18 mars 2010 kl 16:57
Det råd jag gett till Charlotta tidigare är att - istället för att snitta 5-8 mil/vecka med vadskydd för att inte få ont - dra ner på löpningen, eller kanske vila helt, tills vaderna är läkta.
Nu är jag ingen expert, långt ifrån, men tycker det verkar vettigt att verkligen försöka bli av med grundproblemet (onda vader) istället för att dölja smärtan med vadskydd, linement och smärtstillande.
Hur resonerar ni andra?
Vadskydd i sig är säkert inte farligt, men att träna med en skada (även om man lyckas dölja smärtan) kan inte vara bra i längden, eller?
Jag är själv "allergisk" mot linement, men finns det inte många exempel på löpare som brukar det för jämnan. Har de ont jämt? Det vore nog vettigare att försöka ta reda på varför och komma till bukt med det en gång för alla.
Charlottas beroende av löpning är inte unik, det är svårt att låta bli att springa när man är van att göra det jämt och behöver det för att må bra.
Men det snabbaste sättet att bli bra är, anser jag, att fokusera på vila, vila och åter vila till skadan är läkt.
Sedan smyga igång träningen. Om det känns bra kan man öka gradvis, sakta.
Om smärtan återkommer får man ta ett steg tillbaka. Undvika hård träning tills den lätta funkar utan problem.
Sorry Charlotta, jag vill inte göra dig besviken, men "mirakelkuren" du eftersöker stavas VILA :)
