Löpning • Övrigt • 10 inlägg • 2901 visningar •

Förebilder

Tomas
1967 • Svea rike
#1
•
12 april 2007 - 11:31 (Redigerad 31 december 2005 - 00:00)
Gilla
Vad har ni för förebilder när det gäller träning?

Själv kan jag inte glömma min och kompisens första mara i Örebro för ett decennium sedan. Vi kände oss ganska starka, men hade respekt för den då nästan omänskliga distansen.

Loppet gick bra och jag klarade med nöd och näppe att bli omsprungen av en gammal farbror. Min kompis hade inte samma tur, utan blev passerad av "gubbfan" nån kilometer före mål. Väl i omklädningsrummet såg vi hur gubben såg ut. Snacka om vältränad karl! Det var bara huden som skvallrade om hans ålder. Det visade sig att han var från vårt västra grannland, var 80 år och hade stått på plallen vid olympiska spelen för evigheter sedan för sina insatser på femmilen. Efter duschen rev han av sina tånaglar och frågade vad vi skulle göra nästa helg. "Vila" svarade vi sanningsenligt, varpå han kontrade med "Då är det ju dags för halvmaran i Stockholm".

Sedan den dagen har "gubbfan" varit min förebild och jag tror att jag då förstod vitsen med träning.
Henrik Örtenvik
1978 • Luleå
#2
•
12 april 2007 kl 11:56 Redigerad 31 december 2005 kl 00:00
Gilla
Jag måste säga min far. Varför?

Farsan var duktig simmare i sina tonår. Jag vet inte riktigt när han började med löpning, men duktig blev han. Farsan rökte, inte mycket men säkert minst en cigg om dagen, under sin mest aktiva löparperiod. Han har sagt att han alltid följde sina scheman, även om det var hård fest dagen innan skulle han bara ut på sina 28 km dagen efter.

På jobbet har jag ett A4 utskrivet från Stockholm Marathons hemsida. Där står de fya lopp han sprungit

1987 (35 år gammal): 2,56,52

Han har även sprungit Lidingöloppet, gjort 1,18 (tror jag) på halvmaran...

Min förebild för träningen är min far och målet är att en dag slå hans tider.
Henning Looström
1973 • Lund
#3
•
12 april 2007 kl 12:29 Redigerad 31 december 2005 kl 00:00
Gilla
Ja inte är det då farsan... Han tycker att det ser fegt ut när en vuxen man springer.

Morfar är en betydligt bättre kandidat isåfall. Tränat livet igenom. Cyklat land och rike runt för skoj skull (Växlar är fusk). Skapat sig träningstillfällen i vardagen, inte slitit ut hissar i onödan tex. Upptäckte på sin ålders höst att en vävstol kan ge ganska bra träning för överkroppen.
Tänker ibland på honom när jag springer, det kan ge en extra sporre att inte tappa tempo.
Henrik Nyström
1981 • Dals-Ed
#4
•
12 april 2007 kl 12:49 Redigerad 31 december 2005 kl 00:00
Gilla
Min far var den som fick mig att börja springa så han har jag att tacka för det men nu när man är själv ute och nått nya nivåer är "förebilden" en helt annan - min hund.

Hon är visserligen 9 år nu och har fyra ben gentemot en annan men så full av energi att man baxnar och som så många andra hundar tror jag inte hon riktigt vet sitt eget bästa utan springer tills hon mer eller mindre kollapsar.
Just den uthålligheten och totala nonchalansen för trötthet sporrar/inspirerar när det går trögt under ett pass.

Att vi sen inte har något större gemensamt förutom att det är skönt att springa må vara hänt. :P
Maria Nyström
1967 • Helsingborg
#5
•
12 april 2007 kl 16:51 Redigerad 31 december 2005 kl 00:00
Gilla
"Ja inte är det då farsan... Han tycker att det ser fegt ut när en vuxen man springer" *asg*
Tomas
1967 • Svea rike
#6
•
12 april 2007 kl 23:23 Redigerad 31 december 2005 kl 00:00
Gilla
Henning. Din farsgubbe är inte en vanlig människa. Han är en levande romanfigur. Hälsa honom det. Ha ha ha ha ha ha!
Janne Westberg
1969 • Upplands Väsby
#7
•
13 april 2007 kl 09:36 Redigerad 31 december 2005 kl 00:00
Gilla
Jag har väl inga idoler i släkten, men jag tycker det är imponerande med folk som klarar av att springa långt och länge. Så därför måste jag bara nämna Stu Mittleman. En ultramaratonlöpare i en helt egen klass.

1986 sprang han 1000 miles (1609 km) på 11 dagar och 20 timmar. Ett rekord som ingen kommit ens i närheten av. Och 14 år senare testade Stu formen igen och sprang från USA:s väst- till östkust, 3000 miles (4828 km) på 56 dagar. Ett tempo motsvarande 2 marathonlopp per dag i nästan 2 månader!

Så när det ibland känns lite tungt så räcker det att tänka på gamle Stu och vilken disciplin han hade. Efter det är det inga som helst problem att ta sig i kragen... ;-)
Maria Nyström
1967 • Helsingborg
#8
•
13 april 2007 kl 18:42 Redigerad 31 december 2005 kl 00:00
Gilla
För mig, kvinna, nybörjare och "till åren" skulle det väl vara konstigt om jag inte åtminstone nämde Evy Palm. Men jag vet inte så mycket om henne mer om hennes meriter - det står inte så mycket "personligt" att läsa på nätet. T. ex hennes tankar och känslor kring träningen.

Annars vet jag faktiskt inte. Har ingen i min närhet som springer.
Håkan Melinder
1971 • Upplands Väsby
#9
•
14 april 2007 kl 17:35 Redigerad 31 december 2005 kl 00:00
Gilla
Rune Larsson...
skulle höra honom vid F&S dagarna i höstas men blev sjuk.
Thomas Wilker
1956 • Uppsala
#10
•
14 april 2007 kl 19:50 Redigerad 31 december 2005 kl 00:00
Gilla
Rune Larsson (Löparlarsson) har en egen hemsida som innehåller en hel del erfarenheter från ultradistanslöpning mm. Jag är tex mycket imponerad av hans och Niclas roddäventyr över Atlanten. Den som är intresserad kan läsa mer: http://www.loparlarsson.se/content/view/48/54/

Vissa människor ger tydligen aldrig upp.
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.