Löpning 2024-08-09
Löpning - Distans
Trans Scania 2024
Min sjätte start på detta episka äventyr.
Två gånger tidigare har jag fått erkänna mig besegrad, båda gångerna var det vädrets makter som till slut bröt ner mig. Gassande sol 2020 och helt galna snömängder i vintras. Nog om det, nu är det dags för nästa försök!
I enlighet med traditionen gick starten längs ut på Långa bryggan i Bjärred. En hel del av de 20 startande hade sprungit förut, en av mina medtävlande hade gått i mål 7 gånger!
Starten gick och vi gav oss av. Vid foten av bryggan stod Christer och önskade oss lycka till :-)
Vädret var rätt bra men det hade varnats för regn senare under dagen.
De första milen snurrade på utan några större problem. Min klocka med navigeringen uppförde sig iofs lite märkligt men den kom sig igen (mer om detta nedan). Vid ICA i Bara stannade jag och handlade lunch (macka, alkoholfri öl, Pucko och wienerbröd) som intogs på väg till Torup. Det hade börjat dropp lite grann redan tidigare men en bit efter Torup släppte det lös rejält! På med regnjackan och fortsätta. Det blev väldigt blött i spåren och att hålla fötterna torra var helt uteslutet. Under några timmar var vi ett gäng som höll ihop den mesta av tiden men vid golfklubben på Rommeleåsen splittrades vi för att sedan ses igen flera gånger under loppet. Vid golfklubben slank jag in och fick mig ytterligare en alkoholfri öl innan jag gav mig ut på ett rätt "brötigt" parti bakom golfklubben och genom hagarna bort mot Lilla Rödde.
Handlade igen i Blentarp. Det verkade nu som att det slutat regna, något tidigare än beräknat, men jag klagar inte ;-)
När jag passerade kyrkan i Sövde stannade bussen på hållplatsen precis för mig och ut kliver Joel! Jag var totalt överraskad men så klart väldigt glad! Han hade med sig alkoholfri öl och sa att han ville hänga på ett par mil. Jättekul!!!
I skogen precis efter Sövde fanns våra egenhändigt komponerade dropbags. Den enda officiella servicen som ingår i loppet är att dessa körs ut och hämtas in efteråt. Hittills hade allt känts oväntat bra men jag jag plockade av skor och strumpor konstaterade jag att fötterna INTE såg så fräscha ut. Vätan hade gjort dem helt svampiga och vita. Smorde in med vaselin och bytte till torra strumpor.
Klockan var nu ungefär 19, vi hade varit igång i 11 timmar och drygt 8 mil.
De närmaste timmarna bjöd på många trevliga samtal med Joel.
När det blev dags att plocka fram pannlamporna hade jag börjat få ont i undersidan på fötterna. Försökte tejpa men det gjorde ingen större nytta. Än så läge var det iaf uthärdligt.
Strax innan midnatt kom vi fram till Lövestad. De fantastiska ägarna av Karlssons hörna hade i förväg annonserat att de skulle ha öppet bara för oss löpare! Man saknar ord! De bjöd på pizza och dricka (ja, kag valde alkoholfri öl :-P). Här hakade Joel av och efter att ha fyllt magen med pizza stapplade jag vidare ut i natten. Nu hade jag rejält ont i fötterna!
Hade sällskap över Heinge ängar, vilket är skönt för det är väldigt svårnavigerat i mörkret.
Efter att vi kom ut på landsvägen igen var där en spontandepå som en boende hade satt upp. Så har det varit även tidigare år men man blir lika glad och tacksam varje gång!
Mina följeslagare var betydligt piggare i benen än vad jag var så efter att de försäkrat sig om att jag inte var i någon akut fara och att jag kunde ta hand om mig själv gav de sig iväg.
Nu på småtimmarna blir man lätt lite dyster och mina smärtande fötter gjorde inte saken bättre. Peter F skulle möta upp mig vid Vantalänga och på vägen dig blev jag mer och mer besluten om att jag skulle bryta.
Stormen i höstas gick hårt åt delar av leden längs Verkeån, så ett par km blev det en hel del parkour.
Väl framme vid Vantalänga försökte Peter muntra upp mig och såg till att jag fick i mig energi (pizza och alkoholfri öl förstås ;-)). Han hade också fixat så jag kunde sova på en madrass i hans bil. Så jag bestämde mig för att innan jag fattade det slutgiltiga beslutet att bryta skulle jag:
1. Sova en timme
2. Ta mig ut till Haväng, bara för att verkligen ha korsat Skåne.
Efter att jag vaknade gjorde fötterna MINST lika ont som tidigare. Med viss vånda rev jag loss tejpen och de såg verkligen inte bra ut. Smorde in med nytt vasseli och bytte strumpor. Precis nar jag sen ställde mig upp utanför bilen kom en mina medtävlande, Joakim förbi och undrade hur det var med mig. Han hade också ont i fötterna men fortsatte ändå beslutsamt. Detta blev verkligen en inspiration!
Bestämde med Peter att han skulle möta mig i Brösarp för avstämning och jag stapplade igång. Smärtsamt! Men efter en stund blev det lite bättre. När jag mötte Peter inne i Brösarp kändes det nästan uthärdligt. Nästa steg var att Peter körde halvvägs till Haväng och sen mötte upp igen. Sen hade vi sällskap ut till havet och tillbaka. Nu var smärtan i fötterna uthärdlig, så jag bestämde mig för att fortsätta. Långsamt.
Vid Alunbruket mötte Andreas och Chiara upp med frukost (som pga förskjuten tidsplan nu blev bruch) och sen hängde Andreas på för att hålla mig sällskap tillbaka till Sövdesjön. Tänk vilka underbara människor man har turen att känna!
Efter en stund kom vi ifatt Joakim och vi höll sällskap ett par timmar. Snabbt stopp vid ICA i Lövestad (mer alkoholfri öl såklart) och sen vidare på grusvägarna mot Eriksdal. Det hade blivit varmare nu men inte så varmt att det blev ett verkligt problem.
Sprang med smärtande fötter hela den långa nedförsbacken till Eriksdal. Skön känsla!
Precis innan Snogeholmssjön kom det en skur, men den gick fort över och solen tittade fram igen. Mycket vackert!
Tillbaka till dropbagen fyllde jag ryggsäcken med allt som kunde behövas för natten, smorde in fötterna och bytte strumpor.
Vid kyrkan i Sövde mötte Chiara upp igen och jag tackade henne och Andreas för all hjälp innan jag gav mig vidare ut på de sista dryga 5 milen.
Det flöt på rätt okej, trött och ont men det kändes ändå som att det funkade. Det blåste mer nu.
Yrade en del bakom golfklubben innan jag hittade rätt väg (mörker och trötthet gör en inte alltför alert). Gjorde ett försök att sova efter golfklubben och sen en bit senare vid Dörröd men det funkade inte, stördes av blåsten och kunde inte komma till ro.
När jag samlade ihop mig efter vilopausen i Dörröd visade det sig att klockan helt hade låst sig :-( Inte bra! Det var klockan jag litat på för navigering. Visst, leden är utmärkt men det är inte alltid lätt att se, speciellt inte på natten. Plockade fram telefonen där jag även hade kartan. Såg att två av mina medtävlande lång precis bakom och snart såg jag deras pannlampor. Hängde på även om det gick för fort (de hade lyckats bättre med sömnen).
Efter bara en liten bit kom vi ifatt Joakim. Han höll ett betydligt behagligare tempo, så han och jag bestämde oss för att hålla ihop. Vi klättrade över Rommeleåsen och förbi The Lodge.
Var rätt utmattad och började se saker som inte fanns så när vi kom till Björnstorp bestämde vi oss för att lägga oss på bänkarna vid dresinstationen en stund. Så där låg vi inrullade i vars en aluminiumfilt, måste sett lite lustigt ut ;-)
Efter vilan var jag iaf lite klarare i huvudet och vi fortsatte mot Lund.
Tuff klättring uppför åsen vid Torna Hällestad och sen genom Skrylleskogen för den sista etappen in mot Lund.
När det var ett par km kvar till mål stod Henrik och Mail och hejade på oss :-)
Totalt utmattade sprang vi iaf tillsammans den sista biten in mot Lund under jubel.
Sluttiden blev 48:32, något jag är väldigt nöjd med efter omständigheter.
STORT tack till alla som har stöttat mig på olika sätt under resan och särskilt tack till Joel, Peter och Andreas som hjälpte mig och höll mig sällskap ute i spåret
