Foruminlägg av Annette Garcia

#1
13 augusti 2010 kl 13:38
Gilla
Jag har börjat löpträna ordentligt sedan februari/mars detta år och dras fortfarande med problem i benhinnorna och vaden. Felet jag gjorde var att jag ökade intensiteten alldeles för snabbt. Va otroligt försiktigt och lägg hellre in ett "långpass" med enbart rask gång för att få igång förbränningen.

Va även försiktigt med framfotlöpningen. Börja med bara några hundra meter på framfoten. Du kommer få riktig träningsvärk i vaden dagen därpå. Nästa gång kan du kanske springa 50 meter längre på framfoten och så vidare. Men helt klart, rätt teknik är viktigt för att undvika skador.

För att få in rätt känsla och teknik kan jag rekommendera att springa barfotat på en gräsmatta. Då springer man automatiskt på framfoten, man tasslar sig liksom fram - korta löpsteg i högre frekvens. Samma teknik tillämpas när man har sina vanliga skor på sig.
#2
13 augusti 2010 kl 14:01
Gilla
Även jag har varit i samma sits som du och Lina. Jag tränar nu för Stockholm Halvmaran i September men följer Anders Szalkais program på marathon.se samt är med i löpargruppen Team Stockholm Marathon som tränar 1 gg/vecka tillsammans.

Jag måste kanske hålla lite med Oldboy. Jag tror inte jag skulle klara halvmaran med "enbart" 2 gg träning per vecka. Men ibland har man inte mer tid eller som du, tycker annat alternativ träning är minst lika roligt och ser löpning mer som en komplettering. I så fall är även mitt råd att sänka tempot. Kör näst intill löjligt långsamt på dina långpass. Det är tiden du är ute efter som räknas under långpasset och inte sträckan.

Även backträning är mycket bra för att få spänst och rätt styrka i benen. Va inte ledsen om du inte kommer över 12 km fyra veckor i rad. Du ska se, sen helt plötsligt släpper det och du kan springa längre. Ha tålamod, annars blir det skador! Det har jag själv upplevt!
#3
13 augusti 2010 kl 15:35
Gilla
Jag vill gärna genomföra tjejklassikern och söker en träningskompis med likadan mål. Jag är löpare och vill även satsa på Stockholm Maran 2011, det är huvudmålet. Men grenarna i klassikern verkar roliga och jag vill gärna prova på med ett bestämt mål.

Känner du dig sugen att hänga på, bor du i Stockholmstrakten (helst på södra sidan) och är löpning även för dig i huvudfokus så vore det kul att träna tillsammans lite då o då, peppa varandra och genomföra tävlingarna tillsammans.
#4
13 augusti 2010 kl 15:40
Gilla
Hallå där.
Nu var det ju ett tag sen du postade inlägget och jag vet inte om du fortfarande letar? Jag bor vid Kvarnbergsplan och du ser mig där nästan varje söndag kväll när jag sticker iväg mot Ågesta på mina långpass. Är inte särskild snabbt men det skulle vara fruktansvärd kul med en manlig löparkompis då o då som håller upp tempot på några snabba kortdistanspass! Sprang milen på iFORM-loppet i onsdags på 61,38. Nu är det dags att slå tiden på kanske Midnattsloppet imorgon? Får se. Annars siktar jag på halvmaran i september.

Hör av dig om du är intresserat.
#5
16 augusti 2010 kl 00:37
Gilla
Ja, mycket tragiskt med dödsfallen.

Det var mitt första lopp och jag vet inte om jag tyckte det var ett bra lopp. Visserligen bra stämning längs vägen, publik och underhållning. Men jag hade anmält mig mycket tidigt i startgrupp 6, jag skulle springa rund 60 minuter (63,20 blev det - stämde inte överens med min klocka?). Väl vid starten (jag stod längs fram för att inte behöva trängas o gå vid starten) så vart jag omputtat av spurtande "kamrater". Jag förstår att många hamnar i fel grupper pga sen anmälning och sålda startbevis men - varför förstöra för andra som faktiskt är med i rätt grupp? Många trängdes även på banan, man fick armbågar in i ryggen m.m.

Det är klart att folk går på backarna, Johnny! Det är över 20 000 som deltog, hur många tror du har förberedd sig bra och springer hela vägen? Jag fick också springa om dom som gick men det får man liksom ta. Det skulle ju vara ett trevligt lopp och inget lopp där man jagar PB.

Det var mycket mörkt på banan, hade ofta svårt att se, folk snubblade och ramlade. Det var inte bara för trångt på vätskekontrollen jag förstod aldrig var isostar serverades?

Jag fick inte heller vatten när jag kom fram, inga muggar kvar! Hur är det ens möjligt att inte kunna servera vatten vid målgången när temperaturen var som den var??? Dessutom skulle vi ju få energibar. Vad hände med det? Dom tog tydligen också slut.

Midnattsloppet är ett lopp där man ska delta om man vill ha en rolig löpupplevelse men inget lopp för att testa formen!

/Annette (plac. 2963)
#6
16 augusti 2010 kl 09:54
Gilla
Den som har sprungit lopp tidigare har nog alltid med sig en vattenflaska och någon sorts energikälla, det hade jag som tur var. Dessutom sprang jag för företaget och där fanns det åtminstone smoothies (vattnet hade tagit slut) och lättöl!!!??? Jag tycker ändå att det är dåligt av arrangörerna att muggar och kakor tar slut. Jag var otroligt törstigt vid målgång och det tar ju ett bra tag innan man har hämtat ut sin klädpåse och får tillgång till vatten. Istället fick man ta en kopp varm kaffe vid ingång till Runners Corner. Varm kaffe när man precis har sprungit en mil och är törstig? Men visst är det gott efter man har varvat ner...

Om jag anmäler mig nästa år så är det bara för att lunka rund och ha trevligt. Ja, och då kommer jag säkert vara i vägen för många andra och orsakar irritering.
#7
16 augusti 2010 kl 09:59
Gilla
@Linda
Vad kul med några som har samma mål och som är jämngamla :-)
Jag vet ju inte heller om det blir av för min del 2011 eftersom jag verkligen vill satsa på Maran med allt vad det innebär (träningscamps etc...) Men jag vill verkligen börja åka skidor och börja cykla och då är det extra bra om man har ett mål. Lycka till med Lidingöloppet!
#8
20 augusti 2010 kl 22:01
Gilla
Halloj.
Jag hade samma problem fast jag har överpronation på båda fötter. Jag käkade också diklofenak men det hjälpte inte. Jag provade även med stödband och kylgel från apoteket. Det kändes lite bättre under träningen men känningarna försvann liksom inte. Var hos sjukgymnasten som konstaterade att det kanske inte var benhinneinflammation utan överansträngning helt enkelt och beordrade mer stretch.

Nu har jag bytt till bra skor som motverkar överpronation. Jag har även bytt löpteknik helt o hållet. Springer bara på framfoten med kortare steg och högre frekvens. Har dessutom köpt ett par kompressionsstrumpor och ökat stretchingen. Känningarna har blivit färre men jag känner fortfarande av benhinnan efter tuffare pass. Och nu har det gått ca 4 månader??? Men så sakterligen blir det bättre....
#9
20 augusti 2010 kl 22:06
Gilla
Hej Anna.
Vad kul, jag hör av mig till dig. Kan tyvärr själv inte under Lidingöloppet. Vandrar Kungsleden då. Men det vore kul om man kunde få ihop lite träning under resans gång. Det blir tufft under vintern med löpning och så har jag ju aldrig riktigt provat på de andra träningsformerna.

Fler som vill hänga på???
#10
9 juli 2012 kl 15:57
Gilla
Mmmhh de flesta här verkar ha haft problem i högst ett par veckor? För mig högg det till i höstas under ett av de första längre passen i min marathonträning. Sedan dess har det gått upp och ned men mest nedåt. Har haft löpvila på ca 8 veckor och enbart kört alternativ-träning (cykling för det mesta). Springer nu försiktigt de första korta minilöppassen men likförbaskat känner jag av knät.

Diagnosen har gått fram och tillbaka men den tredje läkare skickade mig till magnetröntgen där man fastställde diagnosen löparknä. Eftersom det nu har pågått så länge föreslår man nu en operation, ett litet snitt i senan. Det känns inte alls kul. Eftersom det råder semestertider nu och det blir ingen operation på ett par veckor nu ska jag testa allt jag läser här: foamrulle/PET-flaska, stretch, yoga, styrka, minilöpning. Ska lägga upp ett program för migsjälv.

Men det är så otrooooligt frustrerande. Har blivit ett oöverkomligt hinder :( Man blir ju gråtfärdig när man tänker på det.