Foruminlägg av Gustaf Jacobson

< < < 1 2 3 4 > > >
#1
21 juni 2010 kl 22:15
Gilla
Hej!

Jag har precis blivit såld på löpning och har bestämt mig för att springa Lidingöloppet i september. Jag har inte tränat särskilt mycket förut, men har heller inte varit någon soffpotatis. Jag är 180cm lång och väger 70 kg.

Började löpträna smått förra sommaren, när jag av någon anledning kunde springa 5 km på 20 min efter att ha joggat lugnt ett tiotal gånger i början av sommaren. Jag blev väldigt taggat då och har nu blivit intresserad på riktigt och vill börja springa längre distanser.

Min fråga är hur fort man borde trappa upp distanserna. Det känns dumt att gå ut och springa 2 mil det första man gör med tanke på att jag aldrig sprungit längre än 1 mil. Sedan mitten på mars har jag cyklat minst en mil om dagen och nu i sommar har jag sprungit 4 ggr. Första gången sprang jag 5 km på 21 min. Sedan har jag sprungit 5 km, 7 km, och 8 km. Har dragit ned på farten efter att ha läst en del på internet.

Jag är väldigt ivrig att få springa längre distanser och undrar nu hur fort jag ska trappa upp innan jag kan springa 30 km för att känna på ett Lidingölopp?

Tack för svar!
#2
19 juli 2010 kl 21:28
Gilla
Kanske en dum fråga, men så måste det få vara:

Går det att stänga av GPS-funktionen och istället använda fotpodden om man tränar inomhus eller är fotpodden till 305 bara ett verktyg för att mäta kadens?
#3
18 augusti 2010 kl 23:11
Gilla
Hej!

Köpte en Garmin Forerunner 305 för en månad sedan och är grymt nöjd!

Va ute och sprang 16 km idag och kollade efteråt på kaloriförbrukningen som då visade 561 kcal förbrukade. I vanliga fall vet jag att jag brukar ligga på 700-800 kcal förbrukade per mil. Stoppade klockan 2 gånger och tryckte igång den igen när jag drack vatten, men det borde väl inte påverka?

Vore tacksam om det är någon som har koll på vad som kan ha hänt? Kan jag ha pillat med inställningarna?
#4
25 augusti 2010 kl 00:22
Gilla
Om du verkligen vill gå ned i vikt så läs Jonas Coltings bok "Jag vill ju bara se bra ut naken. Börja ät stenålderskost och riktig mat. Ät INTE micromat som nästan alltid är den sämsta skiten du kan få i dig.

Ät stenålderskost och börja träna lågintensivt, gå ett par timmar i veckan och spring lite om du vill. Mark Sisson har skrivit en fantastisk bok som heter "The Primal Blueprint". Den går igenom vad du ska äta och hur du ska träna för att få en sund kropp utan att behöva springa och träna ihjäl dig. Har själv levt efter den ett par månader och fått grymma resultat.

Stenålderskost är inget jobbigt som många tror, jag har inte sett det som en jobbig grej,snarare tvärtom. Jag har aldrig ätit så god och rolig mat i mitt liv.

Kolla upp det!
#5
3 september 2010 kl 11:46
Gilla
Jag tyckte också att det var jätteknivigt att få till kosten i samband med löpning förut. Kände att jag inte skulle orka om jag inte åt på ett par timmar och kände att magen ofta var för full för att jag skulle kunna löpa om jag käkade en timme innan.

För mig löste sig det när jag började käka stenålderskost och fick ned mina insulinnivåer som förut var skyhöga pga allt socker och kolhydratknarkande. Det låter som en otrolig uppoffring, men det handlar inte om att sluta käka kolhydrater helt utan snarare om att inte basera sina måltider på kolhydrater och sluta käka godis och processad mat.

Nu känner jag aldrig några problem med mina energinivåer och jag äter bara när jag har lust. Får aldrig några "anfall" som jag fick förut, när man känner att man måste ha mat jävligt fort om man inte ska bli irriterad eller få "blodsockerfall". I princip känner jag att jag kan strunta i att äta en hel dag utan problem. Jag måste också tillägga att jag kan springa långa distanser utan några konstigheter. Mitt glykogen räcker fortfarande i 90+ minuter =)

Jag vet inte om det kan vara ditt problem, men om du känner att det kan vara något för dig så får du gärna PMa mig eller bara kolla upp boken "The Primal Blueprint" av Mark Sisson. Han har även en blogg: www.marksdailyapple.com.

Lycka till!
#6
3 september 2010 kl 17:09
Gilla
Peter: Jag kör stenålderskost och tror inte heller på Atkins. Stenålderskost anpassat till dagens samhälle är riktigt bra. Jag äter allt utom processad mat, pasta, potatis, ris och bröd (främst vete) och undviker alla typer av godis.

Jag äter också mycket mer fett och protein än innan såsom avokado, nötter, fet yoghurt och myvket smör. Får främst mina kolhydrater från grönsaker, frukt, quinoa och bovete. Ungefär 100-150 g per dag tror jag att jag får i mig.

Sedan är jag inte stenhård på något utom godis och processad mat. Om jag har sprungit 20 km så drar jag i mig en portion pasta utan dåligt samvete. Kommer jag hem till någon på middag så äter jag gärna blåbärspaj med glass, men jag köper aldrig något själv. Har blivit mycket inspirerad av Jonas Colting som även han gillar Mark Sisson.
#7
27 september 2010 kl 17:17
Gilla
Börja ät stenålderskost och fortsätt med vad du gör =)
#8
27 september 2010 kl 23:19
Gilla
@Henrik: Jag tycker att du borde börja med att läsa Jonas Coltings debattartikel om kolhydrater här http://www.kostdoktorn.se/jonas-colting-om-kolhydratsbluffen.

Om du blir intresserad är www.marksdailyapple.com den bästa sidan som finns om stenålderskost och träning. Han har även skrivit en bok "The Primal Blueprint" som jag precis ska läsa för andra gången.

Kolla upp stenålderskost och avgör själv. Jag ser det inte som en diet utan som något jag kommer följa hela livet för att det är naturligt, sunt, gott och går otroligt bra ihop med träning. Jag har aldrig ätit bättre i hela mitt liv och ser det absolut inte som någon ansträngning nu när jag kommit in i det efter 3 mån. För den som vill bränna fett är det definitivt ett av de bästa sätten =)

PMa om du vill veta mer.
#9
28 september 2010 kl 01:19
Gilla
Kolhydratskrämd eller inte så menar jag att kolhydrater behövs, men inte i form av pasta, ris eller bröd som så flitigt äts i alltför stora mängder. Så länge kolhydraterna kommer från frukt, bär, bönor, linser, quinoa eller grönsaker är jag nöjd =)
#10
28 september 2010 kl 19:52
Gilla
Nice!

Jag kan bara tala för mig själv och se att min hälsa och min kropp har förändrats mycket. Fettprocenten har gått ned markant, otroligt stabila insulinnivåer, inte hungrig lika ofta och jag har mer energi. När jag åt för mycket kolhydrater fick jag ofta känslan av "lågt blodsocker" och var tvungen att få i mig mat fort för att inte bli irriterad. Det händer inte längre.

Jag vill bara ge folk alternativet stenålderskost eftersom nästan alla växer upp med för mycket kolhydrater, precis som jag själv. Sen är det upp till var och en att fundera över hur vi förmodligen borde äta. Borde vi äta det som funnits i naturen under flera tusen år eller borde vi äta den förädlade mat som endast funnits tillgänglig i några hundra år?

Det är bekvämt att äta kolhydrater, det håller jag med om och därför är det väldigt känsligt att föreslå något annat eftersom nästan alla äter likadant. Jag vill inte få någon annan att ändra sina matvanor utan bara lägga fram ett alternativ. Sen om du vill äta brun eller vit pasta är upp till dig. Själv äter jag inte pasta över huvud taget =)

Att lyssna på kroppen och sugen fungerar i vissa fall. För gänget i Biggest Loser fungerade det rådet sådär. Att stenålderskost endast skulle fungera för ett antal utvalda ställer jag mig också tveksam till eftersom vi levt med den kosten fram tills Barilla startade sin verksamhet. Övriga dieter kan jag tvärtemot dig förstå att vissa kan ha problem med eftersom de är påhittade av någon som vill tjäna pengar på den kollektiva förvirringen.
#11
28 september 2010 kl 23:29
Gilla
@ Kajsa B: Förmodligen levde folk både kortare och var sjukare än vad vi är idag, men det var pga sjukdomar. Folk som lever i naturen idag kommer liksom vi upp över 90 år. Något som däremot är säkert är att de inte var överviktiga. Om sedan vår ohälsa också beror på att industrialiseringen gjort oss lata så är svaret självklart ja.

Jag vet inte varför stenålderskosten ska behöva försvaras. Det är ingen extrem diet. Som du själv skriver ska vi inte basera våra måltider på kolhydrater (vilket många idag gör) och det är ungefär det stenålderskosten går ut på. Skippa socker, pasta, ris, bröd, potatis och laga din mat själv istället för att käka Billys pan pizza, i korta drag.

Det enda jag har sagt i den här tråden är att för mycket kolhydrater gör dig tjock och att stenålderkosten är en bra ögonöppnare. Sedan är det bara att döma själv.

Ha en fantastisk natt!
#12
2 oktober 2010 kl 14:18
Gilla
Det var en artikel om alkohol i samband med träning i förra Runners World (Nr. 8). Har inte tidningen här så jag kan inte berätta vad som stod.
#13
8 oktober 2010 kl 12:27
Gilla
Första gången jag springer milen under 45!

44:21 på 10 ganska okuperade kilometer, men känns ändå grymt skönt att komma under 45 =D
#14
20 oktober 2010 kl 01:06
Gilla
Jag har inte sprungit något rejält långpass sedan Lidingöloppet utan endast kortare och mer intensiva pass. I torsdags gav jag mig ut och sprang 20 km i bra fart med låg puls utan trötthet. Kallt och blåsigt var det dock för mig som inte hunnit köpa grejer utan springer i kortärmad funktrionströja.

Jag får snart hem mina Vibram Five Fingers så jag passade på att ta av mig helt barfota och springa den sista kilometern så på asfalt. Har sprungit barfota 500 m en gång tidigare på asfalt för att börja vänja mig så att jag kan springa längre sträckor när jag väl får mina skor.

Två dagar efter passet så fick jag rejält ont i hälen och mellanfoten. Så ont att jag haltade när jag gick, det gjorde mest ont när jag gick. Detta har satt i i 2-3 dagar och nu har det blivit mycket bättre, men gör fortfarande ont ibland. Utan att ha någon som helst koll så tänker jag att jag kanske råkade överanstränga någon del av foten eftersom jag blev väldigt trött i fötterna och sprang väldigt fort. Hälsporre brukar väl sitta i väldigt länge?

Vore väldigt tacksam för hjälp. Jag vill verkligen veta varför det kan ha blivit så så att jag kan undvika det i framtiden och hur jag lättast anpassar mina fötter för barfotalöpning.

Tack!
#15
23 oktober 2010 kl 15:27
Gilla
Jag är också gärna med!

När kör vi?
#16
25 oktober 2010 kl 06:01
Gilla
Antingen så har man sprungit i ett par och kan uttrycka sin åsikt eller så har man inte det och då håller man käft?
#17
25 oktober 2010 kl 14:50
Gilla
Pär:

Colting tränar mycket i VFF och jag vet att han tävlar i Saucony Grid Type A3 för att få stabilitet under tävlingarna utan att få en alltför uppbyggd sko.
#18
27 oktober 2010 kl 01:25
Gilla
Jag blev också väldigt nyfiken nu när jag läser boken. Chiafrön ska tydligen innehålla mycket antioxidanter, omega 3, kalcium, protein och en massa andra bra grejer.

Här är ett recept:
http://www.runnersworld.com/community/forums/index.jsp?plckForumPage=ForumDiscussion&plckDiscussionId=Cat%3ARunner+CommunitiesForum%3A887b8e6c-ecb8-4ae7-a3ef-0f12bf559034Discussion%3Aaad31d48-4379-4247-bebe-defa289c352b

Och här kan man köpa fröna billigast vad jag har hittat iaf:
http://www.ravarubutiken.se/se/art/chiafron-250-g.php

Jag lägger en beställning med en gång och återkommer med rapport efter att ha sprungit en jävla bit =)
#19
27 oktober 2010 kl 02:19
Gilla
Spelar det någon roll vilka typer av salter det är i en sportdryck?

Jag brukar använda mig av Vitargo som innehåller natrium, kalium, kalcium och magnesium. När man gör egen sportdryck brukar man ju bara få i natrium.
#20
27 oktober 2010 kl 19:06
Gilla
Chiafrön beställda, så nu får vi se om man springer Lidingö Ultra under 3 h med det här samelsuriet i kroppen =)
< < < 1 2 3 4 > > >