Kontorit enligt VD

Motionsspår för alla (även kvinnor)

Att få röra sig fritt är en mänsklig rättighet. Att ta en sväng i sitt motionsspår när andan faller på...
Det är så vi alla vill att det skall vara. Men. Så är det inte. När jag, träningsabstinensig, en sen kväll skall ge mig ut i mörkret säger min tonåring: Jag önskar jag oxå var sådär fri att jag kunde sticka ut ensam.

I vår lilla by har (bara senaste månaderna och som jag tagit del av) två yngre tjejer utsatts för övergrepp i samband med sin träning. En ansattes på hemvägen från fotbollsträningen av en äldre man. En annan drogs upp mot skogen, men kom loss, under en löptur. Tyvärr inga enskilda händelser och tyvärr slutar andra ännu värre. Vi kan hitta många. För många. I augusti hände det värsta. En 21 årig kvinna mördas under en kort löptur.

Det är så fruktansvärt. Vill inte att det skall vara sant. Så vi försöker blunda. Pratar om annat.
Polisen uppmanar: Lyssna inte på musik när ni är ute å springer. Som om att problemet låg där.
Några skriker: Inte alla män! En undanflykt för att slippa hjälpas åt att lösa att alldeles för många män.
Många säger: Vi springer iaf, vägrar backa. Starkt och modigt. Men. Riskerar säga åt den rädde att sluta vara rädd så blir det bra, istället för att prata om problemet.

98% av alla sexualbrott utförs av män. Det är fakta. En struktur vi vill och kan förändra.
Såklart är inte alla män förövare men i stort sett alla kvinnor känner utsattheten. Det är oacceptabelt. Det tycker vi alla. Vi grabbar vill och kan bättre än tyst se på. För så länge vi fäder känner oro för våra tonåringar i spåret är även vi offer. Precis som vi alla är förlorare, när det första vi killar tänker är "visa att du inte är farliga" när vi möter en tjej i spåret. Vi vill inte blandas ihop med förövarna. Därför måste vi nu våga prata om problemet; det finns för många manliga förövare.

Senaste årens löparboom har varit fantastiskt. Alla har fått plats. Träning har blivit en ny folkrörelse. En mötesplats där vi delat glädje och endorfiner. Så måste det få fortsätta vara. Vi kan inte låta förövare hota vår gemenskap. Vi måste alla få känna oss fria att träna. När och hur vi vill. Vi måste alla kunna hälsa glatt på varandra när vi möts i motionsslingan. Som människor.


Träning måsta vara för alla. En gemenskap att slå vakt om.

5 kommentarer till inlägget

1971 • Alingsås
#1
16 september 2015 - 18:07
Lite svårt bara att veta vad man kan göra.
Snabbt förslag på praktisk åtgärd, kunde vara att ha någon slags effektiv anslagstavla där man kan slänga upp planerade eller spontana träningspass.

Typ:
"Idag, onsdag 16/9 - Tänkte köra ett distanspass vid 20-tiden. Exempelvis runt Nolhagabergen... eller någon annanstans. Kör nån timma eller drygt, 10-15 km beroende på känsla och/eller sällskap.
Nån som hänger på?"

På ett sätt är det ju att backa och erkänna att svinen finns där ute men ändå någon slags fix som kan ge möjlighet till tryggare löprundor.

Ett annat alternativ är stående dagar/tider nån eller ett par ggr i veckan. Svårt för en som jag som knör in passen där de råkar få plats i livspusslet men det funkar säkert för somliga...
Acke5
1959 • Göteborg
#2
16 september 2015 - 21:05
Kom precis hem efter ett löppass i trakterna av centrala Göteborg. Det slog mig hur dåligt belyst det är, trots att det är gång- och cykelbanor i omgivningen av centrum.
Nu kommer den mörka årstiden och jag kan förstå om det kan kännas otryggt ute i mörka motionsspår, men att folk kanske inte vågar sig ut på kvällarna för att kommunen försöker spara pengar måste ändå vara fel väg att gå.
amanda
1989 • ............
#3
17 september 2015 - 16:05
Det känns som att de bästa man kan göra som kvinna är att vara vaksam och se till att man kan försvara sig själv. Jag har hund med mig ibland, men jag har börjat bära fickkniv, känns sinnessjukt men jag vill ha en trygghet jag kan lite på. Tyvärr kan man inte förlita sig på att någon finns i närheten som kan hjälpa en om något händer. Jag kommer aldrig låta rädslan för överfall få förstöra det roligaste jag vet! Jag kommer aldrig sluta löpträna!
Per Arneng
1978 • Mölndal
#4
17 september 2015 - 20:23
"98% av alla sexualbrott utförs av män. Det är fakta. En struktur vi vill och kan förändra. " -- Konstig formulering. Skall vi ha mer jämstäldhet bland sexualbrottslingar? Jag antar att det inte är det som det syftas på men det låter skumt.

Sen är det viktigt att inte kalla det för struktur för det finns ingen struktur i det. Senaste våldtäckten var en man som hade varit kontakt med psykiatrin innan. Problemet är att att samhället bestående av både män och kvinnor har uppfostrat den här personen och fallerat att hjäpa honom. Våldtäcksmän är inte vem som helst. Om man tittar på statistik så måste du träffa på 1999 män innan du träffar på en sexualbrottsling och sanorlikheten att han kommer ge sig på just dig om han inte känner dig är också rätt liten eftersom det ofta finns en koppling.

Jag säger absolut inte att vi ska ignorera problemet utan snarare tvärt om. När man hittar dom här skadade idividerna i samhället i skolor och socialen så hjälp dom och förebygg. Varje våldtäckt och varje mord för den delen också är ett misslyckande av samhället att fånga upp dessa individer.

Det är några få promille män som gör det här och dom är uppfostrade av både män och kvinnor och då bär vi alla ansvaret. Jag som man är lika ansvarig för en våldtäckt som du som kvinna för vi har ett gemensamt ansvar för samhället som helhet.

Att säga att vi skall prata med andra män om problemet är som att säga att våldtäcksmän är vem som helst som lyssnar på ressonemanget "men du kan du inte va schysst att inte våldta". Alla måste ta i det här och framförallt föräldrar, skolor och socialen.

Det är bra om det skrivs om det här men att trivilaisera inte det till att det skulle lösa sig om män pratade om det här för det är fortfarande så att det är skadade individer som gör det och dom skulle inte lyssna på om man pratar om att våldtäckt är fel. Det måste tas upp som en samhällsdebatt hur samhället som helhet kan fånga upp dessa män innan dom begår brottet.

Edit: mycket repetition i det här inlägget men jag sprang precis en mil så är lite trött :-)

Hälsningar:
En av dom 99.95% männen som inte kommer dömmas för sexualbrott
1971 • Alingsås
#5
17 september 2015 - 22:57
Vore intressant med fakta om vad för platser det finns en förhöjd risk - baserat på utförda dåd. (Om det nu går att rota fram något sådant).

"På landet" - 0,3% av brotten, City i större städer - 4,9%, Runt erkänt stökiga förorter till större städer - 67,4% etc...
Inte vet jag, blir kanske svårt men det var en tanke som for genom skallen.

Skulle det gå att se något mönster kan man mer effektivt rikta insatser som t ex löpargrupper eller att iaf försöka hitta någon annan att kuta med.

Kanske även så att man (jag vet - man ska egentligen inte behöva) kan försöka hitta rundor där man inte springer på "skumma" ställen. Som t ex industriområden, ödsliga joggingslingor och andra platser med ont om vanligt folk, om man inte är bekväm med det.

Förvisso ett defensivt synsätt men eftersom de trots allt finns "där ute" så kanske hellre det än att utsätta sig för onödiga risker.

Åsså kanske internetta hem nån sån där pepparspray som är förbjudet stark och ha i näven. Skulle tro att en dusch sådan får de allra flesta att backa undan.

Att prata om det tror jag inte handlar om att övertyga folk att inte begå dessa brott. Jag tror, som sagts i tidigare inlägg, inte att det går utan det handlar snarare om vad vi kan göra med vetskapen att de finns. För mig blir det då mer att hitta rent praktiska lösningar då vi knappast löser några samhällsproblem här.
Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.