Älskade hatade löpband

Det här med att springa på löpband var länge ett nödvändigt ont för mig för att få in lite fler pass under den mörkaste delen av det mörka halvåret. Ofta var det pest att springa 5-, 7,5- eller 10 kilometer som var mina vanligaste distanser.

För att få slut på lidandet på bandet tryckte jag några gärna många extragånger på det + som ökade tempot. Självklart gav det mig kvickare fötter och bra flås men jag tränade även ned kroppen eftersom jag allt som oftast var totalt slut och urlakad när jag klev av efter passet.

Det hände även någon gång att jag inte kunde ta mig till jobbet dagen efter ett pass då kroppen var totalt tom och slutkörd och inte klarade av att gå upp ur sängen. På den tiden tränade jag väldigt sent på vardagkvällarna ,eftersom vi då hade småbarn som var något krävande, och att kliva av ett band klockan 23.20 var verkligen inte optimalt. Tränade gjorde jag i alla fall och karaktären är jag nöjd med.

I dag ser jag helt annorlunda på löpband. Nu ser jag ett bra verktyg att använda för främst intervaller men jag kan utan problem ställa mig på bandet och stirra in i en vägg och gnugga på i 15 kilometer. Som längst har jag sprungit en halvmara men det var mest för att se vad som hände när tiden hade räknat ned till noll på "Återstående tid". Sluta läs nu om du inte vill veta eller scrolla snabbt nedåt.

 

Bandet stannade. Så spännnade vad det även om jag inte hade väntat mig något annat.



Nu åter till intervallerna. Fördelen med att springa på band är att du har allt på samma ställe. Vill du springa backe ställer du in det motlut du vill ha. När du är klar behöver du inte springa tillbaka. Du hoppar av, hoppar på och kör nästa. Praktiskt.

Vill du springa fort trycker du jävligt snabbt och många gånger på plusset. Plötsligt pinar du dig i 1000 meter i ett tempo du bara kan drömma om att springa i ute. Det är lätt att kriga lite extra också när du ser att det bara är 350 meter kvar.

Även på sommaren springer jag på band. Nu senast i helgen. Ett stegringspass med 13 intervaller på 1000 meter. Start på 5.00 min/km för att sedan successivt öka med 0,2 och 0,3 ned till 4.17 min/km. Den upprepades två gånger innan jag stegrade tillbaka ned till 4.30 min/km. En bra genomkörare och ett ganska roligt pass.

Att springa ute är givetvis oslagbart. Vad är en vit vägg jämfört med en sväng längs med Edsviken en sommarkväll?

På lördag blir det Midnattsloppet. I dag fick jag ta över en startplats från en jobbarkollega. Startgrupp 4C blir intressant och jag gissar på att det blir mycket spring i rabatter och annat som kan tänkas finnas vid sidan av banan. Rapport från loppet kommer i nästa inlägg.

Dagens låttips:
Metallica - Holier than thou
Det här är kanske inte den första låten du tänker på när Metallicas svarta album kommer på tal men den är perfekt när du skall klmma en tusenmetersintervall i 4.20 min/km-tempo. Lars Ulrichs simpla trumspel gör det lätt att hålla takten och gitarrriffen och basgången gnuggar på. Holier than thou är en låt om både får ses som bortglömd och underskattad.






Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.