Racerapport från Göteborgsvarvet

Jag klarade det!!!

 

Starten var verkligen utan dramatik. Vi fållas närmare målet och jag går med, går lite snabbare och sen börjar jag jogga lite smått. Lite trångt men det var värre på Vårruset. Tunnas ut mer och mer på de två första km. Jag hittar mitt tempo direkt. Tar inte rygg på någon. Sen håller jag faktiskt mitt tempo hela loppet. Sprang galet jämt. Diffade på några sekunder mellan mina km. I Slottskogen såg jag och fick en high five av min coach vilket kändes bra.  Sen kom skyltmannen. Det stod "mindre än ett varv kvar". Blev jätteglad av de fina orden.

 

Sen upp för Säldammsbacken. Inga problem här. Sprang förbi massor med folk. Vissa hade redan börjat gå en bra bit innan backen. Har insett att jag är stark i uppförsbackar, har verkligen satsat och tvinga mig till att springa i backar då jag i början var helt värdelös på backar. Sträckan i Majorna är rolig, mycket folk och inga långa rakor som tröttar ut huvudet. Märker knappt av stigningen upp mot Älvsborgsbron och vips är jag där. Inser ännu en gång att jag är stark i backar. Fick lite hintar om det på Vårruset men här märks det tydligare. Jag är stark uppåt och lite feg nedför. Bromsar hela vägen ner från bron och blir omsprungen av många. Håller mitt tempo ju...

Dricker vatten på varenda station och får in en bra teknik för det. Springer inte i helt in i duscharna utan lite vid sidan men får ändå lite vatten på mig. Nere vid Eriksberg ungefär vid Ostindiefararen står mamma och pappa med mina syskonbarn. Hoppar och skriker om hur pigg jag känner mig och att allt går bra. Fortsätter mot Lindholmen. Börjar bli lite tråkigt nu. Tack och lov för trummarna strax innan SVT-huset. Tyckte annars det var mysigt på Hisingen med mycket folk. Härligast var de som hade skaldjurskalas längs med vägen. Sträckan innan nästa bro är mördande tråkig och sen så kommer Göta älvbron.

 

Tänker lite på hur seg den är att cykla över från det här hållet och tar sikte på en vägskylt jag tog sikte då jag cyklade över bron. Nu börjar jag känna mig trött i benen. Inga problem med flåset alls men benen börjar bli trötta nu. Svårt att hålla emot när det går nerför. När jag vänder upp på Östra Hamngatan blir det trängre, vädret är mulet och många har gått hem. Men jag knatar på. Det är lååångt upp till Götaplatsen och riktigt tungt. Nu tar det emot och det känns jobbigt. Men jag kan inte stanna och gå här! 

Äntligen uppe på Götaplatsen. Jag tar yttervarv för här ska K stå. Dricker vatten och kramar ur en svamp över huvudet. Sen står han där. Hör honom ropa. Precis i rätt tid, får energi av honom och jobbar på. Nu går det nerför. Känns som att det är värsta nerförsbacken men det är bara för att jag har så trötta ben. När jag svänger upp på Vasagatan vet jag att jag kommer klara det. Jag kommer springa hela vägen. Segar mig upp för Vasagatan och Husar. Nu är det dags för backen jag varit rädd för. Den upp på gåbron genom över leden. Men det går finfint. När jag passerar 20k-skylten upptäcker jag att den sista km är rätt lång ändå. Men jag kan inte gå nu. Stannar jag nu kommer jag aldrig komma igång. Struntar i sista vattenstationen. Det gör ont i ryggslutet, baksida lår och rumpa. Lite i en stortå. Sen kommer den riktigt jobbiga backen upp till Slottskogsvallen. Klarar det med lite krigande och sen blir det underbart mjuka banor inne på vallen. Blir lite gråtfärdig ska men börjar aldrig gråta och sen har jag passerat mål! Känns fantastiskt skönt men har jätteont i benen och i ryggen. K möter upp och vi drar oss hemåt. Mår illa på vagnen och kräks i en upphittad plastpåse men vem bryr sig, jag har sprubngit en halvmara! 

Jag klarade mitt livs största utmaning, på 2:23:43. Nästa år kommer det gå snabbare :-)

1 kommentarer till inlägget

Raz
1977 • Katrineholm
#1
23 maj 2017 - 12:21
Bravo!
Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.