Foruminlägg av Johan Skugge

#1
18 april 2014 kl 08:38
2 Gilla
Jag följde Hansons Marathon Method, som har stort fokus på att träna i maratontempo, inför SM förra året (men jag lade till lite längd på långpassen).
Det var ett pass i marafart varje vecka. Längden på passen ökade från 10 till 16 km.

Känner igen det Filip säger. Det kanske inte var ångest innan, men det var tuffa pass. De gånger jag lyckades hålla planerat maratempo (4.15) så var det väldigt skönt att sluta springa och jag trodde att jag kanske siktade väl högt med den farten.

Men när loppet väl startade så hade jag vanan vid och tempot kändes nästan löjligt första två milen. I mål hade jag lyckats hålla 4.12 i medelfart.

Så, jag tror på att träna, och att vänja kroppen vid att arbeta i maratempo. Det funkade för mig iaf och kändes som en riktigt bra förberedelse för min första mara.
#2
10 maj 2014 kl 16:34
1 Gilla
Perfekt väder! Så länge man sprang på asfalt vill säga...

Någon mer än jag som lade sig raklång i leran i sista 360 graders-svängen innan målrakan? Skrapsår på knäna. Förlorade dessutom handskarna, som jag tagit av och höll i händerna, i gyttjepölen. Hade dock marginal och 35.37 gav nytt PB på 10 km med 44 sekunder.

#3
4 juli 2014 kl 21:06
Gilla
Grattis till ett fantastiskt lopp Anders!
Otroligt kul att se.
Och tack Mattias A. Jag tror det var du som gjorde mig uppmärksam på att Anders gick för svenska rekordet, så jag förstod vad som hände.
#4
11 augusti 2014 kl 22:50
Gilla
Nu har jag bara testat en gång att gå med en farthållare, i ett annat lopp dessutom, men det som slog mig var att det blev rätt trångt hela tiden då det är många som tar rygg på farthållaren. Framförallt vid vatten och sportdryck -stationerna. Men även vid trängre passager och svängar.

Mitt tips är att lägga sig före, eller efter om det passar bättre, och köra sitt eget lopp. Det brukar alltid vara en liten klunga att gå med i de större loppen.