Löpning • Träning • 13 inlägg • 4612 visningar •

Första 30km+ passet....

Martin

1979 • Sthlm

•

28 februari 2009 - 17:22

Gilla

Idag så gav jag mig ut på första passet som skulle bli 3 mil. Jag sprang lite fel och det slutade på ca 33km.

Efter ca 20 km började det gå tungt och efter 25-26 var jag RIKTIGT slut. Jag fick helt slut batterier, hade bara vatten med mig. Dumt, kanske hade lite kolhydrater hjälpt. Sen hjälpte det väl kanske inte att det började blåsa och hagla på slutet men det hade nog marginell betydelse.

Jag tog mig i mål på 3:45. Jag behövde inte gå, fast det hade förmodligen gått fortare att gå på slutet, mitt löpsteg var inte vackert.

Jag är glad att jag tog mig runt, men det var en chock hur jobbigt det var. Två mil har gått som en dans, men extramilen kändes det kan jag lova. Nu har jag hunnit landa hemma och äta lite men jag känner mig faktiskt lite orolig. Det gick inte fort idag men jag blev helt knäckt. Hur i hela friden ska jag fixa en mil till?

Lärdomar dragna.
Jag kan inte äta så mycket frukost. Försök lägga långpass lite senare så jag hinner äta riktigt innan.

Ta med något. Banan, bars, gel eller sportdricka.

Köp kalsonger i funktionsmaterial. Skavsåren är inte vackra.

Kör fler långpass.....

Ska det vara så här jobbigt verkligen? Första två milen gick hur bra som helst, inklusive västerbron två ggr. Men sen.... Oj oj.

Anders Jelander

1964 • Perstorp

•

28 februari 2009 kl 17:30

Gilla

Hej Martin bra gjort 33k inte illa. Tipset jag kan ge är att du tar med dig pengar så att du kan proviantera på vägen,fyll på med choklad och dricka så kommer du att må mycket bättre. När det börjar ta emot efter 25k så gå resten upp till 42k jag antar att du tänkt springa maran. Nästa pass så kanske du kan springa 28k och så vidare. Ett annat tips är att ta det lugnare från början så orkar du springa mycket längre,när du tycker att tempot är lågt så försök att minska lite till så skall du snart klara maran.

/A.

Peter H Nilsson

1966 • Karlstad

•

28 februari 2009 kl 18:26 Redigerad 28 februari 2009 kl 18:27

Gilla

Det är ingen fara Martin. 30km är alltid tungt. När jag följde Szalkais schema ifjol tyckte han att man inte skulle vara ute längre än 3 timmar, efter det sliter det bara på kroppen. Du ska definitivt inte köra såna pass för ofta.
Fortsätt mala långpass i lagom längd, 22-30km, ta med mat o dryck. Ät absolut ordentlig frukost. Ta gångpauser och se den faktiska tiden du är ute som det viktiga, inte km. Fart kan du köra under kvalitetspassen.
När maran kommer gör det ont sista biten hur du än gör. Ju mer tränad du är desto fortare springer du; ont sista biten lika förb-nnat :-)
Men det är bara en åsikt bland många.

edit: du gör ett rejält skutt upp i sträcka också.. smyg på distanserna och backa ibland så blir inte "chocken" så stor.. 22, 24, 26, 24, 28 osv..

Patrik Blixt

1987 • Linköping

•

28 februari 2009 kl 18:32

Gilla

Även för mig var det första 30+ - passet idag, för mig blev det 31,5 km. Hade med mig lite kolhydrater som definitivt gjorde nytta efter halva distansen, var mer slut efter förra helgens 26,5 km då jag inte hade med mig något.
Jag skulle gärna vilja pröva på marathondistansen innan det är dags för eldprovet i slutet av maj, är det en bra idé eller kommer det slita alldeles för mycket?

Per Georgsson

1956 • Fagersta

•

28 februari 2009 kl 19:19

Gilla

Bra att testa olika smarta lösninar som passar dig...
I dag oxå ett 32 km pass i lung fart,
Jag brukar ha lite mandel och russin med på lång passet, för mej funkar det mycket bra,,,men inte så ofta jag behöver ta något...
Lycka till Pelle från Norberg

Jonas Utmanaren

1961 • Stockholm

•

28 februari 2009 kl 22:08

Gilla

Härligt Martin. Och bara lugn, klarar man 33km på träning klarar man "enkelt" 42,195 km i ett maralopp/tävling.
Den där totala "energislutheten" du känner är slut på kolhydrater (eller egentligen glykogener som det omvandlas till i kroppen) och du löser det enklast genom att dricka (mycket) sportdricka och äta banan, russin, bars etc som beskrivs ovan. Min erfarenhet från Sthlmmaran är just att man dricker mer sportdryck och äter banan/bars (energi i form av kolhydrater) än man någonsin gör på vanliga träningspass - och det gör en jäkla skillnad. Du kommer då att orka betydligt längre. Vanligt är att man trots högre tävlingstempo klarar ytterligare en mil så att det fortfgarande blir en sista tuff mil. Men i mål kommer du och med ett minne om en "härlig" sistamil. :-)
Dvs maran kommer också att bli tuff, men absolut görbar. Misströsta inte. Kör på. Du fixar detta.

PS. Det finns också andra skolor för att lösa detta med energireserv. Vissa tränar mer inriktat på att lära kroppen köra på fett som energibränsle och kan därmed utnyttja kroppens fettreserv som är stor och med råge räcker en mara. Jag kan inte så mycket om det, men andra kan.

Andreas..

1974 • Göteborg

•

1 mars 2009 kl 08:36

Gilla

Jag sprang med mitt första 3 milsvarv för några veckor se. Jag åt ingen frukost innan och hade bara med mej vatten..
Jag var med trött på slutet men det gick ändå ganska bra.2.23 sprang jag på men då är det nästan inga backar..
Tyckte det var riktigt roligt och längtar till nästa gång, jag har små barn så det blir svårt att få tid men nästa helg hoppas jag på ett gott varv..
Mitt mål är att klara en mara helst på tävling men om inte så så i alla fall på träning.
Keep on running..

Leif Nilsson

1957 • Växjö

•

1 mars 2009 kl 09:16

Gilla

Härligt Martin! Grattis till en ny upplevelse! Jag sprang mitt första pass över 3 mil förra helgen, och var rejält trött vid 2-28 km, sista biten gick helt på vilja. Fick blodblåsor på en stortå resp lilltå. Annars kändes det rätt bra senare på em/kvällen och 3 dgr senare sprang jag 8 km inkl några intervaller. Äter alltid rejäl grötfrukost och väntar ca 2 timmar innan jag sticker ut. Har nu börjat ta med banan för att träna magen när jag springer över 2 mil. Ska snart ut på en 23-km runda som jag ser fram mot även om det är lite kallt, - 5 gr. Nästa gång jag ska springa över 3 mil blir nog om 2-3 veckor, då troligen runt 35 km. Precis som alla andra säger så tror jag att man har grym nytta av de långa passen när man väl ska springa mara eller halvmara. Känns redan nu att det går snabbare även på kortare distanser efter ett sådant här långt pass. Kör på och öka försiktigt.

Martin

1979 • Sthlm

•

1 mars 2009 kl 11:02

Gilla

Hej alla och tack för all respons.

Även om det var överjävligt igår är det ju som ni säger en viktig erfarenhet innan maran.

Nästa långpass ska jag sikta på att ta någonstans mellan kanske 20-25. Sportdryck istället för vatten i camelbaken...=)

Jag känner mig redan laddad inför fortsatt träning. Ska ta det lugnt idag och kanske bara träna styrka på måndag och sen rulla igång löpningen igen.

Längtar tills det tinar upp lite så man kan springa på mjukare underlag!

Återigen, tack för uppmuntran och goda råd. Det uppskattas verkligen!

Helena E

1972 • Stockholm

#10

•

1 mars 2009 kl 23:07

Gilla

Grattis Martin & Patrik!
Jag har också spräckt 3-milen idag. Jobbigt var det, men faktiskt var det nog mer i huvudet än benen, tills jag kom hem och kollapsade på golvet... Efter lite energiintag och gnäll kändes det dock bättre, och jag är förvånad över hur ostel jag är nu några timmar senare. Härligt!

Staffan Dahlgren

1971 • Nykvarn

#11

•

2 mars 2009 kl 10:59

Gilla

Martin bra gjort, jag sprang +30 km första gången inför Stockholm Marathon förra året, en runda på 35 km och herregud, jag var inte människa på flera dagar efteråt.

Inför maran i år däremot kör jag nu 30 km en gång i månaden och det har jättebra effekt plus att jag inte längre räds distansen alls. Vissa gånger känns det också som att jag lätt skulle kunna fortsätta 12,2 km till.

Peter H Nilsson

1966 • Karlstad

#12

•

2 mars 2009 kl 17:36

Gilla

Håller med Staffan, att inte vara rädd för distansen längre. Att bli bekant med "smärtan" eller vad man vill kalla det och kunna känna igen det som "en dag på jobbet".
Lite därför jag tänker vara med i Skövde 6H i mitten på mars. Även om jag lusar mig runt vill jag kunna ha i bagaget sen; jag var ute i sex timmar..
Men allt ska skyndas fram i lagom doser. Minns mitt första pass på 21 km hösten -07. Det gjorde så ont i fotlederna att jag tänkte "aldrig mer". Nu kan jag tänka mig 30 km två eller tre ggr i månaden.
Det vore lögn om jag sa att det inte är jobbigt både fysiskt och mentalt. Men det höjer självkänslan på nåt fåfängt sätt trots att man är mestadels själv ute på vägarna :-)

csaba

1973 • Malmö

#13

•

2 mars 2009 kl 21:03

Gilla

Grattis, jag blir så avis på er.
Önskar att mina vader hadde tillåtit att springa långt.

Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.