21 september 2009 kl 19:58
Hej!
En liten funderare.
Har aldrig varit en "Löpare" av rang.
Nyss fyllda 30 år och i ganska dåligt skick.
Konditionen har väl aldrig varit min starka sida egentligen. Att bege sig ut och Springa frivilligt har aldrig existerat i min värld. För att det skulle ske så var någon tvungen att kasta en boll framför mig för att trigga mina jakt-instinkter, vilket kunde leda till att mina ben rörde på sig mer än normalt.
Ungefär kvart i 30års-kris så bestämde jag mig för att prova en runda i närmaste skog. Gick fruktansvärt illa. T o m några äldre tanter med stavar passerade mig. Sprang om dom ett par ggr för att åter bli besegrad av dessa äldre marathon-hjältar. Vi fortsatte så ett par km och jag konstaterade faktum och svalde stoltheten med ett illmarigt grin.
Detta var början till någonting Gott. Jag fortsatte kämpa i skogen tills jag en dag upptäckte att tanterna inte längre susade förbi mig med stavarna OCH att jag rentav uppskattade mina korta jogging turer.
Månader har passerat sen den dagen jag tog mina första stapplande steg i löparspåret. Sträckorna har ökat sakta och säkert, konditionen har förbättras och nu längtar jag till varje pass. Jag verkligen uppskattar varenda löp-meter jag avverkar. Har lärt känna min kropp och mina begränsningar.
Nu till min funderare.
Är det försent för mig att bli en "Godkänd" löpare tidsmässigt? Inser att jag aldrig kommer nå några Elit-tider men ändå. Är det försent att utvecklas till en Bra löpare när man till åren kommen som jag?
När man jämför tider med er andra här på Jogg.se så börjar man fundera om man någonsin kommer nå samma Km/min tider som ni. Känns väldigt avlägset, rentav omöjligt.
Hur som helst, jag älskar ta på mig joggingskorna och kommer fortsätta med det så länge kroppen tillåter det.
^^
