Trail & Inspiration

Vem försöker jag lura?!

Inte bara två, utan tre dagars vila blev det.
Jag måste erkänna att kroppen blir rastlös när jag väljer att medvetet vila, men samtidigt vet jag ju att vilan är viktig! När klockan närmade sig 20-strecket ryckte det i löpartarmen. Jag som (nästan) aldrig springer så sent. Blir det inte direkt efter jobbet, blir det liksom inte av.

Nu när den heta sommarluften hade förvandlats till ljummen sommarkväll ville jag bara ut. Jag sa till sambon:
”-Jag går en sväng med Love”.
Och när jag sa det menade jag verkligen GÅ en sväng. Däremot tänkte jag:
”Jag tar på mig träningskläder och testar mina nya löpardojor, om jag eventuellt, kanske, möjligtvis (…) får för mig att springa litegrann”.

Tänkte hon och sprang sedan inte…. NOT! :-D
Det blev inte något jättelångt pass, men till slut hade jag skramlat ihop nästan 6,5 km. Vaden trilskas ju fortfarande lite grann, men eftersom det inte verkar bli värre så tassar jag på lite försiktigt. Att köra alternativ träning de här vackra, ljumna, guldfärgade sensommarkvällarna känns inte alls särskilt lockande.

IMG_5616

Om man bortser från vaden, så wow!
Mitt flås var ju helt med på noterna. Och knoppen var definitivt med på noterna. Däremot vågade jag inte trycka på för mycket; rädd för att dra på mig någon ny (eller nygammal) bristning. Lugnt och fint, men med lugn andning och ett leende på läpparna! ?

Och de nya skorna förresten;
Salomon S-LAB XT 6.  Det är aningen smala i modellen, men om jag inte minns fel var mina Speedcross det också. De brukar sedan sitta perfekt (som gjutet) när man sprungit in dem lite. Tyckte t.o.m. att de greppade bra på, den annars så ”rulliga”, grusvägen. Jag får återkomma med en recension när jag sprungit i dem lite mer.  De ska förhoppningsvis få känna på lite ”Embrace the mud” snart. :-)


Tagged: löparskor, ont insida vad, Salomon S-LAB XT 6
Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.