11 oktober 2012 kl 13:30
Redigerad 11 oktober 2012 kl 13:30
Löpband är dödens tråkigt, utan ljudböcker överlever jag inte. Med en bra ljudbok är det ok. Löpband med utsikt över resten av gymmet och inte mot en vägg underlättar också.
När jag bodde i Sheffield (sjukt backigt, hård trafik) så använde jag löpband för att få fartträning. Nu när jag flyttat till platta Uppsala blir det väl snarare för att få tung backträning, kilometerlånga backar finns inte utomhus men kan lätt programmeras på bandet.
Det "roligaste" sättet är att köra intervaller (typ 5 min i 4-tempo, 5 i 5-tempo osv i nån timma), körde dessutom en del träning i tänkt halvmaratempo för att lära mig farten inför varvet (typ 1h 4.15-tempo, 1% lutning) och det fungerade bra att översätta till tävlingen, jag klarade min måltid. Att springa i samma tempo utomhus hade inte gått i backiga Sheffield, och visst, man blir stark av backarna, men tränar inte upp förmågan att hålla ett högt tempo på plant underlag (dvs man blir bra på vad man tränar).
Tycker även att bandet är väldigt skonsamt, perfekt som rehab eftersom man inte trampar konstigt och dessutom inte behöver tänka på att springa hem ifall man får känningar, bara att stoppa bandet så är man hemma.
Men när jag bodde i Umeå, med perfekt blandning av underlag (packad snö är ett mkt bra underlag) och kupering så sprang jag alltid utomhus, då det är klart roligare :-)