Löpning • Träning • 15 inlägg • 5994 visningar •

Springa med hund

Åsa Cedervall

1984 • Göteborg

•

7 januari 2011 - 19:21

Gilla

Hej på er jogg:are och god fortsättning på joggåret 2011 :)

Ibland när jag är ute å springer tar jag med mig min hund vid namn Laban. Tror han tycker det är rätt roligt, han ser i alla fall ivrig ut när jag tar fram löpar-kopplet (har sånt man spänner fast runt sig). Jag tillåter honom att göra ifrån sig om han behöver när vi är ute å springer, då står jag och trampar på stället under tiden. Däremot vill jag inte att han ska stå nosa 5 minuter (för å överdriva lite) så man nästan blir kall :) Jag håller också på lära honom å gå bakom eller precis vid sidan av mig, vill inte att han ska dra mig framåt då jag springer (när jag åker skidor är det något helt annat). Han vet egentligen vad mina ord betyder men han är också i trotsåldern, det är roligare å göra som man själv vill :)

Grejen är att det blir ganska många små stopp på vägen. De allra flesta gångerna står jag och småtrampar men de blir ju inte samma som å springa. Sen blir det inte riktigt samma fart heller. Nog för att han kan hålla ett väldigt högt tempo men de blir inte riktigt samma när jag ska hålla koll på Laban och tillrättavisa honom å så.
Förlorar jag mycket på det? Småpauserna å så? Eller är det helt okej? Jag springer ju utran hund också så jag får ju "vanliga" pass med, där jag bara har mig själv å tänka på.

Hur gör ni med era hundar när ni springer? Framför, bakom, vid sidan, eller lösa? :)

Anders Strömvall

1968 • Kapp

•

7 januari 2011 kl 19:38

Gilla

Hej!
Har 2 st irländs setter hannar som nästan alltid är med när jag springer.
För hunden och dressyrens skull är det helt kanon att ha de vi sidan el bak,men med fokus på att följa dig,tillåt inget sniffande el stopp annat än om han måste göra sina behov,det lär han sig väldigt fort.. då uppnår du ännu starkare ledarskap pga att han bara fokuserar på att följa dig som chef.. :)
mina är i band bak när jag springer på väg men i terräng så släpper jag kopplet så det släpar efter bara..
vist kan de vara lite irriterand då man ska ge sista spurten å dom måste pissa.. :) men tror inte på sikt att man rent tränings mässigt förlorar på det,då det nästan alltid är på dom långa lite lugna turerna hundarna är med, inte på intevall träning osv... :)
Anders

RosMarie Andersson

1961 • Kalix

•

7 januari 2011 kl 19:58

Gilla

Hej! Har två hundar -Finnspets och Jämthund-som jag alltid har med mej.Inte båda vid samma träningstillfälle,utan oftast tar jag spetsen som är fullvuxen och som älskar att följa med.Därefter far jag med jämthunden som är 10 månader och typ "joggar ned",dels så att den vänjer sig vid selen och för att den är för ung än för att springa längre sträckor. Jag har dem kopplade och framför mej när jag springer och tar det lugnt i början tills dom gjort ifrån sig.Sedan tillåter jag dom inte att stanna och sniffa och skvätta i "tid och otid",om det inte är absolut nödvändigt. Jag använder mej av att jag "smackar" när jag vill undvika att dom ska stanna,och det funkar bra. Dom vet vad jag menar.Lycka till och god fortsättning på det nya träningsåret.

charlotte

1973 • stockholm

•

7 januari 2011 kl 20:07

Gilla

Har löptränat min Dansksvenska Gårdshund (1,5 år) under 2 månader. Insett att det krävs mycket träning och tålamod. Särskilt med ung hanhund som helst tvärnitar vid varje intressant doftfläck =)
Nu börjar han fatta galoppen, jag bedömer det som han gillar det när jag läser hans kroppsspråk men han vill fortfarande tvärnita ibland för att nosa - det får han inte.
Jag har sele på honom, rycker aldrig i honom men kör bestämt vidare när jag märker att han försöker vika av och nosa. Det jobbiga är att man måste ha full koll på honom och det tar energi o fokus från löpningen men jag ser det som en träningsfas, de ggr han är med blir det på dessa villkor tills han är klar över hur det funkar. Sedan tar jag många pass utan hund och det är en helt annan grej.
Målet är att han ska förstå att nu är det "arbete" (löpning) som gäller, inte nosa kissa hälsa på andra hundar etc. (precis som vid andra aktiviteteter; spår osv)
Jag är noga med att han rastas innan och efter, även lite promenad så han får nosa och allt det där. Nu får han fortfarande kissa några ggr under en 5-10 K runda men har hört av erfarna hundtränare som löper med hund att de ej ska behöva det om de rastas innan. hanhundar måste ju markera lite överallt =)
Angående hundens placering i förhållande till mig är mestadels vid min sida alt framför. Det bästa skulle vara att ha honom lös men han har stor jaktlust så det funkar ej.
Ibland har jag undrat om det är jobbigt för honom att inte få stanna o nosa och allt det där, han blir lite obekväm- skakar på sig och ser inte helnöjd ut.. men antar ändå att det bästa är att få följa med matte. han springer glatt på kilometervis med högt huvud och svans utan att vilja stanna så jag är rätt säker på att han gillar det.
Igår var jag glad att han var med för då var det så moddigt så jag nästan tappade motivationen, just då var han så där superduktig och bara körde på så att jag blev peppad av honom =)

Roger A

1964 • Huddinge

•

7 januari 2011 kl 22:11

Gilla

Kör du snöpulsning så är det ett utmärkt tillfälle att träna på "bakom". Min tollare lärde sig det när han var valp och det var lättare att springa i mina spår än runt omkring mig. På mina intervallrundor är han ofta med eftersom jag tycker det är lättare att ha kontroll då i etapper om jag inte kan ha honom lös.
Och jag kan verkligen hålla med Charlotte. Det är peppande när han bara flyter på och min ork börja tryta!

Camilla Lundin

1967 • Uppsala

•

8 januari 2011 kl 13:18

Gilla

Jag har alltid min hund med på löprundorna. Har henne i ett jaktkoppel i ett hundförarbälte som jag bara använder när jag springer så när jag klär på mig löparkläderna samt tar fram hundförarbältet då vet hon vad som gäller. Jag inleder varje löppass med en 5 minuters promenad för att värma upp och hitta GPS koordinatorerna. Under de 5 minutrarna gör hon ifrån sig - på så sätt är ju en tik enormt mycket smidigare än en hanhund - en kiss så är allt klart! När jag väl påbörjat löppasset vill jag inte stanna och hittar hon något intressant att nosa på drar jag helt enkelt med henne. Det tog inte många löppass innan hon fattade galoppen trots att jag fuskat en hel del med hennes vardagslydnad. När jag springer är jag fokuserad på det och blir mycket bestämdare och tydligare i mina signaler till henne vilket säkert underlättar. Jag vill ha henne vid min sida så därför drar jag henne i position om hon hamnar fel och det är samma sak där i och med att jag är fokuserad blir signalen tydlig.

Zazi Duv

1975 • Sundsvall

•

8 januari 2011 kl 14:10 Redigerad 8 januari 2011 kl 14:11

Gilla

Jag kom precis tillbka efter en runda med min hund, en flatcoated retriever. Jag använder ett vanligt koppel och halsband när vi springer och han är till största delen kopplad. Som flera tidigare nämnt lär de sig fort villkoren för löpturen och min kille får chans att rasta sig innan vi börjar och sen efter 1-2 km (då har magen kommit igång ;))+ ev någon snabb kiss utöver det men inget nosande. Springer vi längs större vägar har jag honom vid sidan alt bakom men på mindre trafikerade vägar och i skogen kan han få springa först och "hålla tempot" - då kan man man inte maska ;). Vi gillar verkligen våra löppass båda två och de avslutas ofta med stretch för både mig och vovven.

Robert Marton

1974 • Katrineholm

•

8 januari 2011 kl 15:34

Gilla

Jag har en blandning mellan chihuaha och papillon (hane, större än man kan tro) som jag under förra året hade med mig ofta när jag sprang (då var han ca ett år gammal). Det gick utmärkt till en början, han verkade trivas och blev glad när vi skulle ut och springa...

Nu är det dock helt annorlunda - han gömmer sig, svansen mellan benen när jag tar fram träningskläderna - mitt misstag var att ha för högt tempo, inte pausa så ofta som hunden ville och ta med honom ut några gånger när han inte verkade vilja hänga med...

Tyvärr får jag springa sjäkv nu, hunden kommer väl aldrig tycka att det är roligt att springa med mig igen...får väl skaffa en hund som passar bättre för löpning nästa gång!

Teemu Kaapola

1973 • Hallsberg

•

9 januari 2011 kl 18:36

Gilla

Jag och våran Dalmatiner-Doberman korsning brukar följas åt på löprundorna. Ibland är hon lös när vi springer och håller sig bra till fot om jag beordrar det. Tycker också att det är sporrande när man kan tillåta henne att gå upp och dra. Hon bokstavligen älskar att få följa med - går ofta ut och sätter sig i hallen och väntar när jag börjar ta fram mina grejor. Och när man kommer hem är det nästan varje gång sambon får det berömda Dalmatinersmilet från en lycklig hund som kommer hem. :)

Lina L

1982 • Boden

#10

•

24 januari 2011 kl 14:22

Gilla

Jag har alltid med mig minst en hund när jag springer. Är vi i skogen så är hundarna lösa men springer vi efter vägar eller på motionsspåren så har jag de kopplade, eller rättare sagt, jag har ett Baggen softbelt så jag slipper hålla i dem vilket gör det mycket smidigare. Då har jag dragselar på dom och de springer framför.

Jag rastar mina hundar innan vi springer så att jag slipper en massa stopp efter vägen. Sen har hundarna får lära sig att springer vi så ska det inte stannas och pissas hela tiden. Har nämligen 4 hanhundar:)

Kalle Hildingsson

1971 • Södertälje

#11

•

24 januari 2011 kl 18:03

Gilla

Kör med mina tre springer spaniels och på vintern blir man ju automatiskt hänvisad till vägarna och då är det koppel som gäller. På sommaren är de fria när vi springer i skogen. Har dem även till jakt men de vet skillnaden på jakt och annat. På vägar är de alltid på vänster sida och hanen framför och tikarna efteråt. Deras egen placering men det har funkat strålande och är de rastade det innan eller direkt efter starten är det inte massa stopp på vägen om inte jag behöver det :)
Lycka till // Kalle

Håkan Marklund

1966 • Uppsala

#12

•

28 januari 2011 kl 15:07 Redigerad 28 januari 2011 kl 15:07

Gilla

Runners World (UK) har en hel sida (och mer) med artiklar om att springa med hundar...
http://www.runnersworld.com/topic/0,7122,s6-238-527-0-0,00.html

Björn Ericsson

1965 • Stutby

#13

•

28 januari 2011 kl 19:23

Gilla

Springer med min schäfer och min erfarenhet med att både springa och skida med hundar är att man måste lära dem att det inte är en rastningsrunda, det är en motionsrunda. Nu är raserna olika benägna att anamma detta upplärande (utan att värdera olika raser). Men jag tror det som sagt var är viktigt att de förstår skillnaden. Min schäfer blir väldigt uppspelt när jag drar på mig overallen. Han vet att han ska på med reflexer och så får han en pinne i mun. Då har han två fokus; Pinnen och att Springa. Det räcker för honom. :)

Pierre Philipsson

1966 • Boda Glasbruk

#14

•

28 januari 2011 kl 20:44 Redigerad 28 januari 2011 kl 21:03

Gilla

Jag tar för det mesta med min hund när jag springer, hon är en blandras mellan tollare o jämthund.
När jag plockar fram baggen softbelt och selen till hunden så blir hon mycket glad och detta avspeglar sig i tempot den första kilometern då får jag hålla ner farten lite. Hunden vet att det är ok att göra sina behov men annat nosande utförs vid vanliga promenader och detta lärde hon sig relativt snabbt, däremot om det springer upp vilt under löpturen så kan man nog sätta nya rekord.
Det jag oroar mig mest för är när vi springer sommartid då det kan ligga huggormar längs grusvägarna och det tar en del fokus från träningen när man hela tiden behöver spana av vägen framför hunden, att få henne att springa bredvid mig har jag provat men det funkar inte så bra.
Att ha hunden med sig som en träningskamrat är väldigt kul, vi springer även om kvällarna i pannlampans sken och dom små pauserna som blir då hunden behöver göra sina behov påverkar inte min träning.

Anders Friberg

1974 • Mörkö

#15

•

9 februari 2011 kl 19:47

Gilla

Det mesta är redan sagt, vill bara tillägga det här med att tänka på värmen. Antar att det är olika beroende på hund men jag som springer med min vita herdehund anpassa hastigheten en hel del beroende på temperaturen. Sommartid får vi mest springa på kvällarna om det ska bli något kutat. Vi slog nytt pers förrförra veckan och då var det is och snö, kolsvart och -11 grader ute.
Tänk på att om hunden en dag inte hänger med så finns det reella skäl till detta, hon är inte lat. Är det inte värmen så har hon kanske ont eller mår inte bra av annan anledning. Har sällan haft så dåligt samvete som när jag ville pressa Bacci att springa till bussen (1 mil) och plötsligt insåg att hon flått upp trampdynorna. :-(

Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.