Intervaller - Passen jag älskar att hata

Löpband är ingenting för mig. Att springa i en skog full av liv en ljum sommarmorgon är bland det bästa jag vet, då känner jag mig stark, fysiskt såväl som psykiskt, och lycklig. Tyvärr är ju tillgången på ljumma sommarmorgnar ganska begränsad i det här landet och när temperaturen sjunker långt under nollan och marken täcks av is och snö eller, ännu värre, snömodd, pockar det där löpbandet ändå på viss uppmärksamhet.

För mig heter lösningen intervaller. Intervaller har jag svårt att få till på ett bra sätt utomhus, springer gärna antingen för långsamt eller för fort. Att bara stå och harva på löpbandet är heller inget alternativ, då förtvinar jag långsamt av tristess. Men intervaller på löpband alltså, dem kan jag stå ut med. Eller stå ut och stå ut, egentligen hatar jag dem, hatar att bråka med hjärnan som hela tiden tjatar om hur onaturligt det är att springa på ett band inomhus i ett svettigt gym. Men det är en hatkärlek, för jag älskar att klara av dem, jag älskar att ha härdat ut, jag älskar att vinna över den tjatiga hjärnan.

Gjorde ett av mitt livs jobbigaste intervallpass igår och stod och svor där på bandet. Funderade över varför man inte flyttar till varmare breddgrader så att man slapp den här pinan. Varför man inte flyttade dit man kunde springa mot en bakgrund av den stigande/sjunkande solen bortom havet och horisonten, på en vacker strand, varje dag.
Jag hade ont, var sur och svor alltså, men när jag trots detta ändå hade härdat ut och klarat av de där förbannade intervallerna... då! Adrenalinet pumpade runt i kroppen och jag kände mig fnittrig mitt i utmattningen. Jag var så otroligt nöjd med mig själv och kände mig starkast i världen. Idag ömmar kroppen och fnittret har lagt sig, men känslan av att jag klarade av något riktigt jobbigt finns kvar och jag känner mig lite starkare både fysiskt och psykiskt. Så jag ger mig väl på det igen om en vecka och jag kommer väl att hata det lika mycket då, för att sedan älska att ha klarat av det.

Oj, det blev långt, förlåt. Någon mer än jag med ett något komplicerat förhållande till intervaller?