1956 • Lund

Rehabövningar baksida lår nr 1:5 med stretch - Trelleborgsvarianten

Onsdag 16 september 2015 18:23

Övrig träning/Friskvård - Annat
VerktygKopiera passetRadera passet
Kopiera extra data
Vill du radera detta träningspass?
25:00
Tid

Gilla passet

Kommentarer

Magnus Sjöberg - 17 september 2015
Vad flitig och metodisk du är. Känns det som att du är på rätt väg?
Mikael Karlsson - 17 september 2015
Tack för frågan löparkollega i rehabträsket. Fliten är min modern och metoden min fader. Hoppet min broder och tvivlet min syster. Kanske är jag likväl en oäkting. Behöver mer tid för att avgöra om jag är på rätt sida den rätta vägen. Jag är vid gott mod för det mesta och det svåraste är tajmingen, när man kan börja och hur man ska öka. Att våga och vilja ha säkerhetsmarginal. Jag tror det kommer ta tid. Hur tycker du det går det själv?
Magnus Sjöberg - 18 september 2015
Nja, min familj är fylld av systrar just nu. jag tycker jag har tålamod men när jag känner 0% förbättring vad jag än gör är det lätt att drabbas av panikkänslor. Varken styrkeövningar via sjukgymnasten eller idog stretching sen mitt besök hos massören har påverkat ryggen. Stretchingen har till och med gjort att jag har känselbortfall i framsida lår, inte muskulärt utan mer ytligt. Jag avvaktar näste besök hos sjukgymnasten efter helgen men det sista i min arsenal är löpvila i kombination med så hög konsumtion av antiinflammatoriskt som möjligt, jag tror dock inte riktigt på den idén heller. Annars får jag köra på, det går ju att springa trots ryggont även om det kräver lite anpassning. Min mardröm är att året närmar sig slutet och jag fortfarande har ont när det är dags att sätta igång maraträningen på allvar.
Mikael Karlsson - 18 september 2015
Släkten är värst. Men visst, det låter skittråkigt när du inte upplever någon större förändring/förbättring trots ihärdiga försök över tid. Vi har olika problem och antagligen olika förutsättningar. Jag tror på tålmodigheten och att försöka de olika alternativ som bjuds. Jag minns en period för några år sedan, när det tog 1½ år vad jag minns att återhämta mig från min hamstringsskada. Jag förstår i efterhand att jag underhöll skadan genom att gå på med löpningen för snabbt och det blev väldigt utdraget och i perioder uppgivet utan någon riktig rehab. En sak är också att rensa bordet så mycket som möjligt från uppsatta mål och egna förväntningar som när man måste och borde det ena och andra. Någon period blev den enda målsättningen att kunna springa överhuvudtaget utan att känna obehag. Kämpa på.