20 maj 2009 kl 10:48
Det viktigaste är att må bra och vara nöjd med sitt liv. Jag anser att vi idag fokuserar för mycket på prestationer. Vi sätter upp våra mål utifrån hur vi tror att andra kommer att uppfatta dem, inte utifrån vad vi själva vill. Vi riskerar att förlora den riktiga glädjen i livet, vi kanske tror att vi är lyckliga men egentligen vill vi ofta göra något helt annat. Jag kan så klart inte tala för dig, men det du skriver får mig att höja varningsflaggan. Vill du göra det här för din skull eller gör du det för familjen? Jag tycker så klart att det är bra att du tänkt igenom din situation och har vänt dig emot en delar av familjens krav. Vi är alla olika.
Nu till din fråga. Min erfarenhet gäller visserligen inte löpning utan cyklning. En god vän till mig upptäckte cyklingen när hon tränade inför Vättern när hon var 27 år. Idag, sju år senare, har hon varit cykelproffs i fem år och hon cyklar regelbundet i landslaget. Hon har visserligen inte kommit till OS men deltagit i flera VM, bl a i höstas. Så visst går det!
