Lidingöloppet 30 - Lidingö

Placering 244 i herrklassen. Tid: 2:11.01. Med den tiden klarade jag silvermedaljen, som var min målsättning idag, med nästan fyra minuter. Jag hade dessutom bra med krafter under hela loppet så det blev en trevlig upplevelse. Cirka 17-18 grader varmt och mestadels soligt. Detta var mitt första längre lopp sedan Råbelövssjön runt år 2020. Detta var också första gången som jag skulle springa i samband med ett riktigt stort arrangemang. Jag åkte till Lidingöloppet tillsammans med Heikki från klubben och vi anlände till Lidingö på fredagen för att sedan sova över på Bosön.

Jag passerade halvvägsmarkeringen på 1:05:15 så det blev nästintill jämna splits under loppet idag. Jag startade i stargrupp 1B och hade planer att springa de första 10 km på cirka 43 minuter och första halvan av loppet på cirka 1:05 eller helst något under. Jag hade ett fartband i fickan som angav 43.29 och 1:04.48 som lämpliga tider för att klara silvermedaljtiden 2:15. Jag planerade att inta vätska vid varje vätskestation och det gjorde jag också. Jag hade dessutom med mig tre egna gels som jag intog under loppet. Under de första kilometerna var det mycket löpare omkring, men jag tycker att jag kunde hålla ett jämnt och lagom snabbt tempo. Det kändes hela tiden kontrollerat och bra. Det kändes bl.a. lättlöpt uppför backarna. Jag passerade 10 km ungefär i enlighet med fartbandet, t.o.m. lite snabbare i enlighet med skyltningen. Elltidtagningen visade dock 43.45 på första milen och placering 353 bland herrarna. Halvvägs in i loppet hade jag halkat efter något utifrån fartbandet och jag kände att jag behövde öka på tempot lite. Under första halvan hade jag någon mindre dipp där det under en kortare period inte kändes lika lätt i benen som tidigare, men det gick över ganska fort. Jag har för mig att jag hade någon sådan kort efter 15 km också. Men även vid dess tillfällen kändes det ändå okej.

Andra halvan av loppet är mer kuperad och när det började komma flertalet uppförsbackar började jag ta många placeringar. I vissa backar tog jag flera stycken åt gången och det blev lite av en jakt av det hela. Kilometerna innan 20 km och kort därefter kändes jättebra. Vid 20,6 km var jag på 308:e plats bland herrarna. Samtidigt kände jag efter ett tag att det var viktigt att heller inte överila frammarschen och snart började jag även känna att vaderna började bli ansträngda med risk för kramp. Vid Abborbacken 25 km hade jag hunnit upp till 263 plats. Det var kort därefter som det började bli mer kritiskt med vaderna och det började även bli tendens till krampaktighet i stortårna och att det liksom strålade upp mot vaderna. Abborbacken kändes annars bra och inte så farlig. Jag fick sakta ned lite på farten i kanske 2,5 km för att inte riskera att gå över gränsen med vaderna eller riskera silvermedaljen som jag annars var säker på att jag skulle klara av med marginal. De gånger jag hade tittat på fartbandet efter halvvägsmarkeringen så var jag klart snabbare än måltiden. Jag hängde med några andra löpare omkring. Med kanske 1,5 km eller 2 km kvar av loppet kände jag att vaderna tillfälligt hade blivit något bättre igen så då tryckte jag på som tidigare och strax ytterligare lite. Benen kändes lätta och bra och jag tog flera placeringar igen. På upploppet blev det spurt där jag lyckades hålla en löpare bakom mig och dessutomn springa om en löpare. På upploppet kändes det som vaderna skulle börja krampa rejält när som helst vid ytterligare ansträngning, men det löste sig.

Benen kändes mycket bra och lätta under hela loppet och det blev aldrig riktigt jobbigt. Jag hade heller inte besvär med vänsterhälen eller baksidan av lår under hela loppet. Precis efter målgång så kom dock rejäl stelhet i benen, vilket inte är så konstigt med tanke på loppets längd. I slutändan är jag nöjd över att ha vunnit silvermedaljen. Som vanligt efter lopp tänker jag att vissa saker hade kunnat vara bättre. Hade jag t.ex. inte fått problem med vaderna vid ett långt lopp ännu en gång (precis som under Blekinge River Trail 20 km år 2019 och Växjö Marathon 2019) så hade det gått ännu fortare under de sista fem kilometerna. Jag hade också kunnat öppna första halvan av loppet kanske en minut snabbare. Men överlag är jag som sagt nöjd med loppet. Det var också en trevlig bana som passade mig. Jag gillar kuperade terrängbanor där man kan springa fort, dvs. där det inte är så mycket rötter eller stenar. Och jag har alltid uppfattat att jag är något bättre när det är kuperat jämfört med slätt underlag. Jag vet inte vad jag ska göra för att slippa vadproblemet under längre lopp dock. Kanske hjälper det att springa något hårt kortare långpass inför ett sådant här lopp.

Nu ska jag ta det lugnt i några dagar. Sedan hoppas jag fortsätta kunna springa många nya rundor. En följd kan bli att det så småningom kan bli ganska mycket mängd. Samtidigt är kvalitetspassen viktigast och det hade varit kul att komma igång med sprintträningen snart igen. Men det beror på hur det utvecklar sig med vänsterhälen och baksidan av höger lår. Jag hoppas även kunna genomföra mer hårda benpass på gymmet snart igen.