Om sajtenI helgen höll vi vårt första träningsläger ihop med Ulf Friberg. Planen var att testa att idéen med kortare helgläger för att inspirera och motivera oss motionärer. Taket var satt till 20 personer och väl på plats blev det en härligt samling löpare. Ett yngre gäng snabba tjejer, några triathleter ett par orienterare samt ultras några ultrasatsare. Åsså vi vanliga dödliga.
Fredagen inleddes med en gemensam snackjogg direkt efter ankomst. För att anpassa efter allas våra nivår delade vi in oss vi två grupper. Ena gänget sprang en 7 km runda kring Ätran och andra gänget körde fina cykelvägar ut och strandlöpning hem. Jim Neuman som med sin lokalkännedom klev in som löpguide lyckade dessutom fasförskjuta rundorna så att vi sammanstrålade. Sista kilometrarna hem till middagen blev alltså gemensamma.
Under lördagen stod det löpning, löpning och åter löpning på schemat. Efter frukost vid åtta gällde det att smälta maten och ladda inför stegintervaller á la Ulf Friberg. Upplägget var att på bana springa 2 set enligt 1200m(90sek vila)-800m(60sek vila)-400m(45sek vila)-200m. Tanken med detta pass var att få pressa upp pulsnivåerna samtidigt som man får testa på ett stegrande tempo. Att sedan efter första setet börja om och dessutom lova Ulf att nästa set skulle gå minst lika snabbt som det förra, krävde sitt psyke.
Eftermiddagen inleddes sen av ett föredrag där Ulf berättade om sina erfarenheter som löptränare. Självklart blev det en del om Musse, den svenska eliten och om resorna till östafrika men också en hel del tankar och träningsupplägg för oss motionärer. Som alltid är det lite av att öppna Pandoras box när vi sen får börja ställa frågor om vår egen träning. Enligt Ulf, är vi vardagslöpare minst lika(om inte mer) engagerade i våra tempon och träningar som eliten.
Efter en halvtimme i sängen med benen i högläge var det dax att igen snöra på sig skorna. Korta 6,5 eller långa 9,1 km stod å schemat. Utan att säga för mycket kan man erkänna att tempot efter förmiddagens intervaller inte riktigt nådde upp till fredagens. Hur som blev det en bensträckare som fick ur en viss stelhet ur benen.
Nästa morgon laddades det upp med frukost inför helgens avslutande långpass. 15 eller 19 km. Solen tittade fram lagom till gruppfotograferingen och lurade oss en aning vad det gällde klädvalen. Detta fick mer än undertecknad lida av när sedan ett stilla vårregn blåste in. Devisen inga dåliga väder fick plockas fram och pannbenen tjockas till. Som oftast kom man in i väderleken och avslutande kilometrar kändes riktigt bra.
En kilometerfylld helg med många nya löparvänner närmade sig sitt slut och det var inte utan viss längtan till nästa gång man packade ner sina blöta dojjor.
