Skrylle

Jämna tider är ändå alltid ett gott tecken, särskilt när det är i sub 39-fart. Känns det bra inför vvm?

Tack för frågan, Magnus. Vi löpare har ju en tendens att baissa förväntningarna på oss själva inför tävlingar. Kanske klokt men också lite ängsligt överdrivet. Känner själv att jag har lust att göra det med jämna mellanrum och även just nu.
Målsättningen är att ta mig under 19 min på 5 000m vilket kan gå och under 40 min på 10 000m och gärna så mycket som möjligt. När jag är realist så tror jag inte att sub 39 är inom räckhåll just nu. Har inte sprungit under 40:36 på bana tidigare. När jag drömmer är det mesta möjligt. :)
Men oavsett resultat så ska det bli kul att tävla och jag gillar doften av adrenalin på startlinjen. Jag blir dessutom inte ensam Björnstorpare i Lyon, Marie springer också. Kul!

Håller helt med dig, visst har vi en tendens att hålla ner förväntningarna. Men jag tror också det är klokt. De bästa loppen har jag gjort när jag fått "häng" på en bra tid och känslan av jakt infunnit sig. Att stå emot efter en snabb öppning och bara kämpa mot mjölksyra och sega ben har sällan funkat för mig.
Jag tror också det är en naturlig reaktion att prata ner sig själv, man är ju sällan i samma form nedtränad som när man har vilat lite extra inför prioriterade lopp. Det är helt enkelt svårt att veta sin kapacitet när man är lite nedtränad.

Mitt bästa lopp är nog halvmaran i Kph i våras. Då började jag loppet med dåligt självförtroende och sega ben i 1.27-fart och höjde tempot efter hand. Började verkligen jaga efter drygt tio km och hade aldrig på förhand trott att jag hade sub 1.25 i benen den dagen.

Tänkvärt. Jag tar det med på resan. ;)