Stockholm marathon #5

Det var min femte Stockholm Marathon irad, tidigare år har jag brottats med sub4, men trots att jag grejade det förra året så har jag gått i mål med känslan av att jag kan prestera mycket bättre. Jag har alltid haft en kärlek till löpning men också till kvällsmackorna och de sena middagarna. Men i år skulle jag göra en satsning tänkte jag.

Den började i augusti-oktober 2016, tre månader av cykling varje dag för att ge mig färre kilon att släpa på under löpträningen som komma skall. Jag sjönk ner från 84 kg ungefär till 79kg.

November blev en smekmånad med 10 mil löpning på för att i december öka upp dosen ytterligare. December till maj blev såhär: Antal pass / Km / Snitt / vikt

Dec: 12 /167 / 5:07 / 79

Jan: 15 / 202 / 5:10 / 77

Feb: 14 / 205 / 4:59 / 77

Mar: 19 / 273 / 4:49 / 75

Apt: 20 / 275 / 4:45 / 74

Maj: 23 / 257 / 4:44 / 74

I feb/mar började jag fundera på hur jag skulle lägga upp träningen bättre. Dittills hade jag kört alla passen i samma tempo. Så jag bestämde mig för att bli en del av jogg för att få inspiration. Skillnaden märktes tydligt, jag började köra tröskelpass och testa Yassos800`s. Inget av passen hade jag testat tidigare, men båda var både brutala och roliga. Självförtroendet växte desto mer tiderna sjönk. Men sen då?! Vilken tid ska jag sikta mot?? Är jag en sub4, eller 3:45? 3:30 kändes omöjligt först men sen inte alls orimligt. Tankarna började gå mot 3:15 men där satte jag ner foten, för detta år. Efter lite fumlande och räknande så pekade nästan alla indikationerna på 4:40-4:50 därnånstans. Så jag bestämde mig för att 4:50 får bli utgångstempot och sedan låta kroppen bestämma. Det var en bra taktik och den höll nästan hela vägen. Min Nike running sa ganska omgående 4.42, vilket kändes lite optimistiskt.

 

Mitt armband sa 3:21, redan vid hm så var jag dryga minuten långsammare än planerat. Eftersom jag startade ganska sent så hade jag en bra bit fram till 3:30-hållarn från början. Taktiken var att jag skulle passera dem innan hm och därefter försöka öka. Precis vid hm så hade jag passerat dem och jag hade en tanke på att "vila" i det tempot under kommande 5k. Men vid Manilla-skolan (26k) så ville benen annorlunda, "so long guys!!-TTYN" (... trodde jag men det skulle visa sig fel!) Självförtroendet var på topp när jag passerade mina tidigare lows som Geöna Lund, men nu fulltankad med energi. Så jag fick en riktig runners high på Strandvägen, började high-fivea till höger o vänster, elda på publiken och gorma att "nu Ökar vi" osv. Självförtroendet sjönk inte heller av en åskådare mitt emot Dramaten som skrek "vilket klipp i steget, BRA!!!". Tror jag gav honom en high five som sved till ordentligt, överladdning the lux.

 

Eftersom jag visste att stigningen till Södermalm låg framför mig så började jag tagga ner lite i Gamla Stan. Stigningen gick bra men fartguppen och zick-zackandet var lite störande. När jag dessutom tappade min sista magnesiumtablett vid Lundagatan så var min high på dekis helt klart. Eftersom jag bara druckit vatten tidigare och var slut på både magnesium och gel så bytte jag taktik. Nu går jag på sportdrycken till jag är i mål. Västerbron gick över förväntan även om det var lite folktomt i jmf med tidigare, och N. Mälarstrand blev en jakt på ryggar som kunde hjälpa mig framåt. Taktiken lyckades hela vägen till Karlavägen! Men plötsligt så kände jag igen någon.. eller ganska många!! Det var grabbarna med 3:30-flaggorna!! Men för fn jag trodde jag lämnade dem vid 26k, men de var tillbaka sida vid sida vid 41k!! Jag visste att jag hade några minuter tillgodo på dem, så jag kände mig ganska trygg med upploppet kvar. Så jag inledde något som jag skulle beskriva som en spurtduell deluxe på Stadion, men publiken såg förmodligen bara en vanlig jäkligt trött löpare som hade högre ambition än energi.

Målgången kom precis i rätt tid för mitt batteri var nog nära 0. Jag lyckades spurta om ett ganska stort antal på Stadion, men det lär nog inte hjälpt mig mer än 10 sek på nettotiden. Helt slut men sjukt nöjd att jag höll hela vägen och inte förlorade mer än tre min på andra hm.

Nu blir det fokus på en Triathlon där vi kör en Iron Man delat på 10. Så 10% av en Iron rakt av, det är för nöjes skull och cykeln måste vara oväxlad och gammal. Därefter blir det bröllop och sedan börja blicka framåt mot Maran 2018 igen. Målsättningen är ganska ambitiöst satt för mig, jag vill sänka mig till sub 3:15. Är det något jag fått respekt för så är det att varje minuts sänkning är något man förtjänar genom sin träning. Med betydligt mer kunskap om olika pass så tror jag att 3:15 är rimligt. Men där överlåter jag stafettpinnen till Jasko, ge mig ett program så ska jag följa det till punkt och pricka.

Tack för en bra tråd Jasko, det har varit härligt med hejarop, taktiska drag, kostråd och ett och annat skratt. Kul att följa olika löpare genom deras eget upplägg.

vänligen

Martin

2 kommentarer till inlägget

Magnus Sjöberg
1977 • Trelleborg
#1
7 juni 2017 - 14:47
Kul story, framförallt hur du successivt gått ned i vikt och samtidigt successivt ökat träningsmängden. Om du kan hålla dig kvar över 20 mil i månaden året ut och sen fokusera på maran igen kan det ju bli riktigt kul 2018. Grattis till en fin prestation!
1982 • Stockholm
#2
7 juni 2017 - 15:49
Tack så mycket Magnus! Det låter som en bra ambition att hålla fast vid. Kring 20 mil/månad är inte omöjligt året ut. Körde premiärpasset idag efter maran, det var helt underbart att komma ut igen. Tack för inspirationen.
Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.