Om sajtenHon hittade friheten i löpningen och sprang Swiss alpine. Nu är hon vår nya redaktör.
Årgång?
Tillhör den ironiska K35-generationen.
Liv?
Jobba, jobba, springa, äta lunch - samma sak händer i morgon? Sambo och katt i samma lya i Stockholm, övrig släkt på 50 mils avstånd.
Varför springer du?
För att det är så skönt att få blåsa igenom kropp och huvud. Att försöka bli fit är bara att ge upp. Springandet genererar också kraft och energi - som gör att jag kan göra bra saker i övriga livet. Löpningen sluter min goda cirkel.
Hur mycket/ofta tränar du?
En bra vecka vill jag fixa 4 mil, men ibland tar andra saker över, och jag är inte den som jagar upp mig över missade pass.
Motto?
Hur svårt kan det vara? Jag är stolt över att ha vågat ge mig på de utmaningar jag har gjort – hittills har jag bara växt av dem, de har aldrig besegrat mig.
Målsättning?
Att tänja på min lilla hjärtsäck så jag blir bättre på backar. Den är ungefär lika stor som en tepåse.
Löparminne?
Stockholms Halvmara 2008, det värsta jag gjort. Det var så fruktansvärt tråkigt, jag sov genom hela loppet och ville bara dö. Stadslopp är inte min grej… Åreskutan runt 2009 - det bästa jag gjort. En bunt tjejer i höstruskigt fjällbjörkslandskap, dyngsura och överlyckliga av frihetskänslan – klart bäst!
Vadmått:
Modell mindre telefonstolpar.
Favoritpryl:
Vätskeryggsäcken. Jag gillar att springa långt och att sippa vatten då och då, som en joggande minglare i skogen.
Hur många skor:
Typ 10 par... Kanske fler...
Vilket pass har gjort dig så bra?
Det där passet i november 2007 när jag kände att jag skulle fortsätta med löpningen.
Tankar inför 2011:
Swiss? Vertex? Terräng. Äventyr.
Min blogg: www.intothewild.se
