Foruminlägg av Johan Kjellberg

< < < 1 2 3 4 5 > > >
#1
•
21 september 2010 kl 21:33
Gilla
Jag skulle kunna tänka mig det, men först efter jag tränat upp mig lite mer, som typ nästa år :P.. Som det är nu så skulle jag nog mest bli stressad av att springa med andra :)...
#2
•
26 september 2010 kl 19:23
Gilla
Jag startade i sista grupp och är fantastiskt nöjd över att bara ha kommit runt!. Det tog i och för sig nästan fyra timmar, men det känns helt fantastiskt för mig som vid denna tid förra året inte orkade springa runt vårt elljusspår på 2,3 kilometer plan mark :-).. I det tempo jag sprang var det inte direkt några problem med trängsel då de flesta bara var nöjda med att komma framåt..

Det blir definitivt en repris, och hoppas då på en betydligt bättre tid.. :-D
#3
•
12 juni 2011 kl 23:39
Gilla
Hoppar in med ett litet inlägg.

RMR är som jag förstått det en beräkning på hur mycket energiförbrukning som krävs för att göra *ingenting*..

En stor skillnad som jag märkt personligen är att när jag minskat andelen kolhydrater (stärkelse/socket) blir jag mycket piggare och aktivare. Jag studsar runt och kan knappt hålla mig still.
Dock har jag aldrig testat ren LCHF.

När jag äter mycket kolhydrater så blir jag seg, kraftlös och orkeslös. Jag orkar knappt ta mig upp ur soffan framför tv:n och känner mig som en strandad val och allt känns jobbigt. (och blir dessutom väldigt hungrig av denna "aktivitet").

Så att mäta RMR för att bedöma skillnad i ut-kalorier kan väl inte vara så smart är min magkänsla? Finns det inte bättre sätt att räkna ut-kalorier under en dag?
#4
•
14 juni 2011 kl 12:23
Gilla
"Man tror man äter balanserat men glömmer fettet"

Det är nog snarare så att man i hela sitt liv fått höra att fett är livsfarligt även i små mängder och att aja-baja dig om du råkar ta lite fet sås till ditt stora lass med pasta.

Sen känner man att man mår dåligt av kolhydraterna, men man vågar inte bryta mönstret då livsmedelverket (och alla andra) konstaterar att man SKA äta majoriteten av sin energi från pasta/ris/potatis, och att man kommer dö annars (bokstavligen i hjärt/kärl-sjukdomar). Så är man inne i en negativ spiral där man tack vare blodsockret blir så hungrig att det bokstavligen känns som är på väg att avlida och hela kroppen skakar tills man smäller sig i ytterligare ett lass kolhydrater så man åtminstone får någon enstaka timmes respit mot vrålhungern.

Nä, skära ned på kolhydraterna känns som det bästa jag gjort, även om jag inte hållt på så länge. Jag kör iofs inte så extremt som LCHF men har ändå minskat ordentligt på socker och stärkelse. Äter däremot frukt och bönor etc.. Försöker bara undvika spannmål och rent socker.

Mår hur bra som helst nu iaf med ett så stabilt blodsocker att det är som en dröm. (har inte mått så här bra på 20 år. Jag visste inte ens att man *kunde* må så här bra).

Vi får se om det håller i sig, kanske är bara under en start-fas det känns bra :-)..

#5
•
14 juni 2011 kl 23:19
Gilla
Jag har en annan fråga som jag funderat på när jag läser runt om lite olika teorier kring minskning av kolhydrater.
En "ordspråk" man stöter på ofta är att "fett brinner i kolhydraternas låga", och man menar då att fett förbränns inte effektivt om man inte samtidigt äter tillräckligt med kolhydrater.

So far, so good.

Men av det drar dom sen slutsatsen att detta skulle vara något dåligt för viktnedgång?
För mig känns det som det skulle vara själva grejjen med hela LCHF?

Om man drar ned verkningsgraden på bränslet ordentligt så krävs det ju mer bränsle för att uppnå samma effekt, det vet väl alla som äger bil iaf :P.

Alltså om kroppen i normala fall får ut 9 Kcal/gram av fett när man samtidigt äter gott med kolhydrater helt plötsligt skulle till 4.5 Kcal/gram vid avsaknad av kolhydrater måste det ju vara jättebra? Då kan man ju äta dubbelt så mycket fett och ändå ligga på samma kalori-intag och bli mycket mättare?

Eller vad menar man egentligen med att fett inte förbränns effektivt? Är det bara fettet som redan finns lagrat i kroppen som inte förbränns effektivt, men inte det man äter?
#6
•
16 juni 2011 kl 15:04 Redigerad 16 juni 2011 kl 15:05
Gilla
"70 kcal/dag. En ganska obetydlig mängd om man vill gå ner i vikt..."

Nej, det är inte alls obetydligt!

Det är 3,5 kg per år (i kroppsfett räknat) eller 35 kilo på 10 år.. Ungefär den hastighet jag gick upp i vikt efter 20-årsåldern så om jag hade haft denna extra "boost" hade jag aldrig haft problem med vikten.

Så är de för de flesta. Man går inte upp 20 kilo på en månad. Det kryper sig sakta, sakta på med en takt mellan kanske 30-100 kal per dag. Man behöver alltså bara överäta med någon procent i långa loppet för att bli överviktig.

Att då vifta bort effekter för att de "bara är på någon procent" blir nästan lite larvigt.

Tyvärr gör många det, till och med från dietister.
Hur ofta har man inte hört "Nä, träning är inte så effektivt i viktnedgångssyfte, det blir så lite i energisynpunkt."
Jo tjena! Jogga 3 gånger i veckan, en timme per gång så har du 10kg per år bara där! Hur kan man säga att det "inte spelar någon roll"?
#7
•
16 juni 2011 kl 22:13
Gilla
Ja, jag tror jag också att det kan vara bra att äta "lite av varje" så länge man mår bra av det.

Men jag säger som Einstein:
"Det finns inget säkrare tecken på galenskap än att göra samma sak om och om igen och förvänta sig olika resultat varje gång".

Om man har försökt gå ned i vikt i 20 års tid genom att upprepa samma metod om och om igen (dvs. försöka följa rådande kostråd) med extremt negativa resultat så kanske man kan få lov att testa något annat utan att alla blir skogstokiga och säger att man gör fel som ens prövar detta?

Och om detta sedan visar sig fungerar långt över förväntan, och det redan på första försöket, och DESSUTOM utan att gå hungrig för första gången på dessa 20 år, ja då kanske det inte är så konstigt att folk blir lite lyriska över metoden?

Sen om kostråden ska stå kvar i sin nuvarande form, det är inte jag rätt person att ha en åsikt om, men för folk som kämpat i en herrans massa år så kanske man kan åtminstone kan ge det som ett förslag att testa under en kortare period för att se om det passar?
#8
•
17 juni 2011 kl 10:20
Gilla
Jag är kanske unik i denna tråd med att jag tycker båda sidor har rätt. Det känns inte som ni argumenterar MOT varandra utan snarare FÖRBI varandra :-)..

Min utgångspunkt är att jag har ordentliga funderingar på att "en kalori är en kalori"
Dvs. är det verkligen hugget i sten att kroppen kan använda den energimängd man klassiskt räknar på i ALLA situationer.
Med klassikt räknar på menar jag 9kcal/gram fett och 4kcal/gram för protein och kolhydrater.

T.ex. vet vi att det finns väldigt energirika produkter kroppen *inte* kan ta upp, ett exempel är cellulosa som ofta tas upp. Eller varför inte nitroglycerin, det hade väl varit kanon att äta om kroppen kunde använda det för dem som ville gå upp i vikt ;-)

T.ex. har jag för mig (obs! detta är bara något svagt minne jag har och ska inte tas som sanning), att vissa sjukdomar gör att kroppen inte kan använda fett som bränsle. Skulle det verkligen vara så otänkbart att tänka sig att kroppen kan sättas i ett sådant läge vid "extrema" dieter?

Så min fråga som jag tycker är intressant är:
Finns det entydliga bevis, satta ur all rimligt tvivel, för att kroppen kan utnyttja fett/protein/kolhydrater till nästan 100% verkningsgrad i alla situationer? Även i den mest extrema av dieter?

OM det finns, så köper jag "En kalori är en kalori", och "Kalorier in/Kalorier ut" och håller fullständigt med den sidan.
Jag misstänker dock att sådana bevis i själva verket inte alls existerar på ett tillfredställande sätt, och är alltså öppen för att t.ex. LCHF kan fungera bättre än andra dieter vad gäller denna punkt.

Och Per. 2-3% kanske låter som en liten siffra som man gott inte behöva bry sig om. I praktiken är det dock en väldigt stor siffra, hjärnan är ett under på att balansera intag/uttag, och 2-3% skillnad är faktiskt i många fall det som avgör om du blir överviktig eller inte.

#9
•
21 juni 2011 kl 08:51 Redigerad 21 juni 2011 kl 08:51
Gilla
Intressant att de inte tränade mer. Trodde faktiskt en elit-kenyan tränade mer än en timme per dag. Tränar inte t.ex. svenska eliten betydligt mer än så?
(Har ingen aning om hur mycket de tränar egentligen, men jag har alltid trott att de tränar väldigt mycket mer)
#10
•
21 juni 2011 kl 10:03
Gilla
Ja, det är ju klart, en kenyan hinner ju lite längre än en annan på en timme ;-)..
#11
•
22 juni 2011 kl 17:03
Gilla
Malin:

Jag tror personligen det är just det som kan skilja t.ex. LCHF mot andra dieter, just att man de facto känner sig mycket mindre hungrig. Hunger/aptit är en väldigt stark känsla som i mångt och mycket "kör över" våra medvetna val om de får gå för långt. Därför tror jag man ska hitta en mathållning (oavsett vilken, bara den passar en själv) som man känner jobbar MED sitt undermedvetna och inte MOT det.

Om jag går till mig själv exempelvis så hade jag vid den här tiden för några månader sen varit så hungrig så jag skakade i hela kroppen då jag åt lunch vid 11.30 och inte ätit något sedan dess. (Faktum är att de ordentliga hungerskänslorna skulle börja sätta in runt 14.00-tiden)
Idag när jag äter betydligt mindre kolhydrater skulle det inte bekomma mig speciellt om det ens blev någon middag ikväll, jag skulle klara mig fint ändå.
Det är liksom så stor skillnad i hungerskänslor att det nästan är larvigt åt det. Dessutom är min övriga livsföring i stort sett exakt detsamma, och dessutom var det inte ett sånt medvetet val utan jag bestämde mig för att testa lite smått, så jag var inte speciellt fokuserad på att jag skulle börja med någon "diet" att prata om.
#12
•
30 juni 2011 kl 22:08
Gilla
Minns när man var ung och sprang överallt för det var så tråkigt att gå.. Inte tänkte man då på att ha fotriktiga skor, och aldrig vart man skadad heller :). Minns att jag en gång sprang ett par kilometer i ett par för små träskor :P..

Det skulle jag nog inte göra om idag ;-)
#13
•
8 juli 2011 kl 09:37 Redigerad 8 juli 2011 kl 09:41
Gilla
Att det känns jobbigare under tiden man springer är väl kroppens sätt att säga till att den inte "hinner med" att underhålla kroppen (t.ex. få in energi till muskler, få in tillräckligt med syre/få bort koldioxid ur dem etc.), inte att den gör av med extremt mycket mer energi per se, om man bara räknar med den faktiska energiförbrukningen under själva loppet.

Förvisso gör luftmotstånd en del, och kanske att man springer mindre effektivt (energisnålt) vid högre hastigheter, men på det hela taget tycker jag iForm har rätt.

Efterbränning är ju då att det går åt energi att betala den "skuld" man åtdragit sig under själva löpningen.
#14
•
30 augusti 2011 kl 14:18
Gilla
Nu är så är det ju så att om man tränar mycket gör man av med mer energi, alltså är träning väldigt dåligt för miljön! Undersökningar visar att en person som tränar hårt kan ge upphov dubbelt så stora växthusgasutsläpp som en person som endast sitter stilla dagarna i ända. Så sluta för bövelen att träna, och börja ligga på soffan istället!

Eller kan det vara så att du innerst inne sätter din hälsa och ditt välmående över ditt miljötänk? Fy!
#15
•
31 augusti 2011 kl 13:28
Gilla
Jag varken äter efter LCHF eller förespråkar det, men jag blir ändå anklagad för att tillhöra "LCHF"-maffian. Antagligen för att
jag försvarar det mot, i mitt tycke, riktigt dåliga argument.
T.ex. argumentet som kom för ett tag sen att Annika Dahlqvist hade förhöjt blodsockervärde och därför är LCHF dumt.

LCHF: En (1!) person som kör extrem LCHF-kost visar på för högt blocksockervärde efter intag av socker.. Inga som helst andra symptom på sjukdom syns dock. Slutsats? LCHF är extremt jättefarligt och bör förbjudas.

Högkolhydratskost: Folk dör som flugor i hjärtinfarkter och diabetes. En fetmaepidemi utan dess like sprids över hela världen, och det är utan konkurrens vår tids största hälsorisk.
Slutsats? Högkolhydratskost är jättenyttigt som passar alla i alla situationer och ens att föreslå något annat ens på försök är vansinne!

Statistisk relevans någon?

Att LCHF-undersökningar är köpta av industrin är dock väldigt bekymmersamt. Man kan vissa det mesta om man vill i studier, och det är viktigt att man kan lita på forskningen. Det verkar vara mer regel än undantag att så är fallet idag, vilket bekymmrar mig mycket.
#16
•
31 augusti 2011 kl 16:37
Gilla
@Gabriella: I princip alla dietister och livsmedelsverket etc.. I princip hela samhället bygger på tanken att man ska få mesta energin från kolhydrater och en så liten del som möjligt från fett.

(Från http://www.slv.se/sv/grupp1/Mat-och-naring/Matcirkeln-och-tallriksmoddellen/Tallriksmodellen/)
Den första är potatis, ris eller pasta samt bröd. En stor del av tallriken fylls med livsmedel från denna grupp. För den som behöver mycket energi kan denna del göras ännu större. Komplettera eventuellt med en bit fullkornsbröd.

Det låter som högkolhydratskost gör det inte?

Detta tror jag iofs fungerar bra så länge man kan hålla sig till att äta tillräckligt få kalorier. Problemet för många är att det är VÄLDIGT svårt att inte äta förmycket när man äter mycket kolhydrater.

Sen tror inte jag man behöver gå så långt som att i princip försöka sluta äta kollisar (som LCHF), men att minska det ganska mycket tror jag kan vara bra.
#17
•
2 september 2011 kl 10:59 Redigerad 2 september 2011 kl 10:58
Gilla
Kinsei, det har du nog rätt i. Men kom ihåg att den andra sidan känner likadant! De tycker att kolhydratsförespråkarna anser att; "ALLA måste göra detta, ALLA mår bätttre av det, ALLA mår bra av kolhydrater; ALLA kommer få massor av sjukdomar om vi inte äter tillräckligt mycket kolhydrater. Det blir bara så tröttsamt, och det ger knappast grogrund för någon vettig eller trevlig diskussion om hälsosam kost."

I grunden tror jag det är människans oförmåga att första hur andra inte kan se det som man själv tycker är "uppenbart", och att man läser in för mycket i den andra sidans argument.

Detta ser vi inte bara i denna debatt utan i princip alla ämnen där meningar går förbi oavsett om det rör sig om religion, politik, sport eller vad det än är.

Det man får göra är att ta diskussionen med en nypa salt, speceillt de som är mer rabiata i sina inlägg. Speciellt på nätforum där tonen ofta blir mer tillspetsad. Jag tror nog att om alla i denna tråd träffades i verkligheten skulle tonen bli helt annorlunda :-D
#18
•
7 februari 2012 kl 12:31
Gilla
Jag har minskat rejält med kolhydraterna och istället ökat på med fett. Åt mycket pasta, vitt ris och bröd förut. Jag mår väldigt bra av detta. Jag har inte längre den där "svält"-hungern som gjorde det så svårt att inte kasta i sig maten och äta för mycket.

Men nu till min fråga:
Jag äter inte LCHF enligt "definitionen" då jag äter rotgrönsaker, böner, linser och dyl. och är därför inte i ketos (antar jag).
* Varför vill LCHF:are så gärna vara i ketos?
* Om man mår bra utan att gå ner så lågt i kolhydrater, dvs man har kontrollerbar aptit, finns det då något som helst skäl att minska på kolhydraterna ytterligare?

Jag äter enligt LMK-LMF "Lite Mindre Kolhydrater, Lite Mera Fett" och stormtrivs! :D
#19
•
7 februari 2012 kl 12:53
Gilla
Jo, jag håller med, har hittat en kost jag trivs med och kommer fortsätta på den :).. Men jag är bara lite nyfiken på vad som är så väldigt speciellt med ketos som gör att många LCHF:are vill nå dit.

Du skriver att det finns en anledning vid viktminskningssyfte. Vilken är den anledning? Det är det jag aldrig funnit ett svar på nämligen :).. Annars tycker jag att lågkolhydratskost är rätt logisk. För mig handlade det om att sluta försöka slåss MOT mitt undermedvetna (eftersom det alltid vann i slutändan) och istället jobba MED mitt undermedvetna. Dvs. fokusera på mat som gör att jag kan ligga på kalori-balans (eller underskott om jag vill) utan att vara jätte-jätte-tortyr-hungrig dagarna i ända.
#20
•
7 februari 2012 kl 13:18
Gilla
Jo, men det förklarar ju VAD men inte VARFÖR. Du kan ju gå ned i vikt genom att bara äta kolhydrater, bara att det är väldigt mycket svårare mentalt. Man ser ofta påståenden som liknar:

"I strikt LCHF ska du helst äta under 20gram kolhydrater per dag, detta för att hamna i tillståndet ketos".

Varför ska jag vara där? Varför kan jag inte äta 50gram men inte vara i ketos? Eller 100gram? Varför är just 20gram och ständig ketos så magiskt?

Det är där det logiska i LCHF faller för mig.
Jag köper hela biten med insulin och dess effekt på blodsockret och i förlängningen den aptit du känner som i slutändan avgör om du klarar av att hålla dig i balans/underskott eller inte. Men det där med 20gram som magisk gräns köper jag inte utan förklaring.
< < < 1 2 3 4 5 > > >