26 oktober 2013 kl 17:37
Anna, det är inga strapatser. Man springer långsamt, går i backarna, stannar ofta och tittar och fotar, två långa pauser per dag. I värsta fall klarar man det genom att gå.
Det är mestadels jämna fina stigar och vägar, men bitvis är det väldigt knixigt, mycket skuttande på stenbumlingar. Om man är helt ovan vid ojämn terräng så kan det upplevas besvärligt att hålla koll på var man sätter fötterna. Det beror nog delvis på hur man har det koordinationsförmågan i övrigt.
Om du har någon terräng med knixiga stigar med rötter och stenar i närheten så kan du ju testa och se hur det går. Och du har ju en månad på dig att öva :-)
Trail running är beroendeframkallande :-)