Söndagsmilen
Löpning - Distans
Efter stor vånda kom jag äntligen, precis innan det blivit för mörkt för att inte ha pannlampa, ut på veckans mil. Direkt från viloläge studsade jag iväg i de. Isiga snåla blåsten med fyra lager på överkroppen. Efter bara 1,5 km fick jag stanna, ge upp; luftrören sved, saliv och slem tokproducerades - det här kommer inte gå. Jag började gå hemåt igen. Efter en bit började jag småjogga för att inte frysa. Plötsligt insåg jag att det kändes mycket bättre på alla plan och skulle göra ett försök på minimidistansen 4 km men valde ganska snabbt att istället fullfölja den på förhand stipulerade helmilen. Höll en mycket jämn fart och gjorde inga avbrott öht och känslan var god.