3 maj 2009 kl 19:31
Nu har jag inte hunnit läsa igenom alla inläggen, men det verkar inte vara så mycket snack om att *hålla* vikten som att gå ned. (Många verkar ju göra misstaget att tro att de kan gå tillbaka till sitt gamla kaloriintag när de väl nått målet) Visst, X kalorier underskott leder till Y viktminskning, men det som många glömmer är att man vid sin nya lättare målvikt behöver färre kalorier för att gå plus/minus noll. Samma kost som gav underskott i början av bantningen kommer inte göra det när du gått ned några kilo!
Exempel: Låt säga att du är 30-årig man, medelaktiv och börjar på 100kg. Då gör du enligt
http://www.runningforfitness.org/calc/calories.php av med 3755 kcal/dag när du håller vikten vid 100kg. Går du sedan ner till 80 kg så behövs istället bara 3235 kcal för att gå plus minus noll. För att hålla den nya vikten så måste du alltså FORTSÄTTA att avstå från två stora ostmackor per dag för att inte gå upp igen! Och om du konstant äter två ostmackor mindre än nu så kommer du alltså till slut plana ut på 80kg, där du har balans mellan intäkter och utgifter.
Med detta vill jag bara säga att viktkontroll handlar om att lägga om sitt liv - permanent - för att få balans mellan kaloriintag och förbrukning vid en lägre vikt! Inte om att kämpa sig ned till en ny vikt för att sedan återgå till sitt tidigare leverne och sen bli arg över att vikten kröp tillbaka till där den var från början.
Vi kan göra motsvarande kalkyl för en person som börjar jogga istället för att minska på ostmackorna: 10 km/vecka löpning gör att du får in/ut-balans vid 96 kg istället för vid 100 kg. 20 km/vecka => 92 kg.
Observera att beräkningarna är mycket grova och att inga siffror är absoluta. Jag tar inte hänsyn till ev förändring av andelen muskelmassa och inte heller till att man kanske blir mer allmänt aktiv när konditionen ökar.
Se
http://www.runningforfitness.org/calc/calories.php för att göra egna kalkyler!