Cyklingsteknik

Hej Per-Olof!
Om du med teknik menar hur man använder kroppen, så handlar det mycket om att ducka från vinden, och att spara kraft genom att låta någon annan framför ta vinden, inklusive fartvinden. Den kraft du sparar använder du sedan när vinden inte har någon avgörande roll, t ex i uppförsbackar och spurter. Ett lopp kan ta en 5-6 timmar, så det är ett långsiktigt sparande...

Vid racercykling anpassas kroppsanvändningen mycket efter hur cykeln ser ut och är uppbyggd. Racercyklar är förstås uppbyggda för att man ska kunna använda ovan teknik, så det är en växelverkan: Mycket lågt styre relativt långt fram, smal och styv profil och ram, smala och hårdpumpade hjul.

Som Fredrik beskriver, är fartvinden en mycket avgörande faktor vid tävlingscykling, och som man på olika sätt försöker minimera verkan av. Både utformning av cykeln, sittställningen och kläder/hjälm.

Sedan kan man också diskutera trampteknik, hur man på bästa sätt överför kraft från benen till pedalerna. Här påverkar sittställningen mycket, och kanske måste man ibland kompromissa mellan liten vindpåverkan och kraft till pedalerna.

Det har diskuterats i alla oändlighet om sk. rundtramp. Att man ska försöka lägga mer kraft hela pedalvarvet runt. Vilket i teorin låter bra, men jag är tveksam om det i praktiken fungerar speciellt bra. Jag såg en undersökning som visad att Inte ens proffscyklister är speciellt bra på det. Men sträva bör ändå vara att man inte bara trampar nedåt, utan även hjälper till med andra benet att dra runt, bakåt och uppåt.

Även kadensen (pedalvarv per minut) betyder mycket. En undersökning jag läste, visade att ju högre kraft man trampar med, desto högre är den mest effektiva kadensen. Proffscyklister, som har hög effekt, trampar ofta med en kadens över 90. För cyklister med lägre effekt (=motionärer), bör ideala kadensen ligga (betydligt) lägre.

Allt ovanstående är viktigt för den som ska tävla mot andra eller att man vill kunna cykla så fort och långt som är möjligt. För "vanliga" motionärer spelar det mesta av detta ingen roll. Med bättre teknik får man "endast" högre snittfart och man kommer längre.

Även om man cyklar med en 3-växlad vardagscykel får man motion, om man tar i tillräckligt.

Det kan vara illustrerande för själva biomekaniken med en jämförelse med kanot (racing på platt vatten i kajak). I kajaken så sitter man på en sits där man gärna vill kunna glida så fritt som möjligt mot ytan. Fötterna stöttar man mot en fotplanka och man har dessutom remmar över fötterna så att man både kan dra och skjuta ifrån med fötterna. Paddeltekniken handlar sedan om att med hjälp armar, bålens rotation och fötternas mothåll fåt ut rörelsen i paddeln. Det är i princip bara fötterna som sitter fast och resten av kroppen måste man hålla reda på själv. Det tar ganska lång tid att lära in en bra paddelteknik vilket kan kännas ganska uppenbart med så många kroppsdelar och rörelse att hålla ordning på.

På en cykel är positionerna låsta i mycket större utsträckning. Lägen för fötter, rumpa och händer är givna av hur cykeln är inställd. Detta gör det jämförelsevis enklare att lära sig att optimera sina rörelser. Det finns dock likafullt utrymme att göra mer eller mindre "rätt". Skillnaden mellan två lika starka cyklister med olika bra teknik blir inte alls lika dramatiska som om man jämför två kanotister.

På cykeln handlar det om en mängd andra färdigheter också som inte alla kanske skulle räknas in som "teknik". Mycket skulle väl snarare ses som taktik: Position i förhållande till andra cyklister, valen när man gör en tempoökning, kyla i att välja när man går med en utbrytning eller försöker jaga ifatt (eller låta bli). Förmåga att hantera kurvor har väl dessutom ett inslag av mod/dumdristighet.

Fartvinden är inget problem eftersom det inte går så fort i skogen.
Men där är balans o teknik viktiga annars hamnar man efter.

Jag antar du Rickard talar om MTB-cykling i skogen.