Sträcklöpet

Kanske inte helt optimal uppladdning med konsert och en hel del öl på Grönan kvällen innan. Sov så länge som det bara gick och när jag väl satt i bilen fick jag vända tillbaka till lägenheten ett par gånger för att hämta såna där oväsentliga saker som skor och klocka. Perfekt väder med sol och 12-14 grader och skön resa ut med Dennis Browns bästa på hög volym och lite Skoda-rally på kringelikrokvägarna.

Väl vid mötesplatsen/målet var det uthämtning av tidspinne och nedplitande av startnummer på armen. Träffade en trevlig snubbe som hette David och det blev en hel del snack om löpta och kommande tävlingar på bussen till starten. Väl på plats var det en snabb drill och utan att jag märkte det hade halva fältet redan stuckit iväg. Tänkte jag skulle vänta lite till det glesats ut men killarna med tidsmaskinerna manade på, så det var lika bra att stoppa pinnen i hålet och hoppa ner i det vattenfyllda diket som utgjorde första metrarna av banan.

Trots att jag startade lugnt så sprang jag rätt snart ifatt en hel del löpare och det blev kö vid en hel del trängre passager och brantare berg där det var svårt att ta sig förbi utan att ödsla allt för mycket kraft. Tappade en hel del tid och momentum där men så brutal som banan var första 2,5-3 km kanske det inte spelade så stor roll i slutändan. Ett tag trodde jag nästan att GPS:en lagt ner eftersom det tog evigheter mellan km-pipen och dom djupa kärren som sög all must ur benen bara fortsatte och fortsatte. Fastnade med ena foten i en gren i det djupaste kärret, gjorde stort magplask och fastnade i sumpmarken med endast huvudet över ytan. Tur i oturen att det fanns ett litet träd precis bredvid som blev min räddning när jag kunde dra mig upp på fötter igen. Halsen helt igenslemmad och var nästan lite astmakänsla där ett tag, men sedan blev det iaf en aning mer lättlöpt och man kom in i någon slags rytm.

Blev omsprungen av David efter 3-4 km. Han såg oförskämt pigg ut och trippade på med lätta steg, men så sprang han ju också in på 3:e plats. Lite senare susade även Felix förbi i en sänka. Men ingen skam det heller, att bli omsprungen av loppets femma. Vid checkpointen/vätskestationen vid 5 km blev jag omsprungen av ett helt gäng löpare medan jag drack och knöt skorna. Efter det kom jag dock in i ett fint flyt och betade av många av dom som tidigare susat förbi mig, vartefter de kroknade.

Vrickade till fötterna ett otal gånger på ett vis som för ett år sedan hade inneburit kryckor i några dagar. Men terrängträningen har tydligen gjort susen så nu räckte det med ett "aj som faaan!" och sedan köra på igen. Studerade även marken närgånget på några kalhyggen men undvek iaf att bli spetsad av grenar eller spräcka skallen mot någon sten.

Kom ifatt ett par killar som hade passerat mig vid checkpointen och vi turades om att dra i nästan 4 km. När dom frågade hur långt vi sprungit och jag noterade 9,95 så ökade jag lite i hopp om att målet var nära. Det var det inte. Och sista 1,5 km var överjävlig med branta berg både uppför, nedför och i sidled. Min fartökning gav sjukt med syra och jag kunde inte ens hålla farten nedför med ben och fötter som inte ville lyda, så det var ju i efterhand inget jättesmart drag. Tappade därför rätt mycket på slutet då det blev en hel del gående i minsta motlut men till slut nåddes iaf mållinjen.

Riktigt rolig tävling med mycket trevligt folk. Allt jättebra uppstyrt med massor av gott att stoppa i sig i målområdet. Hade gärnat stannat kvar ett tag till och snackat med folk om man det inte varit så att man skulle befinna sig i Linköping drygt 3 timmar efter målgång. Längtar redan till nästa år. Och då ska betydligt mycket mer tröskelpass finnas loggade innan så att man inte dör helt och hållet så fort det dyker upp ett berg. Och så ska jag ha skosnören som inte går upp så fort dom ser en gren. Tror jag sprang ungefär 8 km med oknutna snören vilket bidrog till en del av vurporna.