Pyongyang International Marathon

Det började inte bra. Vaknar upp på torsdagen med tung kropp, ont i halsen och klara förkylningssymptom. Snabbt ner till lokala apoteket för kinesisk traditionell medicin. Kul innehållsförteckning, drakben, sköldpaddskraft etc. Har inte en aning om vad det är i pulvret och det smakar riktigt illa men det brukar hjälpa. Om det tas innan det brytit ut riktigt så brukar man klara sig från det värsta i vart fall. Lagom nerdrogad var det dags att ta sig till Beijing för en obligatorisk tourbriefing. Mycket kul som togs upp om vad man får och inte får göra, mest vad man inte får så klart. Planet skulle gå vid 8 på lördag morgon till Pyongyang så det fick bli att gå upp vid 4 för att åka till flygplatsen. Tur att man var ute i god tid för det var nog den långsammaste processen för att checka in jag varit med om, då reser jag ändå med flyg flera gånger i månaden. Allt bagage scannas som vanligt men i Kina scannar man även för batterier och i princip varenda passagerare hade extra kamerabatterier i väskan. Verkar som om mycket som importeras till Nord korea går via dessa flyg för det checkades in hundratals paket i storlek som en flyttkartong. Boardar planet och får Nord Koreanska tidningar och magasin på engelska om allt underbart som ledaren har gjort senaste tiden. En riktig hjälte som beslutar hur man bäst bygger en konservfabrik, bygger rekreationsanlänningar och mycket annat. Kul läsning. Entertainmentsystemet visade en konsert med revolutionära sånger. Samma film visades även på bussar, i hotellet och de flesta platser vi passerade. Lite kul att se att alla intrument som användes var gjorda i Japan. Väl framme i Pyongyang kom vi till den mista huvudstadsflygplats jag sett. Ok, Tirana i Albaninen back in the days var inte stor den heller men här pratar vi om en enda hall på kanske 50*60 meter. Det var det hela. Både för ankommande och avgående passagerere. All elektronik måste tas ut och gås igenom. Det lustiga var att när jag visade mitt pass så sa det bara, Ah du är svensk, då är det inget problem, och visade mig runt kön direkt ut. Det visade sig att Sverige har kvar en ambasad i Pyongyang som en konsekvens av en gammal skuld de har till Volvo Cars genom exportkreditnämden. Som svensk var man således vän. Väl ute fick jag mig ett rejält skratt. Det första jag ser är en stor Volvo väghyvel. Jag jobbar för Volvo så det var lite hemvant. Vi får inte sälja till dem så vitt jag vet så den måste ha kommit in genom Kina. De bygger en ny klart större terminal som såg nästan färdig ut så detta var nog bland de sista flygen hit till gamla terminalen. Uppenbarligen var det inte något direkt problem att föra in något förutom en del guideböcker som varit kritiska till Nord Korea. Folk tog in Go Pro, Iphones, vätska, gels etc. Inget sas om något så tydligen kan man ta in mycket mer än vad som sagts. Efter mycket väntan på alla så tar vi oss till en stor kinesisk Kinglong turistbuss modell väldigt modern. In till Hotellet som ligger på en ö i floden. 44 våningar högt och har 1001 rum. Tyvärr fanns det bara 2 fungerande hissar så kön för att ta sig till rummet blev rätt enorm. Ett par gånger när jag skulle upp till mitt rum på 34:e våningen så tog jag trapporna för det var minst en timmes kö till hissen. Hotellet skall vara 5 stjärnigt och har faktiskt allt man förväntar sig av det med roterande topp restuarang, bankettrum, gym etc. Mycket slitna rum, mycket som inte funkar etc men ändå bättre än jag räknat med. Redan på ankomstdagen så blir det en första runttur genom Pyongyang. Vi kör bland den väg som vi skall springa i morgon. Kul att se alla monument. Mindre kul att besöka muset över Korea kriget. Så extremt vinklat och tappade räkningen på hur många hundra gånger guiden kallade omvärden för imperierialister och liknande. Väldigt modern occh snyggt museum måste erkännas som visade upp sakerna väldigt snyggt men som sagt kraftigt vinklat och bara fokuserat på kriget. Inte ett ljud om Kinas eller rysslands inblandning utan allt handlar om USA. Guiden verkade verkligen helhjärtat tro på detta för det var verkligen eldiga tal om imperialisterna och deras gärningar och hur hela världen försöker krossa dem rättfärdiga demkoratiska krafterna här.

Dag 2 Marathon dag. Vaknar vid 5 för frukost känner av förkylningen med orkeslös kropp, hosta och täppt näsa men ingen feber eller halsont. Har tagit med mig mjölkpulver som jag blandar ut i vatten och Japansk mussli. Funkar utmärkt. Lite frukt och man är god och glad, dock ingen riktig energi. Skippar hotellfrukosten då det blir för tätt in på racet. Vi blir kraftigt försenare ut till starten då vår guide av alla har försovit sig. Med bara 10 minuter till godo kommer vi fram till Kim il Sung stadion och springer in på arenan. Wow, stort och fullsatt. De har uppvärmare i alla sektioner som gör sitt bästa för att få just deras sektion att kämpa hårdast med vågen, klappningar etc. Riktigt kul. Tar mig till den delen jag tror skall vara startområdet och mycket riktigt visas vi fram. Vi går halvägs genom stadium innan vi stoppar och vinkar till publiken. Då blir vi ombedda att vända oss om. Visar sig att det jag trodde var starten istället var slutet på ledet så nu står jag sist. Ingen tid att fixa så jag får helt enkelt starta sist. Tänker inte gå för personbästa på grund av förkylningen så det funkar. 5 minuter innan start skjuter de ett förvarningskott och sedan prick 8:30 kommer startskotter och vi sticker iväg. Det är bara vi västerlänska amatörer som startar nu och både 10 km, halv och helmarathon startar i samma grupp. Vi är inte mer än ca 600+ personer tror jag så det är helt ok. Ser ingen startlinje så startar klockan där jag sett första ledet står förut. Vi har bara en tyglapp med ett nummer så inga chip som hanterar tidtagningen direkt. Ut genom gaten ner mot den enorma triumfbågen de har just utanför. Den är verkligen enorm och givetvis dedikerad till den stora ledarens enorma seger över imperialisterna. Leden tunnas ut rätt fort så man komme snabbt in i rätt tempo. Då kroppen inte känns ok så väljer jag att börja i 4:50 tempo med sikte på att klara 3:40-3:50 på maran. Det är en cut off tid på 4 timmar fick vi veta när vi kom dit men de kör stenhårt på den. De stänger helt enkelt gaten in till stadium exact på utsatt tid.

I princip ingen publik ännu men en del människor som är på väg till arbete och dagliga sysslor. Det är ingen trafik i vanliga fall då det finns rätt få bilar i standen men de har ändå stängt av trafiken på gatorna. Det är 6 filiga vägar vi patarom vilket ju är rätt lustigt med tanke på hur få fordon det finns. Loppet går 4 varv på samma bana så man lär sig vägen rätt snabbt. Det är två broar och två tunnlar att passera på vägen och massor av monument av ledarna. Första backen är rätt lång och suger lite must ur en de sista varven. Efter ett tag börjar det komma ut lite publik men de är helt tysta och vågar inte ens vinka. I princip så går första varvet bara på autopilot. Det känns ok och vi är snart inne för första vänding. Vi har bara en nummerlapp och även om de har någon slags matta vid vissa passager så är det nog ingen elektronik där. Istället har de massor av funktionärer som ropar ut våra nummer som skrivs ner. Detta gör att ungefär hälften av löparna inte får någon sluttid. Man har helt enkelt missat dem och då blir de diskade. De får ett diplom med allt utan sluttid dock. Detta är tydligen ett bronsklassat lopp men det har jag svårt att tro stämmer. Vid vändningen så blir de som kör 10 km visade av banan till deras mål medan resten av oss går ut på varn nr 2. Nu börjar barnen komma ut. En och annan är modig nog att börja vinka och ropa hello. Många äldre som börjar ropa till oss och vinka. Börjar kännas roligare. Passerar rätt många andra löpare som kommer få svårt att klara maxtiden. Det finns ett par vattenstationer på vägen men allt för ofta är vatten slut på de första stationerna. Har man tur så kan man få något på de senare. Ingen energi men jag har med mitt dehydrerade gatorade kristalliska pulver som jag har i små påsar och häller i vatten för att få lite energi i vart fall. Det löser inte upp sig så det blir att svälja ner dem som piller ungefär och hoppas det löser upp sig i magen. Tunnlarna är rätt sköna för de är svala och mörka. Det var bara 6 grader på morgonen men senare på dagen går temperaturen upp till över 22 så det känns rätt skönt med lite svalka. Mot slutet av andra varvet börjar jag bli kraftigt omprungen av lokala koreanska småttingar. Inga vuxna så det är nog löparuniversitetets studenter som springer. Och springer gör det. Attans var snabbt det går. Detta dessutom i närmast gympadojor. De har startat efter oss och man vet inte vilken distans de springer. Nu börjar även publiken vakna upp rejält och barnen som innan varit blyga börjar göra high 5, heja på oss, ropa lite fraser som man kan svara på och så vidare. Riktigt kul. Det börjar nu även komma ut mer publik i stort. Vid andra varvningen så är halvmaradeltagarna klara och vi är nu bara maratonlöpare kvar. Börjar bli lite tradigt att springa samma bana men i vart fall är det fler i publiken och mer aktiva barn och det hjälper upp humöret. Börjar få riktigt ont i halsen men håller upp farten ok. Har en högtalarbil som kör bakom mig genom hela loppet och spelar revolutionär musik så det ekar. Kanske inte så peppande direkt och det bidrar till en rejäl huvudvärk. Vägen vi springer på är asfalt men det är gott om potthål och där det inte är hål så går asfalten i vågor. Man får verkligen kolla var man sätter fötterna för att inte trilla.

Sista rundingen och nu börjar det kännas rejält slitet. Tempot sjunker markant och det finns helt enkelt ingen kraft kvar. Börjar mer och mer prata med barnen, stannar för fotosessioner med dem etc. och tempot sjunker. Många barn är extremt smutsiga så highfives med dem gör en rätt smutsig med men deras skratt och leeden är obetalbara. Barn är alltid barn och se skrattande barn ger alltid energi. Sista milen blir mest en pina. Det blir inte roligare när vi kommer till den plats där vi tidigare varvat men nu skall springa en liten extra bit om ca 1,5 km. Jag visas ut på den men massor av folk efter mig visas istället direkt till mål. Från att haft en person inom synhåll har jag nu över 10 in till mål. Spelar ingen roll med min tid men trist ändå på något sätt. Nu springer vi in på den fullsatta stadion och det är rätt magiskt. Fullsatt med jublande koreaner. Ok, de jublar främst åt den fotbolsmatch som spelas på planen men ändå. Ett varv runt arenan och jag är klar. Ingen mållinje heller men jag antar att där det står massor av militärer är det mål. Kommer inte fram direkt då en fotboll kommer farandes ut på löparbanan och jag stoppas av en funktionär tills de gjort ett inkast med bollen på banan. I mål till slut! Får en handuk att värma mig med men ingen medalj och ingen t-shirt. Lite trist. Men, jag är i mål i Puonyang marathon! Lite förvånad över tiden, 3:34( Garminklockad tid baserad på antagen start och mållinje) Inte bra men inte dåligt heller. Halsen är helt död, har helt tappat rösten. Man får en flaska vatten i mål och den svepar jag direkt. Hade helt klart behövt mycket mer vätska än så och ingenstanns där man kan köpa något heller. Istället får man vänta i arenan på det skall vara medaljceremonier för koreaner och för amatörer. Lite kul att man kunda vinna guld i te.x 10 Km för kvinnor på tiden 53 minuter. Måste vara rätt magiskt att kliva upp överst på prispallen i en fulsatt stadium inför jublande åskådare, och detta i Pyongyang. Hon som vann var med i samma buss om jag åkte i och jag frågade henne om vad hon sprungt förut och detta var hennes första lopp, inte dåligt. Herrarnas full a marathon vanns av en Dansk på goda 2:39. tvåan gjorde sitt andra marathon och kom in på 2:40. Sammataget kan man säga att loppet var enbart upplevelse och rätt enkelt arrangerat men det funkade. Lite trist för dem som kom typ 1 minut över tiden och inte släptes in i mål. Noll tollerans där altså. Som lopp helt värdelöst men som udda upplevelse svårt att slå. Klart värt att deltaga även om kroppen inte var helt ok. Nu efteråt är jag duktigt förkyld och springer omkring med samma sorts ansiktsmask som jag i Kina har för att hindra skiten att komma in i mig men nu används den för att hindra min skit att komma ut och smitta andra:-)

Efter loppet åkte vi till något jag inte trodde fanns i Nord Korea, en spa-anläggning modell hyperlyxig. Allt marmor och granit, glashissar, simhall med vattenfall, sauna, massage, hot tubs, personlig betjäning,gym etc. Sanslöst lyxig och detta här. De tog bara dollar som betalning och det kostar 15 US$ så det lär inte vara så många lokala som har råd med detta förutom topparna. Gott om Koreaner med barn där. Efter detta drog vi vidare till ett microbryggeri. Även detta en udda upplevelse. Precis som vilket microbryggeri som helst men mycket billigare. Nu dricker jag inte akohol men de som gjorde sa att det var ett riktigt bra öl gjort på lokala ekologiska råvaror och kostade bara 12 SEK för en stor. Fullt med folk och nästan tysk ölhallsstämning i lokalen. Resten av tiden användes till att se alla monument, ledarens födelseplats och givetvis deras blomsterutställning. Tror alla Nord Koreas fotografer fanns där. Problemet var att de bara tog bilder på oss. Med andra ord kommer vi synas i den lokala pressen med texter hur utlänningarna visar sin respekt för den stora ledaren. De har mycket av sådant. Tex en marmorsten med text om en svensk studiecirkel i läran om Kim il Jong. Detta som bevis på hur vi svenskar studerar hans lära och och är insperereade av hans gärningar och tankar. Vi var på en lokal karaokebar en kväll där guiderna söps duktigt under bordet och då framgår det rätt klart att de inte tror på all propagandan och gärna hade sett mer av vår värld i deras. Som väntat med andra ord. En rolig sak var annars de synnerligen vackra trafikpoliserna. De måste ha någont slags krav på utseende för dessa poliser var de var verkligen riktigt vackra.

Detta är inte ett lopp jag kommer göra om men en trevlig upplevelse var det och nu läggs detta till handlingarna och så snart förkylningen är avklarad så är det dags att träna inför nästa upplevelse, Great wall marathon i maj.