Löpning • Kom igång • 11 inlägg • 3892 visningar •

Gör jag helt fel?

Josefina
1973 • Norrköping
#1
•
16 augusti 2011 - 22:13
Gilla
Halloj,
Jag har skrivit om mina vedermödor på den här sidan tidigare och har alltid fått så bra respons, så jag hoppas på det den här gången med...
Jag började springa i april, ser mig själv som frisk & i hyfsat ok allmänkondition. Att springa har dock aldrig legat för mig - jag har skrivit här tidigare om hur otroooligt svårt jag haft att springa rakt fram. När jag började "springa" i april kunde jag cykla 5 mil på raken utan problem, men inte springa 200 meter utan att ramla, typ. Så stelt, vingligt och avigt kändes det.
Nu har jag - delvis tack vare schyssta tillrop här - lyckats ta mig till en nivå där jag kan springa 5-6 kilometer utan att behöva stanna och gå. För mig är det otroligt stort, även om jag fortfarande är långsammast i kommunen.
Så till min fråga... Fyller det här 5-6-km-joggandet i slow motion nån funktion egentligen? Jag menar... kan jag hålla på så här och gradvis klara av att springa längre och/eller snabbare? Eller måste jag hitta på nåt mer avancerat - typ springa intervaller och backar annat för att lyckas med mitt utopiska mål: att springa Göteborgsvarvet 2012?
Märta Johansson
1980 • Vik
#2
•
16 augusti 2011 kl 22:23
Gilla
Om ditt mål "bara" är att klara av att ta dig i mål springandes skulle jag nog våga påstå att det räcker att jogga lugnt men att öka distansen efter hand.

Men om du har målsättningen att ta dig i mål på en bra tid så kanske det behövs lite intervaller.

Jag är själv ingen intervallälskare, föredrar glidarlöpning som mest går ut på att lulla runt i lagom tempo och titta på molnen, och jag har överlevt fem halvmaror utan bestående men ;-)
Magnus Svan
1969 • Åkersberga
#3
•
16 augusti 2011 kl 22:34
Gilla
Håller med, kör på o öka successivt. Var inte skraj för halvmaran, den fixar du. Våra kroppar klarar den sträckan i lugnt tempo utan problem. Långsam löpnning är basen i de flesta duktiga löpares program, det vänjer kroppens strukturer, skelett, muskler och ligament vid att vara igång under en längre tid. Belastningstolerans helt enkelt, så din sk slo-mo löpning fyller absdolut en mycket viktig funktion. Lycka till!
Anita
1973 • Göteborg
#4
•
17 augusti 2011 kl 09:18
Gilla
Oj jag kunde inte beskrivit det bättre själv! Är oxå nybörjare när det gäller löpning men har tidigare kunnat cykla längre sträckor utan större problem!

Från att tidigt i våras ha sprungit och räknat lyktstolpar på mina rundor så springer även jag nu 5 km utan vidare (nåja...) men utan att stanna iaf! Sprang för övrigt min första mil förra helgen (1:05) och känner mig hemskt nöjd med det.

Nu har jag inte ambiotionen att springa GV nästa år (jobbar nämligen i det stora sjukvårdstältet på Slottsskogsvallen och det är så himla kul. Hur det nu kan vara kul när folk kommer in mer eller mindre medvetslösa och allmänt "koko", slåss och spyr på en...).
Kanske kan tänka mig att springa GV 2013 när jag fyller 40 (!)...

Men jag har oxå funderat på det där att bara nöta 4-5 km-rundor på typ 6:20-tempo, ger det nåt? Jo jag tror det. Jag försöker öka distansen på mina rundor allteftersom och på min korta 4-km-runda har jag en backe som hittills har varit ett spöke för mig. Fast de två sista gångerna jag har sprungit min 4-km runda så har jag faktiskt besegrat backen! Det går inte fort, små trippande steg uppför, men jag springer faktiskt! Så nån nytta borde det ha gjort!

Ska springa Midnattsloppet i Gbg nästa helg och jag tänkte ge mig ut och testa intervaller för första gången nu, kanske lite sent påtänkt med bara en dryg vecka kvar, men nån nytta borde det göra! Och så ett lite längre pass till måste jag ha i benen, "längre" i min värld är alltså ca 7-8 km... Puh!

Ja, det var skönt att se att det iaf är nån mer än jag här inne som står på ungefär samma nivå! Lycka till med din löpning, jag vet precis hur jobbigt det är................ =)
Micke Larsson
1971 • Norge
#5
•
17 augusti 2011 kl 09:35
Gilla
"För mig är det otroligt stort, även om jag fortfarande är långsammast i kommunen."

Det är du inte alls, de flesta Norrköpingsbor springer inte alls. Kan tyckas självklart, men vi som stretar på timmar och mil från alla typer av rekord försöker ändå göra något åt vår hälsa och det räknas.

I övrigt håller jag med om att du kan välja att antingen ligger kvar på nuvarande nivå eller försöka öka längden och/eller tempot på olika sätt. Det allra viktigaste är att det är kul för annars hittar du förr eller senare skäl att inte springa. För att orka en halvmara behöver du inte börja med tröskel- eller intervallpass - om du inte vill.

Förresten har du gått från 200 till 6000 meter (=30 ggr längre) på fyra månader. Fortsätt den utvecklingen och du spinger 18 mil i sträck vid årsskiftet. Det är kanske lite väl tufft, men det låter nästan som att du ber om ursäkt för att du inte utvecklas snabbare.
Camilla Lundin
1967 • Uppsala
#6
•
17 augusti 2011 kl 20:30
Gilla
ag är också i samma läge (nästan). Tog upp springandet efter en vinterpaus i våras och orkar ff inte springa mer än 4 km i snigeltempo. Dock drabbades jag av en luftrörskatarr för en månad sedan vilket fick mig tt motvilligt lägga löparskorna på hyllan i mer än tre veckor. Första gången jag skule springa efter det kändes det rätt ok satsade på 3 km och kunde springa det fast vääldigt långsamt. Passet efter det var hemskt efter 2 k var jag uppe i 192 i puls och då är jag nästan död (tror jag har ca 195 i maxpuls). Tre gånger måste jag stanna och vila ner pulsen. Det fick mig att börja fundera på min löpning. Någon här på forumet sa att kroppen är världsbäst på att luras man vänjer sig vid ett tempo och en längd och den kan man löpa men gär det fortare eller längre vill inte kroppen vara med längre. Så jag tänker mig att jag ska ändra mina pass från att bara springa så långt jag orkar i mitt favvo snigeltempo till att springa ett kortare (kanske 2,5 k) snabbt (eller så snabbt en snigel nu kan springa kanske 6,30), ett intervall pass på kanske 3x1000 i 6 min fart, och ett låångsamt i 7.30 fart så långt jag orkar. Så tänker jag helt utan erfarenhet...
Mats Rygaard
1975 • Enskede
#7
•
17 augusti 2011 kl 21:51
Gilla
Jag vill slå ett slag för springa-gå-metoden. Det är en sorts intvallträning utan den ansträngning som man vanligtvis förknippar med intervaller. Spring 5 minuter i långsam takt, gå 2 minuter, spring 5 minuter, gå 2 minuter, etc. Gradvis över veckorna ökar man sedan så att löpningen blir längre och promenaden kortare. Till slut springer man längre sträckor utan att anstränga sig och utan att gå - väl där ligger hela världen vid ens fötter. Stressa inte, är min viktigaste lärdom...
Josefina
1973 • Norrköping
#8
•
18 augusti 2011 kl 09:17
Gilla
Tack alla ni för braiga tips! Då fortsätter jag så här... Springer 5-6 km nästan varje dag, i mitt långsamma tempo, och hoppas på att kunna springa 18 mil på raken till jul (den var bra, Micke), men testar att lägga in lite fartlek när andan faller på. Och det du skrev. Magnus, om att långsamt vänja kroppen vid belastning tror jag stenhårt på! (Visste ni förresten att timslånga skrittpass är grunden i varje galopphästs träningsschema?).
Hurra för er, igen (och tummen upp till Camilla & Anita som liksom jag kämpar längst bak i klungan)!
Anita
1973 • Göteborg
#9
•
18 augusti 2011 kl 13:40 Redigerad 18 augusti 2011 kl 13:43
Gilla
Jag vet inte om det gör en till en bättre löpare, man själv så cyklar jag en hel del. Köpte en racer förra året och cyklar rundor på mellan 2,5-7 mil åt gången.
Cyklingen är ju inte alls lika jobbig som löpningen, men inbillar mig ändå att en 5-milsrunda på cykeln som tar ca 2 tim är bra för uthålligheten. Man ha visserligen vissa partier som är lättcyklade, nerför mm men även en del stäckor med motlut och inte minst motvind där man trampar och trampar under ganska hög belastning/ansträngning en längre stund. Det kan ju iaf inte var till någon nackdel för löpningen.

Nu ser jag ju att du brukar cykla en del, men om inte annat är det skönt att ha en alternativ träningsform som ändå är väldigt lättillgänglig!
Bara ett litet tips, att ta en paus från löpningen och ta en längre cykelrunda någon dag mer för att öka uthålligheten över en längre tid.

Ja, heja oss där bak i klungan, en vacker dag kommer vi ifatt!! =)
Tom-Ingar Bjørndal
1974 • Saltsjö-Boo
#10
•
18 augusti 2011 kl 15:14
Gilla
Håller helt med Anita,

Jag tycker att cykling är ett utmärkt komplement till löpning för mig som är en glad motionär. För dem av oss som har viljan, men kanske inte kropp som fixar att träna varje dag, är varannan dag cykel och varannan löpning en jättebra kombination. Även för oss som har svårt att hinna med att träna och som bor för långt från jobbet för att springa, kan även cykelpendling rekommenderas :-)

Den bästa träningen är den som blir av :-)
Fredrik Johansson
1981 • Lund
#11
•
19 augusti 2011 kl 09:49
Gilla
Jag vill bara säga att du, Anita, har gjort precis helt rätt! Du har sakta men säkert ökad den sträcka du springer utan att dra på dig skador. Fortsätter du på samma sätt, med samma respekt för din kropp är det troligt att du kommer att klara halvmaran fint.
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.