Löpning • Kom igång • 16 inlägg • 6577 visningar •

Omotiverad i perioder

Rebecca
1998 • Karlstad
#1
•
28 april 2020 - 18:11
1 Gilla
Hej! Är det någon/några som har eller har haft perioder efter man har tränat regelbundet och allt känns bra och man känner sig produktiv och allt annat bra men sen bara sitter hemma och vill inte gå ut?
Jag själv har tränat regelbundet ett tag men sen kommer perioder då jag vill inte gå ut ur dörren (under 1-2 dagar) och känner mig helt omotiverad till det mesta men kommer det mesta tillbaka efter 1-2 dagar. Beror nog på min hypotyreos och att jag har mått dåligt under höst/vinter och vill kunna kontrollera sånna perioder bättre än att dra ner mig själv ännu mer.

Hur brukar ni tänka och göra sånna perioder om ni också upplevt så?
Irre
1984 • Göteborg
#2
•
28 april 2020 kl 19:04
1 Gilla
Skulle tro att det kan bero på många saker, att man får olika grader av depression (som väl ofta beror på något fysiskt iofs) eller bara psykologiska spärrar eller att man kanske tar bakslag/dåliga dagar hårt.

Vet faktiskt inte om man kan vända det helt och hållet, om man inte får bukt på det bakomliggande såklart. Brukar bli så själv också och det hjälper till en viss gräns att sätta rörelsemål istället för alltför hårda träningsprogram och -mål, så man till slut är så less på promenader att man hellre joggar om man ändå ska ut. Har t ex 50km/vecka som mål nu och det är för högt mål för att kunna ta vilodag mer än max 1 dag/vecka då jag inte är uppe i särskilt långa löppass att man kan fläska på med en 2 milsrunda och ta igen nästan två dagar.
Å andra sidan tror jag det slår bakut i längden eftersom man (jag iaf) blir ännu mer inställd på att det är tråkiga måsten när man så ofta måste sparka ut sig i oinspirerat läge.
Försöker kompensera det med en "fuskvecka" var 4:e vecka. Passar bra med löpningen också att benen får chans att återhämta sig den veckan.
Man skulle också kunna använda kortare intervaller av runstreak som liknande upplägg. T ex jogga/springa varje dag i en vecka men bara kortare lättsamma pass på ca 2-3km (beroende på vad man är van vid för veckomängder), sedan några dagars vila och så börja om igen, eller att man bestämmer i förväg dagar som man gärna slipper om man har ont om tid eller så. Kompromissa mellan att "bara göra" tack vare att man får det som rutin, men få det hålla i längden.
Moa Nordlund
1971 • Djurås
#3
•
28 april 2020 kl 21:53
4 Gilla
Jag känner precis igen det du beskriver, Rebecca. Jag har sprungit regelbundet i över tio år och väntar fortfarande på känslan som folk pratar om, att löpningen blir som ett positivt måste, att man längtar efter att ge sig ut. Istället är det en kamp i princip varje gång jag ska träna. Sedan är det så himla härligt när jag väl kommer ut.
Samtidigt älskar jag att springa och vill bli ultralöpare när jag blir stor, men då måste jag prioritera löpningen bättre. Jag hittar alltid så många anledningar att inte springa; jobbat sent, hinna laga mat till dottern, lite trött och småkrasslig (om jag känner efter ordentligt...) o.s.v. o.s.v.

Superbra tips, Irre! Särskilt det med kortare pass ska jag testa i mina djupare svackor :)
Mikael Lipschütz
1974 • Mölndal
#4
•
28 april 2020 kl 22:54
6 Gilla
Förra året fick jag mina svackor allt oftare men gav mig ändå ut. Transportlöper mycket. Resultatet blev att jag aödrig tidigare har sprungit så mycket som gör nu. Kroppen svarar på all löpning och nu har löpningen blivit en del av mitt liv på ett annat sätt än tidigare. Varken jätte lustfyllt eller nåt motstånd. Det är nåt jag bara gör.
#5
•
29 april 2020 kl 09:26 Redigerad 29 april 2020 kl 09:26
Detta inlägg har raderats
Morgan Wallin
1993 • Tullinge
#6
•
29 april 2020 kl 10:32
5 Gilla
Intressant att höra om andras erfarenheter. Jag har inte heller känt den "euforin" eller att löpning är ett måste i mitt liv. Däremot märker jag av att jag faktiskt mår bättre när jag tränar. För mig personligen hjälper det både mot stress privat och under arbetstid och lindrar även mot ångestkänslor.

Så just den vetskapen om att jag faktiskt mår bättre som helhet gör att det blir lite enklare att ta sig ut även de dagar man egentligen inte alls vill springa.

Testar på det här med "run streak" nu i april efter att ha blivit utmanad av en kompis och det kanske är ett tips att prova på? Det blir en kombination av ett måste, samtidigt som det känns värt att ta sig ut och faktiskt bara springa 1,5-2 km bara för att hålla streaket levande. Men tror att detta kan bero på om man gillar utmaningar eller inte, men för mig har det i alla fall hjälpt att skapa en rutin kring löpning.
Hobbylöparn
Östermalms IP
#7
•
29 april 2020 kl 12:02
3 Gilla
Bra skrivet Morgan, stämmer till 100% på mig.

Ett tag var det även att tänja mina gränser. Första Marathon kunde jag knappt sova flera dagar innan. Efter 9st är det inte riktigt samma pirr innan. :-)

Förra året provade jag Ultravasan 90, vilket var en otrolig utmaning.

Jag brukar försöka ha något nytt att prova, som skapar litet spänning. Det kan vara vardagsgrej som en helt ny väg eller trail att springa. Eller något lopp jag inte sprungit förut.

Men grundtesen är att löpandet får mig att må bra. Det kan vara stökigt på jobbet eller hemma. Men ingen tar ifrån mig mina löparrundor! ;-)
Rebecca
1998 • Karlstad
#8
•
29 april 2020 kl 12:43
5 Gilla
Så himla roligt att läsa andras erfarenheter och tankar! Har bara suttit och inte gjort nånting i 4 dagar och idag onsdag gick jag ut på löptur och sprang 5km och det kändes bra(förutom att man ville spy på slutet, tog i lite för hårt).

Vill bli bättre på att inte argumentera mig bort från mina löprundor ”nej, för det senare, lite trött, gör det imorgon”... är trött på det! :)
Morgan Wallin
1993 • Tullinge
#9
•
29 april 2020 kl 12:59
3 Gilla
Sedan en annan bonus som jag glömde att nämna i mitt förra inlägg är att jag sover och äter mycket bättre när jag tränar. Det är nästan så jag märker att jag är ovanligt stressad, att jag fuskar med träning, mat och sömn. Vilket är det sista man borde börja fuska med!

Men jag tror att det första steget till att hitta något som funkar för dig Rebecca är det du gör nu, att börja fundera på det. Så är jag övertygad om att du kommer hitta idéer och upplägg som gör det lättare för dig att hålla dig motiverad!
Mikael Lipschütz
1974 • Mölndal
#10
•
29 april 2020 kl 13:39
Gilla
Däremot har jag aldrig upplevt det som många skriver om. Att bara släppa fokus och njuta av löpningen. Låta tankarna vandra fritt och få en energiboost. Vad är det om? :)
Mitt fokus är alltid på löpningen när jag springer. Nästa backe, steget, tempot, x antal varv kvar, hålla rygg osv.
Träningen har alltid varit en stor del av mitt liv med undantaget under främst universitetstiden. Vet knappt hur det känns av att inte röra på sig.

Kamilla Nilsson
1971 • Hällefors
#11
•
29 april 2020 kl 15:24
2 Gilla
Har aldrig känt den där endorfinkicken / runners high och allt vad det heter ;). Det jag vet är att det är väääldigt skönt när det är gjort. Jag springer alltid efter jobbet och det viktigaste för mej är att inte landa i soffan när jag kommer hem, då kommer jag inte därifrån, och att ha kläderna framplockade så jag slipper rota efter det så att det är bara byta om utan att tänka för mycket utan bara gör´t liksom.
En motivator för mej är att ffa min ländrygg mår bra av löpningen. En annan är att jag vill ha en stark kropp som orkar / klarar att göra det jag vill göra om typ 20 - 30 år, är 49, jag siktar på att bli den där kärringen som de yngre önskar satt still nån gång ;D.

Jag hittar på egna utmaningar som jag lägger ut / räknar ner på insta, just nu är det 30 löppass till midsommar, den typen av utmaning fungerar väldigt bra för mej. Distans / tid är för mej ointressant - 15 min lr 1 mil - spelar ingen som helst roll utan det är passet i sej som är viktigt.

Tror mycket handlar om att hitta sin grej som man går igång på och våga ändra sej om just den grejen inte fungerar, vet inte hur många träningsupplägg fr böcker / nätet mm jag påbörjat men inte avslutat för att jag tröttnat, för att hålla motivationen uppe istället för att "vänta på" den däringa endorfinkicken som kanske aldrig kommer.
#12
•
29 april 2020 kl 16:54
Detta inlägg har raderats
#13
•
29 april 2020 kl 18:45
4 Gilla
Jag får en känsla av att många känner press och stress över sin träning och den kommer antagligen från allt annat man har i livet!
Min motivation (utöver hälsa och välbefinnande)
Se löpningen som en fristad där man kan låta alla måsten vänta. Sänk tempot, spring avslappnat, stanna och njut av utsikten, lyssna på tysnaden, prova le när det känns tungt. (funkar så bra på mig att jag börjar skratta när andra löpare ler tillbaka)
Variation gör löpningen roligare, prova spring en runda helt oplanerat, dra bara iväg nånstans och se var du hamnar!
Min utmaning är att lämna löparklockan hemma under ett oplanerat långpass, tanken är att jag ska känna mig helt fri! Vi får se när jag lyckas med det :-)
Irre
1984 • Göteborg
#14
•
29 april 2020 kl 21:52
1 Gilla
Tror ni är inne på något #11 och #13!

Samtidigt ser jag det som en jättemorot att utvecklas, i synnerhet när man inte är i form dvs när motivationen är som sämst. Man vill ju ur det där läget där det oftast känns tungt/slitsamt så snabbt som möjligt så man kan njuta mer av passen. Nu i pollensäsong eller efter sjukdom/skada eller vad det nu kan bero på att man inte är där man vill med träningen. Har personligen aldrig haft ett dugg lätt för löpning vilket blir väldigt uppenbart när man tränat i grupp eller dristar sig till att tävla.
Däri ligger en jättefälla när man börjar jämföra sig med andra eller ens med sig själv mot sina PBn, eller sätter upp mål som är orimliga utifrån vad man tidsmässigt eller fysiskt pallar med att träna för, drar man på sig en skada på det eller blir övertränad i allmänhet så hamnar man på jätteminusläge igen.

En stor grej som ligger till grund för mitt utvecklingsmål är att öva på motoriken för att mer hamna på ett normalt utgångsläge som inte nästan konstant känns tungt. Det räcker tyvärr inte som mål men man får ju vara lite uppfinningsrik och försöka hitta på grejer att göra och mindre delmål som är rimliga, mindre utmaningar som är genomförbara.

Kan säga att motivationen inte är på topp nu. Hade betalat redan för Vårruset så nu när de kör på distans tänkte jag att jag kan ju vara med på 2,5km i alla fall så blir det som en plågsam långintervall, även om man inte direkt är i skick att springa på tid. Efter 2,19 km mitt i slutspurten slutade distansräkningen, GPSen hade fått fnatt. Men lika sliten för det var jag när man kom i mål, inte ett dugg sugen på att göra om det igen! xP


#15
•
5 augusti 2020 kl 17:41
1 Gilla
Kände mig exakt likadan tills jag träffade min sambo som är utbildad coach. Dem ändringar jag gjorde förändrade dramatiskt mitt förhållande till träning och idag älskar jag att träna. Har sedan dess vunnit guld och silver i Svenska Mästerskapen.

1. Sätt ett mål. Helst en tävling. Ville förr inte försöka jämföra mig själv med andra, tills min Sambo fick mig att inse att en tävling inte har att göra med att jämföra sig själv till andra. När man väl har anmält sig till ett lopp är det mycket lättare att hålla sig motiverad. Sen kör man loppet i sin egen takt.

2. Hitta HR Zone och köpte en klocka. Många klarar av av lyssna på kroppen, men det är ännu fler som tränar med en för hög Heart Rate. Insåg själv att att även fast jag kände mig stark under den korta sträckan jag sprungit, var min kropp inte lika glad och till sist ville den inte gå tillbaka till träningen.
Alla har olika HR Zones beroende på ålder och fitness. Men det brukar/kan vara kring:
Row/Run: 130-155 bpm
Cycling: 115-135 bpm
Insåg att jag förr sprang med 180 bpm och trodde det var normalt. https://youtu.be/MALsI0mJ09I

3. Läs mer om att träna med periodization training. För mig tränar jag
Lätt Vecka - Medium Vecka - Hård Vecka
Det ger kroppen tid att återhämta sig och enligt studier får du en boost i fitness om du pushar dig hårt en period och sen tar en lugnare period. Det går också att göra det under veckan. Mån: OFF Tis: Hård Ons: Lätt Tor: Hård Fre: Lätt Lör: Hård + Lätt Sön: Hård. Så ser min vecka ut :).

4. Detta är lite advanced o inte nödvändigt, men jag skulle också kolla in i att träna i ''''training blocks'''' och att ha en period innan en tävling då man kör något som heter ''''taper''''. Googla ifall du börjar tävla.

Som ett extra tips skulle jag hitta en bra sjuk gymnast som hjälper en balansera små muskler som håller kroppen i balans och motverkar skador. Kostar ju bara 200 kr och jag har som stark åsikt att det borde vara lika självklart som att gå till tandläkaren, hehe. Alla borde gå regelbundet till sjukgymnast.

Lycka till! Hoppas du hittar rätt sätt för dig att träna :).
Rebecca
1998 • Karlstad
#16
•
6 augusti 2020 kl 20:30
Gilla
Tack för tipsen! Har lagt löpningen på hyllan ett tag för måste lära mig att ta små steg framåt, brukar alltid börja på 100% Blir motiverad av alla löpare jag ser när jag är ute och längtar tills jag klarar längre distanser och lär mig hur jag ska återhämta så jag slipper bli helt utmattad igen! Tack för tipsen! :)
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.