Åsa Eriksson - Halmstad OK

Test: Brooks glycerin 15

Jag har fått testa och utvärdera Brooks glycerin 15! För drygt en månad sedan ansökte jag om att få vara en av de fem personer som skulle få skorna hemskickade (gratis) mot en utvärdering med ett slutbetyg mellan 1-5. 
 
Det första jag tänker när jag öppnar paketet är: Wow! Snygga. Jag är visserligen inte särskilt kräsen när det gäller utseendet på löparskor (de kan nästan vara hur fula som helst så länge de funkar på mina fötter när jag springer) men det gör verkligen ingenting om de ser okej ut. Eller är skitsnygga! Som dessa. Jag gillar färgkombon: marinblå, turkos, lila, rosa. Den vita sulan.
 
 
Klämmer och känner lite. Jag har känsliga hälsenor och kan inte springa med vilka hälkappor som helst. Antingen går hälkappan sönder, eller så går min häl sönder! Hälkappan här är tjock, de är ganska hårda på utsidan, men supermjuka på insidan, så det kanske kan funka. Jag har inte läst på alls, jag vet inte vad för typ av sko jag ska förvänta mig, så jag snörar på mig dojjorna direkt. I skolådan står det "lace up & go, give them adventure, run happy", så det är la bara att köra. 
 
 
På schemat har jag ett lätt tröskelpass på 2x2 km plus upp och nerjogg. Jag joggar 5 lugna asfalts-km till Sannarps IP. Det är mjukt under fötterna. Jättemjukt! När jag kommer fram har mina stortår domnat så jag sätter mig ner i gräset och lossar skosnörena. Antingen tog jag i lite för mycket, eller så funkar inte Brooks Glycerin 15 att knyta hårt runt mina fötter. Jag knyter alltid löparskor hårt, gillar att de sitter fast ordentligt, det ger mig bättre känsla och kontakt.
 
När jag återfått känseln i tårna springer jag trösklarna på banan, runt, runt, runt. Skorna är inte helt oväntat svampiga mot tartanen, det blir nästan för mjukt och för dämpat. Håller på i strax över 8 minuter per tröskel så det funkar ändå, men konstaterar att det är tur att jag inte hade korta intervaller på schemat. När jag joggar långsamt hem igen tar jag några korta avstickare från asfalten för att testa greppet på stig och grusväg. Nu känns de bättre! En distans och långpass-sko, helt klart. 
 
 
Efter kontentan av ban-passet testade jag senare pjucksen på ett vanligt hederligt distanspass. 11 km på asfalt och grusvägar. Första testet blev lite av en besvikelse men nu kunde jag uppskatta skorna på ett helt annat sätt. De är jävligt mjuka. Och de är jävligt sköna. Personligen gillar jag tunna, lätta, nätta löparskor (hur långt jag än springer), men de här känns faktiskt inte helt dumma att springa långa, lugna pass i. Den mjuka sulan och hälkappan gör att det känns OK att springa 3 timmar långpass på asfalt. Skonsamt, liksom. 
 
 
På grusväg i skogen och blöt asfalt har de bra grepp. Jag skulle inte springa tekniska traillopp i dessa skor, där vill jag ha kontakt och känna underlaget, men på typ Lidingöloppet (30 km motionsspår) lär de vara perfekta. Jag brukar ha storlek 37-38 i löparskor och dessa levererades i 37,5. De sitter perfekt.
 
 
Jag ger brooksen 4 poäng av 5. Tack jogg.se och Brooks för att jag fick testa skorna!

2 kommentarer till inlägget

Susanne Bornmar
1975 • Linköping
#1
18 september 2017 - 21:45
Jag ansökte också. Men fick inte testa. :) men å andra sidan är jag väl lite färgad. Har slitit ut 4 eller om det är 5 par glycerin redan! Min favorit-sko på långpass, återhämtningspass och distanspass. Skulle aldrig få för mig att springa på bana med dom. Inte heller intervaller. Skulle inte använda dom på tävling heller för den delen. Lite för klumpiga för det. Men som sagt, en favorit som mängdsko. :)
1976 • Skene
#2
24 september 2017 - 10:24
...tråkigt att all löparskor numera ser ut att ha så klumpiga sulor. Sticker ut bakom hälen, ingen "insjunkning" vid fotvalvet. Riktigt fult faktiskt. Men det är bara min åsikt...
Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.