Foruminlägg av Anette Palmquist

< < < 1 2 3 4 5 6 7 > > >
#1
•
11 augusti 2009 kl 22:32
Gilla
Jag har varje vår, i säkert 8-9 år, börjat jogga lite smått, men fått ge upp framåt sommaren pga smärta i vänster knä.
Vintern 07/08 tränade jag på gym (mycket benträning) 2 ggr/vecka + gick stavgång i tuffa backar 2-3 ggr/vecka. Har nu tränat löpning, mest på asfalt i över 1 år (givetvis i ett par utprovade, stabila löparskor), genomförde för första gången Göteborgsvarvet (under 2 h) utan någon känning i knäet.

Så jag tror på bra och framför allt rätt skor samt träning av musklerna runt knäet. Det har fungerat alldeles utmärkt för mig i alla fall.
Jag springer fortfarande ca 3-4 mil/vecka både på asfalt och tuff terräng och har inga känningar alls.
#2
•
13 augusti 2009 kl 15:35
Gilla
Jag rekommenderar också att söka vård för att kolla foten.
Dottern stukade foten när hon hoppade studsmatta för några år sedan.
Vi åkte inte in till akuten och foten tejpades av fotbollstränare vid match och träning. Hon kunde fortsätta spela säsongen ut men på hösten fick hon inflammation i hälsenan på den foten.
Vi kontaktade läkare, fick remiss till sjukgymnast som efter att ha tittat på foten ställde frågan: Har du gjort illa dig i foten tidigare i år?
Det blev en höst med balansplatta istället för idrottande. Foten blev återställd, men jag ångrar att vi inte sökte direkt utan lät henne spela tejpad.

Jag vill inte heller skrämma dig, men det är tråkigt att få veta efteråt vad man borde gjort.....
#3
•
13 augusti 2009 kl 21:39
Gilla
När det är varmt ute och jag är ute och springer, får jag små, små vattenblåsor på större delen av kroppen. De är ca 1 mm i diam och sitter tätt, tätt.
Det spelar ingen roll om solen skiner eller inte, de kommer även på kvällen, men jag märker att det händer oftast när det är ganska varmt ute.
Det hör till saken att jag nästan aldrig svettas under tiden jag springer, även om jag tar ut mig helt, eller springer längre pass på 20 km, min svettning startar inte förrän ca 5-10 min efter avslutat pass eller uteblir helt. Om jag svettas så dryper jag av svett.

Vi har varit i Grekland nu i juli och jag tränade tidigt på morgonen. Det var kanske 25 gr i skuggan, och inte ens då svettas jag under passet, men efter 10 min ser det ut som jag just simmat klädsim, så svettas jag.

Jag antar att blåsorna är kroppens sätt att kyla sig eller är det någon som varit med om detta?
#4
•
14 augusti 2009 kl 13:22
Gilla
Är helt ny användare på denna siten och vet inte hur mitt personbästa har räknats ut men Ibland springer jag en runda på 5 km, slät asfalt, och pressar mig själv till max.
Då får jag en bra km tid, men den tiden skulle jag aldrig orka hålla på längre t ex 10 km eller längre. Jag får ju också annan km tid om jag springer kuperad terräng jämfört med slät mark även om distansen är samma.
Men för ni andra inte in alla rundor i dagboken?

Men som sagt det är ju upp till var och en hur man gör.
Det som är roligt är ju att se att man förhoppningsvis blir lite bättre med tiden.
Då spelar ju inte PB ifrån träning så stor roll utan km tiden på tävlingar där man vet att sträckan är korrekt mätt och man kan jämföra km tiden ifrån samma typ av lopp.

Eller?
#5
•
17 augusti 2009 kl 16:42
Gilla
Jag har bara tränat en vinter och sprang då med tunna tights men tyckte att det blev lite kallt när det blåste.
Har i år investerat i ett par löparbyxor i vindtyg med dragsko vid knäet (Craft) och tänker köra tunnt underställ under.
Är mer känslig för vinden än temp. när jag tränar.
Jag körde även med broddar som jag köpte på Team Sportia för en billig peng.
De var lätta och trä på när man skulle ut och träna och lätta att få av om man t ex skulle springa en längre sträcka på asfalt som var isfri.
Dubbar på bar asfalt var ingen höjdare men å andra sidan var det skönt att kunna springa när det var halt utan att behöva parera mellan isfläckarna.
#6
•
18 augusti 2009 kl 11:17
Gilla
Jag började träna ifrån noll för drygt 1 år sedan till Gbg-varvet 09.
Var först lite skeptisk om det skulle gå, men när jag väl var igång med träningen 3-4 dgr/vecka så blev det efter ett tag "dagens höjdpunkt" att ge sig ut på en runda.
Sprang hela hösten och vintern 5-10 km rundor i olika tempo, för att på senvintern öka till 17 km som längst.
Det jobbiga var inte kondisen, utan att vänja benen vid så mycket asfalt.

Sprang också ett terränglopp på 10 km i april för att känna på mina tävlingsnerver.

Väl på varvet gick det 10 min snabbare än vad jag hade satt som mål och det var ju kul.

Jag tycker inte att det är ett nederlag att gå några meter emellanåt, jag gjorde det t ex i slutet på uppförsbacken på båda broarna, kanske gjorde det att jag kände mig rätt pigg när jag kom i mål och ser redan nu fram emot nästa år.

Mår fantastiskt bra av att träna löpning och det är ju "högsta vinsten".

Lycka till!
#7
•
19 augusti 2009 kl 10:27
Gilla
Tur att man har 2 mil till närmaste löpband annars hade man kanske fallit för frestelsen:-)
Tacka vet jag frisk luft även vintertid!!
#8
•
20 augusti 2009 kl 14:08
Gilla
Är tveksam till att använda Microlax, dom få gånger (ej i samband med löpning) har jag fått ont i magen efter jag tömt tarmen.
Microlax "retar" tarmarna, det är därför man ska vara mycket restriktiv med att använda det. Det kan bli typ kramp i tarmarna och det är inte så skönt.
#9
•
21 augusti 2009 kl 08:15
Gilla
Ja, det är def smittsamt.

Var och vad hittade på nätet ang intervallträning?
Är det någon du kan dela med dig av?
#10
•
21 augusti 2009 kl 13:59
Gilla
Thomas: den tabellen blev jag inte klok på över en kafferast:-)
Finns det inget enklare sätt?

Jag skulle behöva någon som får mina uppgifter och ger mig ett träningsschema med dagar, sträckor, tider, puls, intervaller mm.

Personlig tränare heter det visst, men de växer inte på tallarna precis här i Småland.

De har bosatt sig i storstäderna och flockas runt löpbanden:-)
#11
•
23 augusti 2009 kl 22:08
Gilla
Jag anmälde mig i juni -08 till Göteborgsvarvet-09, och jag började ifrån noll.
Sprang kanske 3 ggr/veckan, mycket asfalt och som längst ca 17 km.
Men det gick jättebra. Kom i mål precis under 2 tim och var helnöjd.
Benen var stumma mot slutet och jag provad en energitablett när det var ca 5 km kvar och den gjorde susen, annars drack jag bara vatten.

Att knyta extraknutar på skosnörena är bra, brukar du springa med musik i öronen, så gör det även på loppet.

Jag gick vid några tillfällen under Gbg-varvet, fick då förnyad krafft att orka lite till. Det är inget nederlag att gå några steg, huvudsaken är att man kommer i mål. Tänk inte på totallängden på sträckan utan dela upp den i 5 km sträckor, då känns den kortare.

Det här fixar du, och du kommer att vara stolt över dig själv när du kommit i mål!
#12
•
24 augusti 2009 kl 13:01
Gilla
Jag har sprungit i ca 1,5 år men var inte direkt överviktig när jag började
(168 cm - 64 kg), men lite mindre av mig är ju inte fel.
Slängde i samma veva som jag började träna, ut vågen och har bara vägt mig 1 gång sedan dess, vikten var då stabil.
Men det som betyder något (om man inte är överviktig) är ju att man blir mindre, fastare och mår bättre.
Det är ju ingen som egentligen bryr sig om hur mycket man väger, det syns ju inte, det är ju mycket snyggare att väga 68 kg och var muskulös än att väga 68 och "sladdrig".

Jag har en kjol som jag köpte för 4 år sedan, för 2 år sedan hade jag "vuxit ur den", i dag sitter den ganska löst, men kilona är desamma.
Jag har också fått höra att jag blivit smalare sista tiden, och det är ju roligt, eftersom vikten inte har minskat.

Så bojkotta vågen och ta fram måttband om du vill ha koll, annars är en linning ett bra "mätinstrument". Där blir man oftast sladdrig först om man lägger på sig.

För hur det än är så vill de flesta se så bra ut som möjligt, eller hur?
#13
•
24 augusti 2009 kl 15:17
Gilla
magnus: nej, jag har faktiskt andra kläder oxå, så jag har inte haft kjolen på mig i 4 år.-)

Men har man som jag varit fixerad vid vikten under flera år och pendlat mellan 55 - 74 kg så blir man helt förtvivlad när man tränat hårt under en längre period för att upptäcka att man inte gått ner 1 g, då känns det hopplöst. Och som tröst äter man lite mer i stället.

Därför: släng ut vågen och gläds åt att kroppen förändras (förhoppningsvis till det bättre)
#14
•
26 augusti 2009 kl 14:14
Gilla
Jag gjorde en benmärgstransplantation (till min syster) och fast jag ätit järntabletter före och fick en påse blod efter tranplantationen så blev jag så trött efter någon vecka, att jag inte på egen hand kunde ta mig mellan våningarna i vårt hus. (promenera fanns inte på kartan)

Mitt Hb var riktigt lågt och läkare på vår vårdcentral skrev ut järntabletter och jag intog även Blutsaft.
Detta hjälpte inte ett dugg så efter ytterligare några veckor blev jag ännu sämre och kontaktade läkaren i Gbg som genomfört transplantationen.
Han förklarade att har man tömt depåerna i kroppen (oavsett varför) så spelar det ingen roll hur mycket tabletter och järnrik kost man äter, han skrev därför ut 6 st injektioner "järn" (men kroppen klarade bara 4).
Det gjorde susen: efter några dagar så var jag ute och promenerade igen och har sedan dess (15 år) haft stabilt Hb utan att behöva äta en enda järntablett:-)

Men blodgivare kan jag tyvärr aldrig bli:-(

Så oavsett anledning till lågt Hb eller B12, stå på er och nöj er inte med rådet:
"Ät järntabletter" om ni märker på kroppen att något är fel, kräv utredning!
#15
•
2 september 2009 kl 10:23
Gilla
Onsdagen den 16/9 kl 18.00 går starten för Isabergsloppet 2009.
Detta är ett ganska tufft terränglopp som startar på idrottsplatsen i Hestra och går upp till Isaberg och tillbaka.
När man väl kommer upp på höjderna är det en fantastisk vy man får se.



Se länk: http://www1.idrottonline.se/templates/Page.aspx?id=419624
#16
•
2 september 2009 kl 11:04
Gilla
Vi beställde tröjor/linnen med vår logo på, på Stadium. Vi fick välja mellan olika modeller på både tröjor & linnen och trycken har hållt bra i tvätten .
#17
•
2 september 2009 kl 12:40
Gilla
Vi beställde 20 st tröjor/linnen i samband med Gbg-varvet-09 och det kostade:
30:-rabatt/plagg, 440:- i startavgift för logon + 45:-/plagg för tryckningen.
#18
•
2 september 2009 kl 12:56
Gilla
Fördelen med Stadium var att alla som ville, kunde ta sig till en Stadiumbutik och prova ut både vilket plagg och storlek man ville ha.
Det fanns många olika åsikter bland löparna ang vilket plagg man föredrog.
#19
•
3 september 2009 kl 11:15
Gilla
Bansträckningen går inte ända upp på toppen av Isaberg, utan vänder vid liftkassorna, sedan en kort brant uppförsbacke under liftarna, för att sedan sakta gå nedför igen, men visst, tufft är det:-)
#20
•
7 september 2009 kl 21:44
Gilla
Är det bättre att köra "exentriska tåhävningar" med skor eller bäst utan skor?
< < < 1 2 3 4 5 6 7 > > >