Enhörna Challenge 10000m, 2a plats

Det är kul att tävla, det gick inga brödrostlopp den här helgen men väl ett banlopp. Då var det bestämt! Typ så.

Förra året visste jag exakt vilken fart som gällde på 10 000 m, i år är den förmågan mer oklar så jag sket i att hålla jämna varv själv och gick bara på att ligga i rygg som tvåa. Först i ledet låg en herre i min egen ålder och sen tog en pilt som just passerat tonåren över den rollen efter tio varv, ungefär.

Tyckte märkligt nog att båda två lät tröttare än jag, men jag drog ändå kortaste strået. Pilten fick en lucka på sista varvet, jag spurtade ikapp med hundra meter kvar men det var fel taktik mot en femton år yngre motståndare. Han svarade raskt med samma mynt och jag fick se mig slagen med en sekund eller två över mållinjen.

Bra kväll, många trevliga smurfar, positivt att kunna springa såhär pass fort. Märkligt att jag förbättrats så mycket mot förra året när jag verkligen nötte bana. Gång på gång satsar jag på en viss distans och blir bra på nåt helt annat. Ska nog inte börja sälja PT-timmar innan jag rett ut det här.

Kuriosa: jag sprang samma lopp för några år sen och kom typ femma från slutet totalt. I år hade hela eliten stannat hemma och lät råttorna dansa på bordet. Känns faktiskt lite fel att komma tvåa i en såhär pass nördig löpartävling, det hade ju knappast hänt på 80-talet om jag säger så.