15:05
Mitt pers är alldeles färskt 53.40, hade ett pers på 58.30 innan men det är väldigt gammalt. Hoppas kunna springa ännu fortare nästa vecka!
Sofie Sandhagen
1987 • Göteborg/Åmål
#3
5 september 2012 - 16:57
Har aldrig försökt persa på milen nu när jag tänker på det, hur har jag kunnat missa detta! Just nu är min snabbaste tid 1:00:05 (det kom en buss mellan mig och en timme), dags att slå.
Linda Olsson
1972 • Hällestad
#4
5 september 2012 - 17:12
jag sprang milen på 56:34 förra året, men när jag sprang 12 km härom veckan såg jag att klockan stod på 55 nånting när jag passerade 10 km...så jag har börjat säga "strax under 56"...hi hi...det är ju bara lite ljug...så jag får nog ta mig ut och klocka milen ordentligt.
Annika Söderholm
1968 • Västervik
#5
5 september 2012 - 18:32
Skuttar fortfarande runt fri och glad i löparspåret! =D
Magdalena Jakobsson
1978 • Laholm
#6
5 september 2012 - 21:24
Jag skall göra mitt första försök till att skutta fri och glad (undrar om jag ens kommer runt, och troligtvis kommer jag inte skutta?) den 22 sept :S
1966 • Sköndal
#7
5 september 2012 - 22:02
Min miltid är inget att skryta med, däremot är jag väldigt stolt över min marathontid från Stockholms marathon i år, den är på 3:37.
Det tråkiga är att jag håller nästan samma fart på milen och ja till och med på 5 km som på ett marathon.
Lite snabbare går det, sprang milen på 46:38 i somras på ett lopp men det är ju lite markant ökning.
Men jag ska råda bot på det, nu ska det kvalitétränas med Linnéa hela vintern. För de som bor i Stockholm och som har svårt att träna intervaller och backträning själv så rekommenderar jag varmt att träna med dem. http://www.linnealopning.se/
Lycka till på Medoc maran, avis:-)
Anna-Lena Svensson
1984 • Göteborg
#8
5 september 2012 - 23:12
52:53 ...

Mindre ska de bli en skyndar långsamt;)
Alice Sundström
1968 • Gislaved
#9
6 september 2012 - 08:57
Så härligt att läsa dina inlägg :)
Min tid var 58 och nånting i våras..... Dax att kolla exakt!
Anneli Olsson
1980 • Uppsala
#10
6 september 2012 - 22:09
Haha va ljugit, ärligt och härligt! Grattis till nya tiden:-)

Efter graviditeten (sonen är drygt ett år nu) så har jag kommit ner till 58:17 men innan graviditeten gjorde jag milen på drygt 54 minuter. Målet är att åtminstone komma ner till 55 minuter innan det är dags för fler barn...

Anna Nyberg
1982 • Bengtsfors
#11
7 september 2012 - 22:27
46 å något tror jag bestämt - vet faktiskt inte, på riktigt, på sekunden=)
Linda J
1973 • Lerum
#12
11 september 2012 - 18:22
Fick min första riktiga miltid på midnattsloppet ganska exakt ett år efter jag började springa. 59:02 blev det.
Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.