Småbarn. Träning. Och livet.

Sämre tid men bättre erfarenhet.

Friskt vågat, men föga vunnet...

Testet att starta dagens millopp i 3:30-fart och ge sub35 en match gick i stöpet vid 5-6k då jag bara låg knappa 10s efter men det är ack så mycket när man ligger och harvar kring bristningsgränsen. Pendlade mellan 2 smågrupper första 4-5 och första varvet av 3 kändes hanterligt om än osäkert. Andra varvets motvind(dock mindre än väntat i visst skogsskydd) knäckte mig nästan och när det kom till att avgöra huruvida jag skulle hänga på framförvarande H35-löpare gick det helt enkelt inte att ta i mer. Således fick sista varvet bli en sarg-ut i hopp om att i vart fall segla under 37 med viss heder i behåll.

Nog gick det åtminstone men trots hårdare satsning en sämre tid än senast i Seedningsloppet så bevisligen hittade jag förbi min gräns.

Fullkomligt pruttslut och smått illamående efter målgång men oaktat det mitt näst snabbaste millopp någonsin och alltjämt 2 minuter snabbare än höstmilen bara ett halvår tidigare -och det utan någon nämnvärd ändring av träningsupplägget. Enda orosmolnet var en såsig känsla i vänsterknät efter målgång men inte värre än efter menisktrasslet för några år sedan och framförallt inga smärtkänningar.

Summering: 173 i puls -helt ok, mer att ge, lät förra loppet meddela. 181 idag -över gränsen men med knapp marginal. Kanske för uppvärmd och lite hög arbetspuls vid start, något högt inledningstempo men det var också tanken. Med en jämnare ansträngning på omkring 178 bör det kunna ge utdelning och på så sätt en mycket bättre lärdom från idag än förra loppet eftersom jag nu har två referenspunkter att förhålla mig till och därmed bättre kan passa in ansträngningen. I korthet en skön känsla i "misslyckandets" tecken.

Nu väntar ett par småpass denna veckan innan torsdagens ögonoperation vilken renderar en hel veckas ofrivillig men behövlig total träningsvila -en längre viloperiod än på många år.

Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.