25 september 2014 kl 22:49
Jag skulle säga att det beror på...
Mina första någotsånär "minimalistiska" skor var ett par Inov8 x-talon 212. 6 mm drop med mjuk och flexibel mellansula utan vidare dämpning.
Efter en tid gick det bra att springa hyfsat långt med dessa.
Köpte sedan ett par Roclite 243 (också Inov8) med 3 mm drop och var inledningsvis lite orolig över att jag inte var redo för dem.
Men dessa har en tunn rockplate och jag upplever sulan som lite tjockare eftersom dobbarna sitter tätare.
Jag springer (lite) längre med dessa innan fötter och vader känns slitna.
Så här är sulans flexibilitet mer betydelsefull än tå-hälskillnaden.
Nu är dessa båda skor rätt lika så det är inte några stora skillnader det handlar om.
Men poängen med med minimalistiska skor är väl främst att ge bra kontakt med underlaget och att de "tvingar fram" ett löpsteg som skonar exempelvis knän. Så det som upplevs slitsamt för vaderna kanske skonar något annat, alltså svårt att säga vad som är mer skonsamt generellt sett.
Min erfarenhet är i alla fall att sulans flexibilitet och tjocklek (dämpning kanske man kan kalla det) påverkar löpkänslan mycket mer än hur många millimeter som skiljer mellan häl och tå.
"Oavsett underlag": Jag har skor för hårdare väg också. Inov8 Road-X 255 med 9 mm drop känns mer minimalistiska än Merrell mix master med 4 mm drop. Jag tror det beror på att sulan på de senare är tjockare, mjukare och mindre flexibel.
Men igen handlar det om ganska små skillnader.
Mina gamla mycket dämpade och mycket "högklackade" Nike har jag svårt att springa med överhuvudtaget numera. Däremot är de ganska skonsamma till vardags vid skrivbordet (upphissat i ståläge) på det hårda golvet på jobbet.
Generella tankar, slutsatser och erfarenheter utan anspråk på sanning.