Löpning Övrigt 58 inlägg 3242 visningar

Jogga ni i mörkret ensamma kvinns?

Anna
1979 • stockholm
#1
4 november 2008 - 19:26
Gilla
Jag tycker att det är otäckt att ge mig ut på löpartur såhär i höstmörkret, bor där det finns mestadels skogsområden och har ingen jag kan jogga med regelbundet. Hur gör ni andra? Törs ni ge er ut? Detta är ett stort och irriterande problem för mig, vill ju kunna ge mig ut å löpträna precis som vanligt!
< < < 1 2 3 > > >
1981 • Linköping
#2
4 november 2008 kl 19:28 Redigerad 4 november 2008 kl 19:29
Gilla
Finns en lååång tråd om detta här http://jogg.se/?sida=forum&subid=4718&searchstr=

För mig är svaret ja, absolut. Hur skulle jag annars kunna jogga hela året? Typ 8månader så blir det i mörker (nåja...) Kom precis hem faktiskt... För jäklit att vissa ska vara rädda dock, jag är väl för "dum" för mitt eget bästa... Tänker dock inte bli rädd, lika lite som jag tänker låsa min ytterdörr.
1981 • Mjölby
#3
4 november 2008 kl 19:31
Gilla
JA!! Det är jätteavkopplande att springa när det är mörkt och man inte har så mycket synintryck.
Mitt ute i skogen ute i ingenstans lär väl ingen stå att lurpassa?! Dessutom är det min tysta protest; ingen bestämmer vart jag ska få lov att springa, våga vägra vara rädd!!
I motionsspår så rör det sig ju oftast en hel del folk även kvällstid så det känns väl safe...
Anna
1979 • stockholm
#4
4 november 2008 kl 19:32
Gilla
Jaha ok, jag är rätt ny här så tack för tråden! Näe jag tycker att du gör rätt, är det snarare jag som är harig? Det är orättvist att det ska behöva vara så här, jag vill ju för farao bara kunna jogga!
2006 • Alingsås
#5
4 november 2008 kl 19:58
Gilla
Jag skulle i alla fall vara rädd för att springa i mörker och på ödsliga platser om jag var tjej.

Kan du inte försöka springa längs vägar och liknande i bebyggda områden när det är mörkt?
Emil Westin
1991 • Linköping
#6
4 november 2008 kl 21:29
Gilla
Hur många våldtäktsmän finns det där ute egentligen? Inte så många som man kanske tror. Och varför oroa sig sig så himla mycket? Om du/ni nu är så rädd för att bli våldtagen eller misshandlad - ta med ett överfallsalarm, din hund, eller spring på en plats där du känner dig säker och har gott om yta, spring med belysning, eller vad som helst.
Jag har joggat i mörker så länge jag kan minnas och aldrig någonsin blivit överfallen, och jag tror att det är väldigt få som faktiskt blir överfallna. Media har ju en tendens att förstora sådana händelser och skrämma upp allmänheten. Det är faktiskt nästan större chans att man stöter på någon när det är ljust än när det är mörkt, skulle jag tro. :)
1981 • Linköping
#7
4 november 2008 kl 21:35
Gilla
Emil: "Jag har joggat i mörker så länge jag kan minnas" Fniss. Inte särskilt länge då, he he *elak* Dessutom är det faktisk fler kvinnor än män som blir våldtagna.
1965 • Borås
#8
4 november 2008 kl 22:30
Gilla
Karin...det är väl inte bara våldtäkter man kan råka ut för. Man kan väl bli rånad, misshandlad, nerslagen och en massa annat.

Och då råkar väl killar minst lika illa ut som tjejer. Så jag förstår inte varför det där med joggning i mörker skulle vara ett kvinnligt problem.
2006 • Alingsås
#9
4 november 2008 kl 22:37
Gilla
Om du är någorlunda tränad som kille så springer du ifrån buset.
De är sällan vältränade. Den vanliga kvinnliga motionären har det betydligt svårare och är ett lättare offer.
Ava
1958 • Lindome
#10
4 november 2008 kl 23:11
Gilla
Ja, jag springer i höstmörkret. I elljusspår, på landsvägen och på småvägar med pannlampa. Dock har jag västgötaspetsen med och hon kommer att beskydda mig. Tror jag. Om buset bara böjer sig tillräckligt långt ner...
1965 • Borås
#11
4 november 2008 kl 23:45
Gilla
Mikael... Jag är långt ifrån vältränad.

Dessutom så finns det väl kvinnor/tjejer som är grymt vältränade, eller hur?

Vad är det föresten som säger att "buset" inte är vältränade också? Dagens kriminella är väldigt målmedvetna vet du väl.
Terka Pak
1971 • Skövde
#12
4 november 2008 kl 23:56
Gilla
Jogga med en kompis kanske? Ragga upp någon här på forumet! Eller spring med en löparklubb. I stockholm finns det ju massor.

Jag bor på landet. Jag springer med mobiltelefon och schäferhund. Istället för att vara orolig för att någon ska överfalla mig är jag orolig för det motsatta. Att snubbla på någon ojämnhet och att ingen ska hitta mig på dom oändliga otillgänliga skogsvägarna uppe på berget där jag brukar springa. Hunden springer rakt framför mig så att jag inte ska råka springa in i något jag inte ser.
1981 • Linköping
#13
5 november 2008 kl 08:03
Gilla
Anders: Jag har inte sagt att det är ett "kvinnligt problem" (bara att det är vanligare att kvinnor blir utsatta för våldtäkt). Sedan är det dock fakta att de flesta män (oavsett hur tränade/otränade de är) är starkare än kvinnor och att vi just därför löper en större risk att råka illa ut. Om man blir överfallen kan man ju hävda att styrka spelar liten roll, då man är oförbered, men jag tror att (men har ingen statistik) att förövare oftare väljer kvinnor, så att de har en större "chans att lyckas".

Med detta sagt tror jag att det är farligare för en man att gå på krogen/gå hem från krogen t.ex.

DESSUTOM ter det sig för mig rätt osannolikt att bli överfallen i typ ett elljusspår (vad har förövaren där att göra i mörkret och kylan? större risk på sommaren mitt på dagen kan tyckas) oavsett kön. Och springer du i stan så tror jag inte heller att chansen är så stor, men den finns ju där, och det är detta som framkallar rädsla hos vissa, vilket är jättetråkigt.
Maria Hedqvist
1968 • Årsunda
#14
5 november 2008 kl 08:34
Gilla
Jag springer numer inne i samhället, där det är upplyst. F.ö har jag ett överfallslarm i fickan. Det tar inte mycket plats, men låter som f-n...kostade ca 150 kronor på nätet och finns i många olika modeller.
Anna
1979 • stockholm
#15
5 november 2008 kl 15:02
Gilla
Hm. Jo män råkar också illa ut på väg hem från krogen etc. men detta med att inte våga jogga i mörkret är för mig ett kvinnligt problem, jag betvivlar nämligen att jag med mina 57 kilon skulle ha en chans mot någon man överhuvudtaget och särskilt snabb är jag inte heller :).
Jag tror inte heller att risken är så stor att det står en mördare i buskaget längs elljusspåret, men som kvinna känner jag ändå rädsla dels pga. min nämnda kroppsliga svaghet, dels pga. jag som just kvinna är ett hett villebråd för den eventuella våldsman som råkar befinna sig ute i mörkret samtidigt som mig.
1969 • Stockholm
#16
5 november 2008 kl 16:39
Gilla
Jag tror Karin har helt rätt här, nyktra män typ 25-55 är nog de som väljs sist av alla att ge sig på faktiskt. Dessutom: hur länge tror ni en rånare har tålamod att stå i beckmörkret ock kylan vid ett skogsspår för utsikten att lyckas sno åt sig flaskorna ur våra vätskebälten egentligen? Nä de hålls nog snarare inne i stan gärna nära krogar etc...
LenaSkimmer
1965 • stockholm
#17
5 november 2008 kl 19:06
Gilla
jag kom precis hem från en mörk tur,,,eller eg mörkt är det ju inte i cityomgivning.

Jag gillar attspringa på gator bland folk.skulle aldrig jogga in i en mörk skog eller sånt. nepp!
1981 • Göteborg
#18
5 november 2008 kl 19:12
Gilla
Självklart ska man ha respekt för mörkret ( män som kvinnor ).

Jag har grym respekt för älgar, springer endel i skogen. Men jag vet om att det är hjärnans "problem" det stoppar inte mig.

" Att ha respekt, kan jämföras med människans kraft att kunna övervinna"
Kerstin Kilborn
1956 • Lysekil
#19
5 november 2008 kl 19:20
Gilla
Hej!
Jo visst är detta ett problem och det är hemskt att man överhuvud taget ens ska behöva tänka på det. Det borde vara säkert och tryggt för alla att vistas ute.
Själv försöker jag tänka på att variera rundor och att framför allt inte springa på exakt samma tid...ifall nå´n lagt märke till mina löprundor. Sen är jag med i en klubb och även om det bara är en gång i veckan så har man ju nå´n som sällskap.
I övrigt har jag turen att ha en hund som jag alltid har med mig när jag springer själv. Var utan hund ett tag och då kändes det lite så där, faktiskt.
Ha det bra och glöm inte reflexväst .
Kerstin
Karin
1983 • Stockholm
#20
5 november 2008 kl 20:20
Gilla
Jag springer ensam när det är mörkt. Utan överfallslarm och med ipoden på högsta volym, dum som jag är. Men jag är inte rädd. Musiken får mig att slappna av och tänka på annat. I situationer där jag känner mig hotad, ex om jag springer förbi några som ser läskiga ut kan jag t.ex. plocka ur musiken ur ena örat samt ta fram nyckeln och ha den i handen i beredskap. Larm ska införskaffas.

Tycker det är himla trist att män så ofta försöker förlöjliga/förringa kvinnors känslor angående att vara ensamma ute när det är mörkt. Jag är ganska stor och ganska stark för att vara tjej, dessutom f.d. sprinter. En gång på väg hem från en utekväll vägrade en killkompis låta mig gå ensam hem, så jag ville visa honom att jag faktiskt kan försvara mig. Jag lyckades inte ens rubba killen och han var inte speciellt stor! Sen tror jag inte att alla överfall som sker är planerade, att gärningsmannen står i mörkret och väntar på ett lämpligt offer. Det kan lika gärna vara någon man möter. Jag mötte f.ö. en blottare i elljusspåret en gång när jag var barn så jag vet att fula gubbar kan finnas överallt. Sen att sannolikheten att de finns precis där jag är och tänker göra mig illa är liten vet jag så klart, men rädsla är oftast inte en speciellt rationell känsla.
< < < 1 2 3 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.