Elitmotionären | På riktigt
Elitmotionären

På riktigt

Jag har fått fin återkoppling på mina inlägg hittills. Stort tack för det! Den mest oväntade feedbacken kom från min svärmor, som hade träffat på en av mina följare.

-Jaha, är han din svärson! Ja, han springer lite fortare än jag, men är han intresserad av något annat än löpning?

Jag erkänner direkt att jag är mycket intresserad av löpning. Jag är intresserad av i stort sett all idrott, och så har det varit ända sedan jag var liten. Länge trodde jag att valet av löpning och annan konditionsidrott berodde på avsaknad av bollsinne. Men jag har förstått nu, när jag följer barn och ungdomar som idrottar, att det delvis är en läggningsfråga. Uthållighet, att härda ut länge, är ett förhållningssätt. Det förhållningssättet har jag alltid haft och kommer att ha kvar, även när jag slutat tävla i löpning.

Jag älskar att tävla, men där är jag en periodare. Det ska stämma i övrigt i tillvaron, för att det ska vara meningsfullt. Det måste finnas lite extra tid för planering och återhämtning. När det gäller tävling är friidrotten extra intressant. Det mätbara i resultat och rekord triggar mig.

Mitt friidrottsintresse väcktes i samband med OS i Montreal 1976. Gärderud och Juantorena var idolerna. Båda slog världsrekord, och jag blev en nörd på friidrottsstatistik. Juantorena såg jag på DN-galan året efter. Jag viftade som en besatt med en kubansk flagga.

-Ta ned flaggan! uppmanade mormor som var med på läktaren.

Hon pekade på en större flagga längre bort. Hon tyckte det räckte med den. De svenska revolutionärerna hade hittat in på Stadion. Juantorena uttalade sig ibland politiskt i samband med sina segrar. Det förstod jag inte på 70-talet.

Jag är intresserad av idrott på riktigt. Det gör det lättare att förmedla intresset till andra. Jag är glad över att mina barn är intresserade och håller på med idrott. Jag hjälper till i alla föreningar, där de är aktiva. Barn och ungdomar måste röra på sig, och idag är det viktigt att så många som möjligt kommer i kontakt med idrotten. Jag kanske är naiv, men jag tror på det svenska föreningslivet. Jag är själv formad av det.

Idrotten vaccinerar inte mot allt ont, vilket framgår av Patrik Sjöbergs bok och andra avslöjanden om missförhållanden inom idrotten. Men vänder man på det, kan man konstatera att mycket av det vi betraktar som gott finns där. Fysisk rörelse, utvecklingssträvan, laganda, känsla för regler och fair play etc. Idrott för alla barn och ungdomar är ingen liten fråga om fritidssysselsättning. Det är en samhällsfråga på riktigt.

Jag funderar på idrottens betydelse, medan jag springer långpass på Dyrön. Löparårets kanske vackraste runda. På läsidan i tallskogen kan man tro att man är vid Medelhavet om det är fint väder. På västsidan är det som kalfjäll uppe på höjderna och björnbärssnår i bergsskrevorna. Jag springer flera varv runt ön, och njuter av tillvaron. Här finns mufflonfår, men de håller sig undan.

Jag tittar framåt. När jag någon gång tappar lusten att springtävla och inte längre orkar löpträna, då är det detta som återstår. Att komma ut varje dag oavsett väder för att uppleva naturen och årstiderna. Den drivkraften kommer finnas kvar hela livet. Det är mer än ett intresse. Det är en del av existensen. På riktigt.

6 kommentarer till inlägget

1963 • Bromma
#1
13 juli 2015 - 08:15
Vi är lika i mycket Johan. Möjligen med undantag för håret.
1969 • Järfälla
#2
13 juli 2015 - 10:22
Ja, fast jag överväger att klippa mig om det blir tokvarmt på VM.
Christoffer L Björnqvist
1984 • Katrineholm
#3
13 juli 2015 - 11:08
Mycket trevlig läsning, du har en fin känsla för ord som gör att man underhålls av att läsa det du skriver.

Mitt väcktes hos mormor och morfar i Dalsland -95, Johnson och kipketer på VM. Intressant att de tog 16 år till innan jag förstod att man själv borde testa på att springa något lopp eller för den delen bara njuta av löpningen, då kämpade jag emot alla signaler som faktiskt fanns där i mellan.

Tror också att idrott och föreningsliv är viktiga motorer i vårt samhälle på samma sätt kan jag ibland oroas för det svaga intresse som finns hos många vuxna där mina barn är aktiva när det kommer till att bidra med de kanske viktigaste, tid.
Martin Andersson
1978 • Bergshamra
#4
13 juli 2015 - 11:26
Ännu ett otroligt bra inlägg Johan!
1970 • Lerum
#5
13 juli 2015 - 11:52
Haha Gunnar och Johan =D
Mitt intresse för löpning väcktes när Sebastian Coe sprang mot sina konkurrenter. Det kom dels från tidningen Buster och sedan TVsändningarna

Fattade aldrig riktigt det där med räning utan det var bara skönt att köra på tills man fick blodsmak. Det försvann under 15 år men när dotter började med friidrott kom det tillbaka. Lite väl mkt fokus på tider, puls sträckor ofta istället för att bara njuta som din runda på Dyrön

Köpte nya skor idag och det är löjligt roligt :)
1969 • Järfälla
#6
13 juli 2015 - 18:55
Tack alla! och kul att läsa hur lika vi är när det gäller inspiration.
Jag glömde nämna serietidningen Buster. Den är viktig. Jag läste nog alla nr mellan -78 och -81.
Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.