Löpning • Skador & Rehab • 6 inlägg • 3164 visningar •

Come back 100% intervaller = AJ

Hampus
1980 • Stockholm
#1
•
13 januari 2020 - 11:14 (Redigerad 13 januari 2020 - 11:21)
Gilla
Hej!

För några år sedan (2013, 133 mil) sprang jag flera gånger i veckan och körde millopp och även ett marathon. Sedan kom några festår och barn vilket minimerade träningen. I slutet av december startade jag upp träningen från 0 och tänkte prova något nytt, mot mitt bättre vetande (jag vet att merparten av sin träningen bör vara distansträning). Jag körde två intervallpass på band i veckan och har hunnit med 6-7 intervallpass med 5-7X4-5 minuters intervaller 1 min gåvila i ständigt ökande fart, senaste två passen skedde i 4:36 tempo/13km/h. Igår hände det, jag kom inte längre än 300 meter innan jag kände intensiv smärta, som om knäskålarna landade på något väldigt ömt vid varje steg. Jag klev av direkt och körde crosstrainern. Passet innan kunde jag driva igenom framgångsrikt prestationsmässigt men kände viss ömhet men det var såklart dumt och borde tagit varningssignalen på allvar.

Diagnosen är solklar, jag har kört 100% intervallträning och nu sa mina knän stopp. Jag har tidigare alltid varit noggrann med distanslöpningen varför jag aldrig haft problem med knäna förut. Frågan är hur jag ska rehabilitera mig efter detta? Ska jag vila några dagar och sedan ta vid med lugn distansträning tills det känns bättre eller vila en vecka eller längre och köra crosstrainern för att underhålla hjärtat?
Johan
1989 • Malmö
#2
•
13 januari 2020 kl 14:26
Gilla
Tycker att det låter som om du gjort en för kraftig ökning belastningsmässigt. Har du börjat från noll och redan hunnit köra 6-7 intervallpass så har det nog blivit en för stark stegring. Speciellt om du haft känningar i knäna i passet innan.

Jag tänker att du ska se över träningsplaneringen lite. Smärtan borde gå ner tämligen snabbt i och med att du bröt tidigt (antar att du inte känner så mycket i vardagen?).

Ge det någon dag till sen kan du pröva lättare löpning som du är inne på med ett distanspass. Pröva sedan ett intervallpass men gör någon ändring, kanske inte lika snabbt, kortare tid eller något sånt.

Smyger du in lite rehab/styrketräning för benen så är det ju bara bra om inte i förebyggande syfte.
Ulrika Allansson
1972 • Hammarby Sjöstad
#3
•
14 januari 2020 kl 19:56
Gilla
Om jag varit du hade jag startat, efter en vilovecka för dina knäns skull, med ett ”komigångschema” för att trappa upp distans igen. Med så många år löpvila har leder och senor ingen tålighet för fart, än!
Nätet är säkert fullt av sådana träningsprogram, men hittar du inget har jag ett att dela med mig av, meddela isf.

Tanken om att springa intervaller är ju god, men inte med sådan hiskelig fart och mer i form av gå/jogg/gå/jogg.

Krya på knäna och välkommen tillbaka till löpningen!
Lego
1986 • Karlstad
#4
•
15 januari 2020 kl 00:49
1 Gilla
Kanske lite för uppenbart, men du värmer alltid upp innan du sätter igång med intervaller va? 10-15 minuter minst är nog att rekommendera.
Hampus
1980 • Stockholm
#5
•
15 januari 2020 kl 10:19
Gilla
Tack för alla svaren.

Johan, passet innan passet avbröt fanns nog smärtan där ändå men jag drev på och ignorerade, lite som man ibland kan bli av med skavanker när man börjar bli varm. Känner av smärtan när jag går ner för trappor.

Ulrika, ja belastningsökningen var hög så sant. Gå löp program tror jag är är att välja en för låg nivå om nu inte detta visar sig blir ett problem vilket det aldrig varit tidigare. Om jag joggar några få km i 5:30 fart så borde det kunna hjälpa som start.

Leo, ibland är inget för uppenbart när man går emot allt som "man vet". Ingen uppvärmning hade jag heller mer än några minuter gång på bandet.

Sammantaget tror jag på vila från löpning denna vecka och kör cross trainer istället för att hålla hjärtat igång. Nästa vecka provar jag långsamt 5:30ish några km för att känna att det fungerar och kombinerar med cross trainer och trappar upp passen därpå långsamt.

Hoppas detta inte blir något segdraget bara..

Irre
1984 • Göteborg
#6
•
15 januari 2020 kl 23:51
Gilla
Personligen tror jag att mängd och ovana saker i allmänhet är värre än fart (fast det kan såklart vara individuellt beroende på om man har svagheter med sig redan och vilka isåfall).
Kör man på löpband kan jag tänka mig att det blev för nytt och ovant i kombo med inte optimal teknik på bandet, blir ju väldigt enformigt och man liksom nästan "kastar" fram benen om man inte är väldigt kroppsmedveten under passet, vilket är svårt under intervaller där förutsättningarna dessutom ändras med jämna mellanrum.
Frågan är ju om du har tålamod nog till att börja om från scratch och hellre vara ute i lugnt tempo inte alltför långa sträckor på mer varierat underlag under ett hyfsat tidsspann tills alla symtom är borta, eller om det är bättre att du ser till att få en diagnos och mer individanpassade strikta direktiv? Man är ju olika. Skador kan såklart vara riktiga motivationsdödare, och här kanske "pannbenet" är som mest avgörande.
Alltså jag är övertygad om att det är uppehållet som satt sina spår, inte just intervallträningen. Men "hårt" som "hårt", alltså hade man börjat med för långa och många och enformiga pass hade man nog fått samma effekt menar jag. Att börja efter ett uppehåll efter 30 är inte som när man redan var i form i ungdomens dagar.




Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.