22 november 2008 kl 12:52
Detta med en massa varv kan jag förstå. Jag håller ju själv på med lite ultralöpning mellan varven. Om ett par veckor skall jag upp till Oslo och tillsammans med några andra joggare springa ett 24 timmars lopp i kulverten under Bislett stadion. Den runda är 545 lång. Och när man hör det första gången låter detta verkligen skruvat. Men! När man springer där nere och kommer till varvingen, då vet man att när man går ut på nästa varv är man strax tillbaka. Och vid varje varvning har man tillgång till all dryck och tilltug som serveras, dessutom har man till gång till sin väska med ombyte. Detta ger en trygghet, som gör att man slappnar av. Man behöver inte oroa sig för att man kollapsar och blir liggande på banan, man är alltid max ca 270 m från varvning, dessutom har man sina medlöpare runt omkring sig hela tiden, vilket gör det väldigt socialt. Det är även lätta att lägga upp strategier. Exempelvis spring två varv, gå ett. Eller att efter x antal varv, sitter jag ner och vilar i 5 min samt passar på att byta kläder. Därför är varven på sådana här långa tävlingar sällan över 2000 m.
Det är även enkelt för arrangören. En kontroll, få funktionärer, i princip inga avspärrningar av banan för trafik etc. Själv gillar jag varvbanor. Dock ej Stockholm marathon, då är det två långa varv och där är det tyngre, när man vet att man skall ut på ett nytt varv som är 21 km, urk.
Detta är vad jag själv tycker, men faktum är att köra så länge på så korta varv låter verkligen sanslöst, men det är faktiskt inte så dumt i verkligheten.