Psykisk ohälsa och träning - Hur tränar vi med folk som mår dåligt?

Jag tänkte berätta lite om hur det kan fungera när jag tränar någon som mår dåligt. Vad tror ni om det? Dels så att andra som inte mår dåligt kanske får en insyn i hur komplext det är och dels kanske jag kan nu ut till 1-2 härliga människor till som inte behöver ligga hemma under täcket och kolla på Hem till Gården på dagarna?

Ni har nog redan förstått att jag inte menar jag dåligt som i feber eller springa-på-toaletten-30ggr-på-en-timma-dåligt.
Jag menar Dåligt med stora D.
Psykiskt dåligt.
Det som inte syns utanpå. Det som bara finns inuti. Och där personen som mår dåligt snabbt blir världsmästare på att gömma sina problem.
 http://freesweden.net/

”Don´t ask, don´t tell”.


 För att överhuvudtaget kunna få denna typ av träning skall fungera måste det naturligtvis finnas ett omfattande förtroendekapital mellan mig som tränare och klienten vars psyke bråkar. Det går inte bara att göra.
Med vissa klienter klickar det direkt och med andra tar det lite längre tid. Vissa klienter har blivit ”rökta” så många gånger under livet att förtroende och tillit är något som sitter långt inne och det kan jag som tränare aldrig ta personligt utan måste vara ödmjuk inför.

 Det måste också sägas att om klienten har dessa besvär och kommit fram till att det nog är bra att träna är inställningen i mångt och mycket klar redan innan. Inte sällan har man dessutom blivit personligt rekommenderad till oss också. Naturligtvis gör det saker mycket lättare.

Själva träningen så behöver vara så högintensiv det går. Under förutsättning att klienten kan möta de fysiska grundkraven såsom att andas ordentligt blir träningen relativt intensiv ganska snabbt.
Detta av flera olika orsaker.

1.       Jag vill skapa ett så högt endorinpåslag som möjligt efter passet som överhuvudtaget är möjligt. Detta för att så fort det går bygga upp en situation där klienten jagar ”träningskicken”.

2.       Om kroppens ämnesomsättning ökar över hela dygnet kommer klienten att få mysa med alla positiva fördelar under mycket längre tid än om passet är lågintensivt.

3.       Ofta bor det ganska mycket ilska, sorg, frustration och liknande känslor i bröstet på klienterna. Att få ”kötta” ordentlig träning ger mycket ofta en avreagerande funktion för detta. Då fungerar det inte med 30 minuters promenad om dagen.

4.       När kroppen inte längre kan hålla spänningarna pga. fysisk utmattning kommer mycket av detta att släppa helt automatiskt. Kompletterar vi dessutom med andningsövningar på kvällarna så har vi snart satt kroppen i ett väldigt fint tillstånd för psykisk återhämtning.

5.       När kroppen får arbeta tungt är det vanligt att rubbade sömnmönster balanseras ut.

Passen ser väldigt olika ut och allt är beroende på hur klienten mår för dagen. Är man arg och ledsen kanske det behöv en speciell typ av träning. Är man uppgiven och känner sig värdelös behövs en helt annan träning.
Träningsplanering är inget som riktigt fungerar för denna kategorie av klienter. Visst behöver man ha en plan och ett ramverk men ofta behöver man gå ifrån den för att bättre kunna anpassa utifrån dagens förutsättningar.

När en klient klarar av dessa pass (vilket man alltid gör eftersom svårighetsnivån och jobbighetsnivån läggs preciiiis preciiis i rätt nivå) växer självförtroendet och med det också självkänslan.
Möjligen är detta den allra viktigaste effekten för klienter med psykisk ohälsa. Att få känna sig duktig på någonting. Att få känna att man klarar av någonting svårt.
Och att göra det i en trygg miljö med männsikor som FULLSTÄNDIGT skiter i om du är t.ex. bipolär eller deprimerad.

För mig är det som vilken annan sjukdom eller skada som helst.

Du kunde lika gärna haft armen i gips.

Så jobbar jag!

Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.