Löpning • Avancerad träning • 11 inlägg • 1703 visningar •

Springa i nedförsbackar??

Karin L
1981 • Linköping
#1
•
15 augusti 2008 - 16:25
Gilla
Jag är snabbare och mer uthålligare än min sambo (vilket jag är lite stolt över, he he), men i nedförsbackar så springer han om mig. Jag märkte även detta när vi fjällvandrade; i uppförsbackarna gick jag om och förbi honom, men när vi skulle gå nedför så var han betydligt snabbare. Jag drar slutsatsen att jag har dålig teknik i nedförsbackarna.

Har ni erfarna rävar några nedförstips? Hur "ska" man springa och kan man träna upp sig på nåt vis?

P.s. jag har haft löparknä och är därför lite försiktig i nedförsbackarna då detta tar på knäna, men min sambo var bättre nedför redan innan detta. d.s.
Zingo Andersen
1974 • Lund
#2
•
15 augusti 2008 kl 16:37
Gilla
Jag som är lite tyngre har en känsla av att jag brukar få nytta av detta i nedförbackarna. Jag brukar i alla fall få upp mycket bra fart i nerförbackar utan att anstränga mig nästan alls.
Magnus
Stockholm
#3
•
15 augusti 2008 kl 18:03 Redigerad 15 augusti 2008 kl 18:06
Gilla
Luta dig framåt och öka stegfrekvensen så ska du se att det går undan! Men man måste ju våga också, det är ju en hel del psykologi inblandat i nerförslöpning, att våga släppa taget och bara kuta. Och som du säger tar det duktigt på knäna.
Anton Bergdahl
1977 • Örnsköldsvik
#4
•
15 augusti 2008 kl 18:07
Gilla
Jag försöker hålla ungefär samma frekvens på benen i alla lutningar. Steglängden blir däremot olika. I utförsbackarna ska man försöka undvika att bromsa genom att hålla igen och istället försöka "rulla" på steget. I exempelvis Lidingöloppet är det guld värt. Jag har flera gånger gått i de brantaste uppförsbackarna och sedan alltid släppt på rejält utför.

Rent tekniskt tror jag att du ska hålla ut armarna lite ifrån kroppen för att få bästa balans. Sedan låta benen släppa iväg. Bromsa inte! Det sägs ju att afrikanerna är så outstanding i just Lidingöloppet pga deras fina löpsteg utför. Det kan ligga någonting i det. Så ut med armarna och sträck ut steget. Nöt på i en backe tills det sitter. Du kan säkert ganska fort lära dig en bra teknik. Lycka till!
Henning Looström
1973 • Lund
#5
•
15 augusti 2008 kl 19:06
Gilla
Prova att skicka upp hälarna högt mot baken och luta dig lite framåt.
#6
•
15 augusti 2008 kl 19:46
Detta inlägg har raderats
Karin L
1981 • Linköping
#7
•
15 augusti 2008 kl 22:57
Gilla
Japp, Gunnar, han är nästan två meter mot mina 170cm. Dock smal som en sticka, men väger väl pga längden något mer än mig.

K-G: sant, men jag springer ju inte snabbare uppför än han gör nedför, utan snabbare än vad han gör uppför. Ska ta det lugnt med knäna, vill hitta en bra teknik bara, just nu känns det som att jag inte gör annat än att bromsar, men där jag springer är det ofta stenigt, så jag vill vara säker på att hitta fäste.
Janne Westberg
1969 • Upplands Väsby
#8
•
16 augusti 2008 kl 00:29 Redigerad 16 augusti 2008 kl 00:30
Gilla
Framåtlutningen som nämnts, viktig del i tekniken nedför. Våga luta dig framåt med hela kroppen helt enkelt. Ända ned från anklarna. Låt gravitationen göra en del av jobbet.

Stegfrekvensen också viktig. Kvicka steg nedför innebär mindre stötar. Det sparar knän. Testa också att lyssna på stegen när du springer nedför. Låter kanske flummigt, men försök att springa med så tysta steg som möjligt. Tysta steg betyder mindre stötar, sånt skonar också knän. Mindre stötar innebär även att du bromsar mindre, och då ökar farten.

Viktigast av allt förstås, ha koll på backen och inte snubbla. Fin balansakt det där - att våga släppa loss, låta det gå undan och ändå behålla kontrollen. Men det är som med allt annat, bara att öva på så kommer det.
Mattias Sahlberg
1973 • Falköping
#9
•
16 augusti 2008 kl 08:40
Gilla
Janne W har rätt och det är dessutom jättebra tempoträning. Man lär sig springa snabbare och mer avslappnat utan att behöva ta i. Det är som sagt "bara" att våga släppa på... Ju snabbare och mindre steg desto mindre påfrestande för knäna. Bra om det är ganska god sikt också. Man kan ju få tvärnita om man få möte eller så och det är inte lika bra för knän och sånt...
Mårten Hemström
1969 • Sala
#10
•
16 augusti 2008 kl 10:15
Gilla
Jag har märkt att det blir skönare för benen om man springer ner fort, men då rusar farten och pulsen ordentligt. Så för mig innebär det att jag kanske ligger på 155 i puls på rakan, går upp till 158 i uppförsbacken och ligger kvar på 158 i nedförsbacken, och kommer ner på min planerade puls först vid nästa raksträcka. Men det kan det kanske vara värt?
Anders Kjellberg
1964 • Torsby
#11
•
16 augusti 2008 kl 11:24
Gilla
Jag har ett litet tips på hur man blir bättre på att löpa utför
som jag tränar själv ibland
Likaväl som man tränar backträning uppför så kan man träna nerför
gå eller jogga uppför backen och spring sen ner
variera lutning och längd och gärna mjukt underlag
fördelen med asfalt är att det är slätt och man riskerar inte vrickningar
börja kanske med 5 repetitioner och öka efersom du känner

lycka till
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.