23 januari 2013 kl 09:01
Redigerad 23 januari 2013 kl 09:08
Jag har ingen aning om vad du har i ditt knä. Men jag kan berätta min historia...
I början av nov 2012 fick jag, precis som du, jätteont vid ca 5-6 km (var ute på en 1 mils runda som inte alls skulle vara några problem i den form jag var då. Hade påbörjat min marathon träning då planen var att jag skulle delta på Stockholm Marathon den 1 juni i år).
Vilade 3 dagar, knät kändes bättre och jag sprang igen (8 km). Det gick bra, men ca 3 timmar efter passet hade jag grymt ont...
Jag försökte vila, ta det lungt, springa kortare sträckor osv, men smärtan kom alltid tillbaka så fort jag kom upp i längre sträckor.
Googlade för fullt och tyckte inte att det stämde med varken hopparknä eller löparknä. PFSS var det som låg närmst till hands efter egenställd diagnos...
I mitten på december tog jag kontakt med en sjukgymnast som skulle vara specialist på knä. Och det kanske hon var, men hon var inte alls inriktad på idrott. Hon gjorde lite undersökningar och menade på att jag var lite ansträngd i senan som fäster i knäskålen. Inte hopparknä och inte löparknä och PFSS visste hon inte ens vad det var (!!!). Hennes slutsats var att "alla är helt enkelt inte gjorda för att springa så långa sträckor som marathon".
Jag fick lite övningar och hennes visitkort, "om jag behövde höra av mig igen"....
Julen passerades och jag gjorde övningarna lite halvhjärtat. (Fick ju inte jättebra förtroende för denna sjukgymnast). Jag körde mycket längdåkning, simmade och crosstrainer. Och hade helt löpvila.
I början på januari (2 månader efter första gången jag fick ont) gav jag mig åter ut på en löprunda på 4 km. Jag hade ju vilat hela julen från löpning och knät kändes bra!. Det gick bra att springa och glad och nöjd gav jag mig ut på en 5 km runda dagen efter. Även detta gick bra, men sen, dagen efter det kom smärtan med råge! Hade väldigt ont, både i vila, vid tryck, gå i trappor, sitta med böjt knä etc... Är huvudet dumt får kroppen lida....
Fick en tid hos en annan sjukgymnast på en idrottsklinik.
Han gjorde en grundlig undersökning och jag fick diagnosen Hopparknä. Han tryckte på senfästet under knäskålen och AJ vad ont det gjorde! Han hittade den ömma punkten som jag inte visste att jag hade.
Men nu satte ett rehab program igång.
Får nu laserbehandling 5-6 gånger (för att skynda på läkningen i knät)
Har fått tejpat med kinesologitejp (eller vad det nu heter). Denna tejp är kanon och hjälper mig mycket. Avlastar och smärtlindrar. Har hört att ca hälten av dom som får denna tejp tycker den hjälper. Jag är tydligen en av dom. :-)
Började igår med excentrisk styrketräning. Har fått tre olika övningar av min sjukgymnast. Få repetitioner till att börja med, med låg vikt, varannan dag. Skynda långsamt.
Än så länge har jag fortfarande löpförbud, men jag får och BÖR göra annan konditionsträning. Men jag får inte göra nått som jag får ont av. Vilket är lite svårt då det onda kommer efteråt. Men för mig funkar simning, längdskidor (dock inte för långa pass), crosstrainer (låg belastning och inte för högt tempo).
Efter att jag kommit ordentligt igång med min excentriska styrekträning ska jag få börja löpa lite igen. Men då pratar vi om 1-2 km.... först ska man få bort den nervinväxt och förtjockade senan som man har vid hopparknä, efter det ska man åter börja bygga upp knät. Även om övriga kroppen är kapabel till att springa 1.5 mil är knät "nybörjare" som måste byggas upp precis som man måste göra om man börjar träna med 0 kondition. (Detta kommer bli svårt!!!!)
När jag är igång med löpningen ska vi (min sjukgymnast) gå igenom VARFÖR jag fick problem. Vad behöver jag föra för att inte få hopparknä igen? Fotisättning? Styrka för fram eller baksida? Etc...
Med facit i hand borde jag:
1) Tagit kontakt med en idrottsklinik och en kunnig sjukgymnast mycket tidigare
2) Lyssnat på min kropp och inte sprungit igen utan att ta reda på vad det var för fel med mitt knä
Hade jag gjort så hade jag kanske sluppit denna långdragna rehab och kunnat springa marathon i Stockholm den 1 juni.. Nu blir det inte så tyvärr. Rehaben är för lång för det.
Lycka till med ditt knä och hoppas du får hjälp tidigt. Ju längre du går med en skada, ju värre är det att bli av med skiten. Det är väl mitt bästa tips!
(Oj vad långt det blev! :-) )