31 januari 2019 kl 17:03
Jag bröt lilltån i somras. Stod sidledes i trappa, ena foten högre up än andra. Slant, och lilltån var liksom det enda som "var kvar" på det högre trappsteget. Kände inget men när jag tittade på fötterna så pekade lilltån nästan rakt år sidan istället för rakt fram. Knäckte fram den, men den åkte tillbaka åt sidan (inte lika mycket, dock).
Tejpade med kirurgtejp mot ringtån. Vill ju inte permanenta en lilltå som pekar åt sidan. Haltade en hel del i början, delvis pga tån och delvis pga tejpningen (lustigt hur en liten förändring i anatomin kan påverka mycket för funktionen).
Gick inte att springa eller cykla. Provade att cykla efter 8 dagar, men det var osmart. Kändes väldigt illa efter cyklingen och framförallt dagen efter. Bortsett från det dumma försöket med cykling så hade jag 5 veckors totalt uppehåll från cykel och springning. Kanske det längsta sen jag började springa, ca 10 år sen.
En fördel är att denna tå nu är betydligt kraftigare än den "obrutna". Gissar att stark lilltå kan vara bra för balans. Funderar på om man kanske ska knäcka till den andra också? ;-)