17 mars 2017 kl 12:48
Albin #39, jag hoppas samtliga är frivilliga och att löpning överhuvudtaget är en frivillig sysselsättning för i princip 100% av oss, annars vore det illa :)
Det är redan en lång tråd och mycket är sagt men jag tänker så här. Lugna långpass är viktiga och bra för att bygga grund och de kan i princip gå hur långsamt som helst, speciellt för nybörjare eller skadedrabbade löpare.
"Pratfart" är alltid ett bra riktmärke för ett lugnt långpass, springer du med en kompis så är det bra om ni kan prata i princip obehindrat under långpaset. För vissa kanske det betyder att farten blir 6:30-7:00 min/km, för mer vana löpare kanske det istället blir 4:30 min/km. Jag är betydligt mera "högpulsad" än min bästa löparkompis och ligger oftast 15-20 slag högre i puls i absoluta tal på våra gemensamma pass.
Jag sprang maraton i fjol med en snittfart på 4:10 min/km och mina lugna långpass går ofta i fart mellan 4:50-5:10 min/km, oftare 4:50 än 5:10 min/km.
Jag upplever att jag har nytta av snabbare långpass också, i vanliga fall skulle jag kalla ett distanspass i ca 4:40-fart för "mellanmjölk" för mig, oklar nytta. Då har nog mera nytta av att springa lugnare och vara fräschare till de tuffa passen men det är ändå ett trevligt pass då känslan är löpning och inte slö jogg. Långpass i den farten är en helt annan sak, de är ett kvalitativt pass inför maratonlopp, perfekt nu i mars inför Stockholm maraton innan de allra tuffaste långpassen genomförs i slutet av april/början av maj.
Jag bryr mig aldrig om vilken puls jag har på långpass, pulsen varierar med dagsform, sömn-och stress, kupering, vätskeintag och annat utan känslan får styra.
Ännu närmare ett maraton springer jag med fördel hela långpasset i ett lite högre tempo. Innan jag t ex sprang maraton på 2:50 (4:03 min/km) 2014 sprang jag t ex 36 km i 4:29-fart och den typen av långpass i strax under 90% av min tävlingsfart bygger verkligen kapacitet! Alternativt lägger jag in långa fartökningar som kan göras som t ex 5-4-3 km i marafart, 3-4 x 2 km i marafart, sista 5-10 km i marafart. Den här typen av tuffare långpass för den mer vana löparen som har tidsmål på maran är oerhört nyttiga och sena fartökningar på redan trötta ben simulerar väl den trötthet i benen som man springer med sista milen på maran.
I fjol när jag gjorde 2:55 på maran var det tuffaste långpasset drygt 37 km ca 3-4 veckor innan, det passet innehåll 5 km i 4:30-fart följt av 12 km i 4:10-fart de sista 17 km, då visste jag med säkerhet att kapaciteten fanns där och självförtroendet det ger är värt oerhört mycket när man står där i startfållan!
Långpasset kan inte betraktas isolerat utan resten av träningen man genomför! Det ska för det mesta gå i lugnt tempo/låg ansträngning men närmare målet kan det tuffas till lite! Om man har en lägre träningsvolymen, desto mer kommer långpasset att slita och vara en kvalitativt pass. Med en högre volym blir det mer ett pass bland andra men fortfarande viktigt att hitta rätt intensitet så att det utvecklar och inte bara sliter.
Det blev visst rätt långt detta, teoretiska modeller och zoner i alla ära, hitta ditt sätt att träna som utvecklar dig och som fortfarande gör att du tycker det är roligt att träna, det kommer dessutom att variera för dig själv över tid beroende på hur du mår och hur ditt liv ser ut. Vi är varken robotar eller laboratorieråttor, som tur är :)