Löpning • Övrigt • 43 inlägg • 2400 visningar •

HUR springer man på hälarna?

Therese

1977 • Stockholm

•

31 maj 2010 - 09:19

Gilla

Jag skulle inte kalla mig löpare, men jag springer 3-4 dagar i veckan i kombination med annan träning. ibland springer jag tillsammans med min sambo som springer både Marathon och Triathlon.

Vi springer båda naturligt på framfoten och har alltid gjort. Igår när vi var ute och sprang så började vi prata om löpning på framfoten vs hälen. När vi försökte springa med hälisättning så kunde ingen av oss göra det utan att flaxa med armarna och krumma med kroppen.

Vi tittade oss också omkring och kanske 70 procent av de vi mötte satte i hälen först och det såg helt ok ut när de sprang.

Det hävdas ju att hälisättningen är onaturlig och att många har fått lära sig denna typ av löpning. Det jag funderar på är om det var svårt att lära sig? Eller om vissa är mer lämpade för att springa så?

< < < 1 2 3 > > >

•

31 maj 2010 kl 09:56

Detta inlägg har raderats

Thomas Johansson

1953 • GARPHYTTAN

•

31 maj 2010 kl 10:29

Gilla

Tack K-G. Det känns som om framfotasnacket har gått lite väl långt nu. En motionär kan springa på alla möjliga sätt. Trivs och ha kul.

Therese

1977 • Stockholm

•

31 maj 2010 kl 10:51

Gilla

Det finns ingen anledning att bita huvudet av mig K-G för att jag undrar hur man gör när man springer på hälen. Du får det att låta som att jag förespråkar framfotslöpning och tycker det ska passa alla. Om du läser igen så ser du säkert att jag aldrig har förespråkat något alls, och inte har uppmanat någon att byta löpstil.

Du får rätta mig om jag har fel, men av ditt långa inlägg så tycker jag mig kunna utläsa att det är naturligt (för dig) att springa på hälen? Och det är ju allt jag vill veta. Diskussionen om exakt vilket löpsteg man bör/ska ha överlåter jag med varm hand åt andra.

Oldboy

1952 • Danderyd

•

31 maj 2010 kl 11:00

Gilla

Therese: det är lätt! Man bara tar långa steg och sätter ner foten framför kroppen. Jag har gjort det och kan fortfarande, men det är skönare att låta bli, känner mig lättare med ett kortare steg.

Thomas: Jodå, man kan springa på många sätt och det viktiga är att man rör på sig. Det finns dock en, om än omdebatterad, objektiv poäng med framfota/mellanfotslöpning. De undersökningar (rätt få) som gjorts tyder på att man blir mindre benägen att skada sig på detta sätt. Den tjocka, dämpade hälen på hällöparskor tar bort smärtan från hälen vid hälisättning men fortfarande blir det större belastning högre upp, i knät och höften, än om man utnyttjar den längre fjädring man få om man landar längre fram på foten.
Flertalet motionärer springer dock inte så mycket eller så fort att det spelar så stor roll. Men när man hör från människor som får träningsskador av löpning känns det självklart i många fall (beror på skadan) att ta upp frågan om skor och löpsteg.

•

31 maj 2010 kl 11:12

Detta inlägg har raderats

Oldboy

1952 • Danderyd

•

31 maj 2010 kl 11:32

Gilla

K-G: När det går "ultralångsamt" som du skriver så gör nog inte framfotslöpning någon nytta. När man går sätter man ju naturligt ner hälen först (utom på elaka underlag som krossad sten, men då blir det närmast smygning). Det är först när man gör en "flygtur" för varje steg som hällandningen belastar onaturligt mycket.
De beräkningar av elasticitet som gjorts säger också att man behöver en stegfrekvens på minst ca 180 enkelsteg i minuten för att få nytta av framfotslöpning för löpekonomin och i låg fart blir det väldigt mycket "trippa fram på tå", känns inte naturligt alls och kan nog bara rekommenderas som träning för de som löper på framfoten i tävlingsfart (oavsett sträcka).

Det där att alla som springer fort och länge småningom byter till hällandning gäller nog bara ultralöpning. Jag är kanske för långsam men både jag och Haile springer även senare delen av våra marathonlopp på mellanfoten/framfoten. Lidingö Ultra samma sak - vi har dock inte lyckats få dit Haile än ;-)

Olof Reimer

1959 • Saltsjö-Boo

•

31 maj 2010 kl 12:25

Gilla

Man köper de tyngsta, mest höghälade och mest väldämpade skorna som finns på marknaden, samt låter sig påverkas mentalt av en "expert" som säger att det här är de mest väldämpade och skonsamma skorna som finns. Då blir det långa tunga steg där hälarna sätts i med kraft....

Har också roat mig med att studera joggare, fast här i Belgien, och har faktiskt inte sett nån som springer extrem hällöpning (fotisättning med samma vinkel som vid gång) De flesta har faktiskt ganska platt fotsisättning.
Extrem hälisättning ser man bara på skoföretagens annonsbilder. De kanske vill sälja in nåt, önskvärd löpstil, skornas förträffliga dämpning etc???

Har mätt på ett par Asics jag har och funnit att gelkuddarna i skorna börjar vid en punkt 3,5 cm bakom mina hälar. De gör alltså ingen nytta eftersom jag har ganska platt fotisättning och landar mitt under hälen.

Försöker numera välja låghälade skor som inte har tungt felplacerat dämpningsmaterial i hälen

Robin

2008 • Götet

•

31 maj 2010 kl 13:55

Gilla

Ni som säger att det inte gör någon skillnad om man springer på hälen eller ej när man springer långsamt, vad baserar ni det på? Rent mekaniskt i tester på hur stor belastningen blir för knäna är ju skillnaden natt och dag. Se bara hur det ser ut: http://www.asicsamerica.com/sports/running/images/nr_cumulus11.jpg http://www.ladyfootlocker.com/images/lfl/promo/lfl_asics/images/ASICS-running-shoes.jpg http://www.blogcdn.com/www.thatsfit.com/media/2009/07/running-downhill-240bs072709.jpg

Klart knät får en jävla smäll varje steg.

Tycker det är läskigt att se många reklambilder för löparskor, spikraka ben med hälen i full fart mot marken :(

Oldboy

1952 • Danderyd

#10

•

31 maj 2010 kl 15:34

Gilla

Robin, läckra (dvs hemska!) bilder du hittat! Man ser t o m att tjejen lutar bakåt för att få till det ;-) Modellerna har självklart blivit instruerade att lyfta upp tårna.
Man springer ju inte så! Jag har inte sett K-G springa (tror jag) men jag tänker mig honom med trasiga knän smyga fram med mjuka steg som rullar fram på gammaldags (1970-tals) manér. Jag har en gång tränat som relativt nyopererad i magen med förbud att träna så att det blev stötar, så jag "gick". Det blev i stort sett normal distanslöpningsfart och mycket skonsamt, trots hällandning. Men jag skulle inte kunna göra så i tävlingsfart.
Vill bara betona att man inte MÅSTE belasta knän mm hårt bara för att man landar på hälarna, om man inte springer fort. Däremot är det ju rätt vanligt, men med ökande fart ökar så klart belastningen, rätt kraftigt om man måste överge "smygandet" dessutom.

Mikael Magnusson

1982 • Boden

#11

•

31 maj 2010 kl 15:35

Gilla

Det ser mycket smärtsamt ut. Enda gången jag sätter i hälen lite är då jag måste bromsa i branta nedförsbackar. Vad är meningen annars?

#12

•

31 maj 2010 kl 16:43

Detta inlägg har raderats

#13

•

31 maj 2010 kl 16:54

Detta inlägg har raderats

Fredrik Gullberg

1974 • Kungsbacka

#14

•

31 maj 2010 kl 16:56

Gilla

Tror inte bilderna är så överdrivna. En sökning på "Boston marathon" gav följande:
http://www.gbtc.org/blog/gbtc/uploaded_images/Dan-Hall-Boston-2009-713265.JPG

Vi får väl anta att åtminstone några av löparna på bilden kom i mål?

Karin Axelsson

1985 • Göteborg

#15

•

31 maj 2010 kl 17:24

Gilla

Shit, varenda snubbe landar ju på hälen i den bilden- man tror nästan att det är foto-shoppat!

Kan det vara så att sko-företagen medvetet tar sådan bilder så att folk ska tänka "oj, det gäller verkligen att ha rejäl dämpning i dojjan!" ?

Alexander

1984 • Uppsala

#16

•

31 maj 2010 kl 17:42

Gilla

Hamnar alltid på hälen när jag springer? Men å andra sida, min löpstil är inte den bästa heller : )
http://painistemporarygloryisforever.blogg.se/

#17

•

31 maj 2010 kl 17:44

Detta inlägg har raderats

Oldboy

1952 • Danderyd

#18

•

31 maj 2010 kl 17:48

Gilla

Fredrik, det var rätt brant utför där, antagligen efter starten där det är en rejäl nerförsbacke. Men visst är fotställningarna bestickande lika reklamen!

Oldboy

1952 • Danderyd

#19

•

31 maj 2010 kl 18:03

Gilla

K-G: På 50-talet fanns inte de dämpade skor man använder nu. Jag var bara barn och sprang barfota eller i de skor jag råkade ha på mig, träskor ibland, men jag tränade ju inte.
Vi hade blå gymnastikskor utan dämpning eller stabilitet eller nånting. På 60-talet kom "tennisskor", kostade en tia i stället för 8kr för gympaskorna. En lite tjockare sula, kanske 5 mm skumgummi, som gjorde dem sköna att gå i. Den dämpade löpskon lär ha lanserats av Nike ca 1970. Sedan spred sig modet. Samtidigt ökade träningsskadorna.

Det finns ju några få studier som gjorts på skador och deras eventuella samband med de skor man har, de visar på ökande skador med dyrare skor eller inget samband. Vore dyra, extra väldämpade skor skadeförebyggande skulle vi sett det överallt i reklamen.

Detta är en av anledningarna till att framfotalöpning blivit så intressant att prata om nu. De allra flesta landar ju fortfarande på hälen så att ökande skador skulle bero på framfotalöpning tror jag inte mycket på. En del gör ju som jag, byter löpsteg för fort och får hälseneproblem eller annat, så visst, det finns. Men det är ju en trend att massvis med folk ska springa marathon och halvmarathon och Lidingöloppet och Tjejmilen och allt möjligt, klart att det blir fler som skadar sig.

Bra att folk rör på sig, hoppas de lär sig öka måttligt och lyssna på kroppen. Och springa som om de vore barfota ;-)

Olof Reimer

1959 • Saltsjö-Boo

#20

•

31 maj 2010 kl 18:29

Gilla

Fredriks bild från Boston ÄR i en brant nedförsbacke, likaså Robins tredje bild som visar löpteknik i nedförsbacke. Då känns det mer naturligt med hälisättning

Sen får vi ju också tänka på den artificiella nedförsbacken som skorna skapar; 12 mm hälförhöjning på ett avstånd mellan häl och främre trampdyna på ca 15 cm, det blir 8% lutning.
Skorna skapar alltså en lutning som motsvarar 8 m fall på 100 m löpning. Hur springer man naturligt då??

< < < 1 2 3 > > >

Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.